Högskolepedagogiskt chefsforum fick för ett par år sedan i uppdrag av Universitets- och högskolerådet, UHR, att undersöka hur ledarskap inom högre utbildning organiseras och praktiseras på landets lärosäten. Bland annat ville man identifiera utvecklingsområden, hitta goda exempel och skapa underlag för kritisk reflektion. Universiteten i Örebro, Umeå och Göteborg har samarbetat med studien, där 335 ledare på 36 svenska lärosäten intervjuats och svarat på enkäter.
Rapporten, Att leda utbildning i akademin – en nationell kartläggning, börjar nu vara klar. Den visar, tycker projektledaren Kristin Ewins, att det finns ”otroligt många duktiga och engagerade ledare” på landets lärosäten, som hanterar komplexa frågor kring utveckling, framtidsansvar och akademisk frihet.
– Att leda utbildning i akademin är inte som vilket ledarskap som helst. Det är en ständigt pågående process, inte en fast målpunkt.
Kristin Ewins
Projektledare Jesper Mattsson
Kartläggningen visar också att det ofta saknas tydliga riktlinjer kring vad ledarskapet faktiskt innebär. Vilket kan medföra både osäkerhet och mindre lyckat ledarskap.
På lärosäten där det finns gott om kontaktytor mellan olika ledningsnivåer, både linjemässigt och kollegialt, verkar styrformerna stärka varandra. Medan ensamhet och isolering kan skapa osäkerhet om vilket mandat man har som ledare.
– Inom högre utbildning finns det ju många som leder trots att de inte är personalansvariga chefer. Det kan vara programansvariga, vicedekaner för utbildning och andra som ansvarar för att driva verksamhet på olika sätt. Där kontaktytorna saknas lyfter man mycket oftare fram att ”jag kan inte leda, för jag är ju ingen chef”, säger Kristin Ewins.
Kontaktytorna kan vara både formella och informella, från ledningsmöten på högre nivå till vicedekanens samtal i korridoren med en programansvarig.
– Vi ser ju också att den fysiska närheten spelar roll. På lärosäten med väldigt utspridda campus upplever man att det är svårare att få kontaktytorna att fungera.
Studien visar också att ledning av utbildning organiseras på många olika sätt på landets lärosäten.
– Ofta fungerar det ganska bra. Det är väldigt kontextbaserat och det måste det ju vara. Det går inte att sätta någon mall. Hur man leder är också väldigt starkt kopplat till kulturerna på de olika lärosätena.
Ett utvecklingsområde som identifierats är den lärosätesövergripande kommunikationen.
– Många pekar på värdet av diskussioner i tvärorganisatoriska grupper, att prata om ledarskap med andra, både på samma nivå och över nivågränser, och få syn på behovet av kompetensutveckling och reflektion.
Vissa grupper, som programansvariga, uttrycker ett starkt behov av kompetensutveckling.
– De ser det som en brist att de inte får tillgång till den kompetensutveckling som finns för till exempel chefer i linjen, säger Kristin Ewins.
Rapporten ska publiceras på UHR:s hemsida i juni.
