– Det finns en politisk vilja att lägga pengar på forskning, vilket så klart är värdefullt. Proppen präglas av en positiv syn på forskning och vetenskaplig excellens. Samtidigt hade jag önskat mindre detaljstyrning och större tilltro till vetenskapens förmåga att styra sig själv.
Det säger David Karlander, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet och sammankallande i forskningspolitiska frågor i Sveriges unga akademi (SUA).
Han anser vidare att det är lovande att forskningspropositionen aviserar bättre migrationsrättsliga förutsättningar och förenklad mobilitet för utländska doktorander, men önskar liknande åtgärder även för disputerade forskare.
David Karlander
Sammankallande i forskningspolitiska frågor, Sveriges unga akademi
Jesper Ahlin Marceta
– SUA har också efterfrågat kortare handläggningstider och tillgång till det svenska välfärdssystemet också för forskare och deras familjer. Sverige kan inte vara ett världsledande forskningsland utan internationell mobilitet.
Efterlyser humaniora
David Karlander konstaterar att forskningspropositionen innehåller väldigt lite om humaniora och samhällsvetenskap.
– Det finns ju excellent och världsledande humanioraforskning i Sverige. Det vore också önskvärt att forskningspolitiken kunde tänka nytt kring relationen mellan vetenskap, innovation och nytta. I det långa loppet är det fri grundforskning som löser stora samhällsutmaningar.
David Karlander tycker också att det är intressant att proppen utlovar en utredning av lärosätenas associationsform. Detta skulle kunna innebära att universitet och högskolor blir något annat än förvaltningsmyndigheter.
– Det är viktigt att det finns brandgator mellan akademi och politik. Exempelvis domstolar och public service har ett sådant skydd i dag, men inte lärosätena. Det vore alltså intressant att undersöka liknande lösningar för akademin.
”Relativt konventionell”
Peter Aronsson, rektor vid Linnéuniversitetet, beskriver forskningspropositionen som relativt konventionell och att det är uppenbart att regeringen inte tänker sig något paradigmskifte.
– Som bekant är det inte den allra största satsningen på forskning som har gjorts, men det innebär ändå en hyfsat stor del av bnp och man får vara tacksam att det inte blir så mycket nedskärningar.
Peter Aronsson
Rektor, Linnéuniversitetet
Dock anser Peter Aronsson att propositionen innehåller en nedslående kombination av låg nivå på basanslagen och en märkbar detaljstyrning.
– Det finns också en hel del glidande formuleringar som kring den excellens som efterlyses, det framgår inte om det gäller starka forskningsområden eller excellens som innebär en skönhetstävling mellan lärosätena.
Framgångsrik forskning
Han skulle önska att politiker betonade mer av det som är positivt i svensk forskning.
– Jag tycker att Sverige har ett vackert och framgångsrikt forskningslandskap, kanske inte så väldigt många ”spikes” men en påfallande hög lägstanivå som vi, men också politikerna, kan vara stolta över. Den nivån kommer utbildningarna till goda – och det är för lite uppmärksammat hur viktig forskningens bredd är för att säkra de kompetenser som ett mycket föränderligt arbetsliv behöver.
Peter Aronsson uppfattar att politiken vill uttrycka handlingskraft genom att lyfta fram det som inte fungerar och identifiera satsningar väldigt detaljerat.
– Det vore mer önskvärt att förbättra samhällets möjligheter att ta till sig forskning, både genom utbildning, livslångt lärande och kompetent nyfikenhet i arbetslivet.
”Samma politik sedan 2005”
SULF:s samhällspolitiska chef Karin Åmossa kallar forskningspropositionen ”ospännnade”, då det är mer av samma forskningspolitik som har förts sedan 2005, men som går ännu längre kring hur politiker vill styra.
– Ideologin kring konkurrensutsättning är väldigt långtgående. Jag hade inte väntat mig något annat, det är bara att inse att trenden inte kommer att brytas under överskådlig tid, obalansen som uppstår när 75 procent av de nya anslagen går till forskningsråden medan andelen basanslag minskar kommer att bestå, säger Karin Åmossa.
Karin Åmossa
Samhällspolitisk chef, SULF
Hon påpekar att politiker, den nuvarande regeringen och tidigare, vill se flera forskningsgenombrott och önskar sig flera Nobelpris till Sverige.
– Men det är svårt att politiskt styra fram sådant, dessutom kan inte politiker vänta sig så mycket nytt av den här politiken. Den som gör det den alltid har gjort kommer att få det den alltid har fått …
Riskerar tappa de bästa
Det nuvarande systemet för forskningsfinansiering som propositionen befäster innebär, enligt Karin Åmossa, att de bästa forskarna riskerar att söka sig bort från universitet och högskolor.
– Det hjälper inte att det är roligt och givande att ägna sig åt forskning, när anställningarna är otrygga och forskarna själva får ta all ekonomisk risk om de externa anslagen upphör.
Universitetsläraren har sökt utbildningsminister Johan Pehrson (L).
Forskningsproppen i siffror
Propositionen ”Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta” fastställerforskningspolitiken till och med 2028.
Anslagen inom forskning och innovation ökar successivt med 6,5 miljarder kronor till 2028 och med 1,5 miljarder för 2025.
Bland det som aviseras finns:
- 1,4 miljarder till Vetenskapsrådet, bland annat till excellenscenter.
- 600 miljoner kronor till life science och hälsa till 2028.
- Anslagen till rymdforskning höjs med 208 miljoner kronor.
- 400 miljoner till utbyggnad av avancerad forskningsinfrastruktur, bland annat till Max IV och ESS vid Lunds universitet samt Scilifelab.
- 710 miljoner till strategisk rekrytering till universitet och högskolor.
- 203 miljoner till cirkulär bioekonomi inklusive skog.
- 100 miljoner till en ”särskild satsning” på AI.
- Inom ramen för anslagen för forskning och utbildning på forskarnivå till universitet och högskolor avsätts 245 miljoner kronor från och med 2028 till satsning på strategisk rekrytering.
- Totalt 200 miljoner ska fördelas till nya strategiska forskningsområden för 2027 och 400 miljoner 2028.
