Viktoria Mattsson har ett förflutet i näringslivet och som tjänsteman vid utbildningsdepartementet och har då jobbat tillsammans med tre ministrar, Tobias Krantz (L), Jan Björklund (L) och Helene Hellmark Knutsson (S).
Tiden i departementet innebär att hon också fick inblick i den politiska nivåns perspektiv på lärosätenas holdingbolag. Hon är en av flera som använder begreppet ”udda fågel” om holdingbolagen, bland annat eftersom det är de enda statliga bolag som inte förvaltas av statsmakten.
– Anledningen till att ansvaret för förvaltningen, som först låg hos regeringen, outsourcades till lärosätena var att bolagen är för små, både ekonomiskt och organisatoriskt, för att det skulle vara meningsfullt med förvaltning på nationell nivå.
Å andra sidan är lärosätenas roll att förvalta statens ägande inte helt enkel.
Viktoria Mattsson påpekar att förvaltning måste ske enligt ett strikt regelverk, vilket inte bara kräver lärosätenas engagemang utan också kompetens och resurser.
Hon beskriver det som ”en tuff sits” för många holdingbolag, då man kanske har pengar till investeringar men däremot inte till den nödvändiga driften.
”Knappt några pengar senaste 20 åren”
Ett lärosäte kan be regeringen om bemyndigande om kapitaltillskott, däremot får inte lärosätenas anslag användas om inte syftet med anslaget är att det ska användas i holdingbolagen.
– De flesta lärosäten som har holdingbolag har säkert haft förhoppningar att kunna förmera de statsbidrag man fått, men de senaste 20 åren har man nästan inte fått några pengar.
– Holdingbolagen är ju inga riskkapitalbolag, mer ett stöd i processen än ett sätt att tjäna pengar. De stora lärosätena, som KI, Lunds universitet och KTH, har fått viss snurr på sina holdingbolag, men det är svårt.
Hon påpekar också att det kan finnas visst internt motstånd mot att lärosätet alls har holdingbolag.
– Så är det nog på alla lärosäten och så måste det också vara, alla medarbetare kan och ska inte vara entreprenöriella.
På frågan vad som är bästa argumentet för att lärosäten ska ha holdingbolag framhåller Viktoria Mattsson att det skapar flexibilitet, som att man kan investera i sådant som labb och pilotanläggningar.
Nackdelarna är att det kräver kompetens att förvalta, en hel del arbetsinsatser samt engagemang.
Lärosätesledningen avgörande
Viktoria Mattsson menar att mycket beror på lärosätenas ledningar, som i vilken utsträckning de lyfter frågan om holdingbolagen i myndighetsdialoger med departementet.
Omvänt får alltså regeringen kritik av Riksrevisionen för bristande styrning, men både för departement och lärosätesledningar är tiden för dialog tämligen knapp och holdingbolagen finns knappast högst på prioriteringslistorna.
Med tanke på att de enskilda holdingbolagen är små och att förvaltningen kan vara svårhanterlig för det enskilda lärosätet kan man kanske fråga sig varför de inte slås samman till en enda statlig koncern?
– Om man kunde börja om med ett vitt papper kanske konstruktionen kunde sett annorlunda ut. Men nu skulle det bli alltför knepigt att avveckla och slå ihop 18 holdingbolag. Det skulle innebära att man i så fall tappar bort det regionala perspektivet som är viktigt i många fall, det är också svårt att föreställa sig enighet om var en sådan koncerns huvudkontor i så fall skulle ligga.
Är det givet att holdingbolagen ska ligga under utbildningsdepartementet?
– Från början var det inte tänkt så, men det blev så eftersom de är lärosätenas ansvar. Den frågan skulle behöva diskuteras och sättas i sitt perspektiv.
Tre åsikter
Hur anser du att modellen för holdingbolag fungerar?
Lisa Ericsson, vd för KTH Holding och chef för KTH Innovation.
– Holdingbolagen borde ha ett samhällsuppdrag, i likhet med andra tidiga statliga investeringsaktörer. Ett stort problem är att bolagen aldrig fått rätt förutsättningar att bedriva verksamhet, framför allt brist på kapital. Förvaltarna, lärosätena, är förhindrade att tillföra kapital och sedan mitten av 1990-talet har de större bolagen erhållit totalt cirka 25 miljoner i kapitaltillskott, detta ska jämföras med att stiftelsehögskolan Chalmers ägarstiftelse under 2015–2025 årligen tillför 30 miljoner i investeringsmedel till sin motsvarighet till holdingbolag. Hela systemet med holdingbolag behöver bli mer tydligt, men hårdare styrning och kontroll från regeringen är ingen bra idé, eftersom den unika närheten till lärosätet är väsentlig.
Charlotte Ahlgren Moritz, vicerektor för samverkan och innovation vid Malmö universitet.
– Alla lärosäten bör ges samma möjligheter att följa högskolelagen som fastslår att vi ska samverka och nyttiggöra forskningen. En sådan förutsättning är holdingbolag som vi fick efter att ha blivit universitet, men det tillfördes inget kapital, i stället fick vi tillstånd att ta 1,5 miljoner av våra forskningsmedel. Då det är omöjligt att investera med så lite begärde vi ytterligare 8,5 miljoner, också dessa fick vi ta från de egna anslagen. En annan viktig förutsättning är innovationskontor där forskningsresultat kan utvecklas innan de – eventuellt – kommersialiseras i holdingbolagen.
Magnus Bergenholz, controller i rektorsstaben vid Högskolan i Borås och ordförande i Högskolan Borås Holding AB.
– Rent juridiskt är det mycket ett lärosäte inte får göra när det gäller tredje uppgiften. Holdingbolagen är därför ett verktyg för att kunna gå utanför myndighetsformen. Vi har varit väldig trogna den bolagsordning som vi har fått, genom att investera i idéer sprungna ur högskolans egen verksamhet. Ur ett större perspektiv är det viktigt att regeringen bestämmer sig för vad de vill med holdingbolagsmodellen.
