En kort stund tvivlade hon på sig själv, men sedan insåg hon att det måste vara påhittat, det som stod i artikeln. Fiskekologen och forskaren Josefin Sundin hade befunnit sig på samma forskningsstation som en av artikelförfattarna året innan, där experimentet i fråga skulle ha ägt rum. Allt, hennes minnesbild, anteckningar, fotografier och uppgifter från andra som varit på stationen, tydde på att artikeln hon just läst byggde på fabricerade data.
– Om vi bara haft en fundering, att det bara verkade lite skumt, då hade det varit ett annat läge. Då hade vi utan problem kunnat kontakta författarna och fråga dem om det. Men det fanns ju inget tvivel om att det rörde sig om fusk, och frågan hade i så fall blivit ”varför har ni hittat på det här?”, säger Josefin Sundin.
För snart två år sedan anmälde Josefin Sundin och sex medarbetare författarna till en studie om mikroplaster och fiskyngel i tidskriften Science för misstänkt forskningsfusk. Efter utredningar vid Centrala etikprövningsnämnden och Uppsala universitet fastslog rektor Eva Åkesson i december förra året att det rörde sig om oredlighet i forskning. Det handlade om påhittade forskningsresultat och det saknades ett djurförsöksetiskt tillstånd för att göra studien. Ett halvår innan rektors beslut hade även den vetenskapliga tidskriften dragit tillbaka artikeln.
Som att läsa en saga
Josefin Sundin berättar hur det var att upptäcka felaktigheterna. Hon upplevde det som att läsa en uppdiktad saga när hon gick igenom artikeln och förstod att det skulle ha varit ett experiment på forskningsstationen där hon själv jobbat vid samma tidpunkt, och ingenting stämde med det hon hade sett. Det första hon gjorde var att kontakta en kollega som också varit på stationen. De började prata med andra kollegor och visste inte vad de skulle göra.
– Om man upptäcker någon detalj som man vill ifrågasätta i en artikel, till exempel en analysmetod, så går det ibland att föra en diskussion om det på tidskriftens hemsida, och så får författarna chansen att svara på det. Men det går inte att diskutera om någon har hittat på en studie, i det forumet.
Josefin Sundin hittade några artiklar på nätet som handlade om att anmäla forskningsfusk. I en av dem stod det att man inte ska kontakta författarna, för de kan komma att undanröja bevis.
– Det lät ju jättefånigt. Vi är ju ändå forskare och kollegor. Det var ju inte en film vi var med i. Vad skulle de kunna undanröja för bevis? När vi väl tog kontakt och frågade efter rådata så fick vi inte dessa, och senare fick vi besked om att datorn som siffrorna skulle ha funnits på var stulen.
Josefin Sundin var vid tidpunkten för anmälan anställd vid Uppsala universitet.
– Jag sa till min prefekt, ”Vi har upptäckt ett fall av forskningsfusk, vad ska vi göra?”. Han svarade att vi skulle anmäla. Men vi visste ju inte hur en sådan anmälan skulle se ut. Vi skrev ett ganska kort dokument med några kortfattade punkter. Vi skrev också att vi ville att universitetet skulle be om ett yttrande från Centrala etikprövningsnämnden. Sedan tog det väldigt lång tid innan det yttrandet kom, men deras besked var att de bedömde det som att det handlade om forskningsfusk. Då beslutade sig Uppsala universitet för att göra en fullständig utredning, och det var den som blev färdig i december förra året.
Kontakta inte författaren
Efter anmälan och det stora mediala intresset för fallet, har Josefin Sundin blivit kontaktad av andra forskare som berättat att de misstänker fusk men att de inte vet vad de ska göra, eller att de redan anmält fusk och att universitetet sopat det under mattan.
– Det första rådet jag kan ge är det råd jag själv läste i början, att man inte ska kontakta författarna. Sedan är det viktigt att man inte gör det här ensam. Vi var ju en grupp forskare som skrev den här anmälan tillsammans och det har varit otroligt viktigt eftersom man känner sig väldigt utsatt under en lång period.
I början verkade det som att universitetet skulle fria författarna, i en första preliminär undersökning.
– Då blev vi rädda och tänkte att det här kommer att gå åt skogen. Jag blev dessutom själv motanmäld och utredd för kränkande särbehandling tiden efter vår anmälan, men utredningen visade att det inte stämde.
Josefin Sundin har nyligen avslutat sitt projekt vid Uppsala universitet. Hon är anställd vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet i Trondheim.
När det väl var klarlagt att hon och kollegorna faktiskt hade upptäckt fusk hoppades de att medierna inte skulle misstolka det hela som att de som visselblåsare ifrågasatte att plast i miljön skulle vara ett problem.
– Syftet med anmälan var ju inte på något vis att ödelägga forskningsfältet. Det finns andra studier som har visat att akvatiska organismer får i sig plaster. Fiskar, fåglar, marina däggdjur, småkryp och daggmaskar får i sig mikroplaster. Det är mycket möjligt att slutsatsen i artikeln stämmer, men för att ta reda på det så behöver ju någon göra en riktig studie.
Hamnar i situationen ofrivilligt
Josefin Sundin har gjort en poster som handlar om visselblåsning som hon har visat på ett antal internationella vetenskapliga konferenser. Syftet med postern är att ge råd till andra forskare som misstänker forskningsfusk, och att skapa en konversation kring det här ämnet. Visselblåsare har ju hamnat i situationen ofrivilligt och är oftast helt oerfarna vad gäller att anmäla fusk.
– Det har varit väldigt uppskattat. Många vill prata om det här.
