Under vårens omställning till distansläge har svårigheten att examinera rättssäkert på distans blivit uppenbar.
– Ett av problemen är att vi inte vet vem som skriver tentamen eftersom det inte finns något bra sätt för studenterna att identifiera sig, säger Annelie Gunnerstad vid Juridicum på Stockholms universitet.
Även om studenten loggar in på tentan med en personlig kod vet man inte vem som skriver svaren på uppgifterna. Det är också lätt för studenter att samarbeta, eller ta hjälp av någon annan som kan ämnet.
– Därför ska man akta sig för att lita för mycket på tekniska lösningar för att försöka säkerställa att studenter inte fuskar genom att samarbeta, utan det gäller att utforma tentan så att det försvårar fusk, säger Annelie Gunnerstad.
Hon menar att distanstekniken inte kommer att ge den säkerhet som exempelvis salstentor ger.
– Tentamina på distans ställer i viss mån andra och nya krav på lärarnas förmåga att ställa frågor, säger Cormac McGrath, Centrum för universitetslärarutbildning vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet.
Försvåra otillåtet samarbete
Det finns ett antal metoder för att försvåra otillåtet samarbete.
– Framför allt om man har stora studentgrupper, se till att alla studenter inte svarar på samma frågor. Då blir det mycket svårare att hitta kompisar som ska svara på samma fråga och basen för att samarbeta blir mycket mindre, säger Annelie Gunnerstad.
Är det en essätentamen kanske det räcker med ett mindre antal frågor/uppgifter. Men är det flervalsfrågor förutsätter det i praktiken att lärosätet har ett examinationssystem och en databas som kan slumpa frågorna, liksom ordningen mellan dem och ordningen på svarsalternativen.
Om man har ett mindre examinationslag är ett annat sätt att komma tillrätta med otillåtet samarbete att kombinera hemtentamen med muntlig tentamen.
– När studenterna lämnat sina skriftliga svar så stämmer man av med muntliga frågor där man ber studenterna utveckla sina svar. Det är ett jättebra sätt om man inte har för många studenter, säger Annelie Gunnerstad.
Med den metoden kan läraren ganska lätt upptäcka om studenten är insatt i ämnet eller har fått hjälp med att lösa den skriftliga uppgiften.
– Ett annat sätt att komma runt delar av problemen är att inte lägga all avgörande bedömning i slutexaminationen utan ha flera delexaminationer under pågående kurs, där man mixar olika examinationsformer, säger Annelie Gunnerstad.
Det finns ett inbyggt dilemma med övergången till distanstentor, de befintliga examinationsformerna är anpassade till kursbudgeten och det är tidskrävande att utveckla nya.
– Att ta fram nya examinationsformer förutsätter en stor arbetsinsats av lärarna men ett sådant arbete skulle kunna innebära en kompetensutveckling för många lärare i relation till hur examination fungerar i dag, säger Cormac McGrath.
