Den akademiska friheten måste försvaras – men att fler lärosäten görs om till stiftelser kommer inte att stärka forskningens oberoende. I stället riskerar det att öka konkurrensen mellan lärosäten och tränga undan forskningsområden som inte anses lönsamma. Vi socialdemokrater ser det statliga huvudmannaskapet som den främsta garantin för tillgång till högre utbildning i hela landet – och för att forskning och utbildning ska styras av samhällsbehov, inte av marknadens logik.
Åsa Westlund
Skolpolitisk talesperson (S)
Regeringen säger sig vilja värna den akademiska friheten, men har samtidigt vid upprepade tillfällen lagt sig i kursutbud och hur lärosätena använder sina resurser. I den senaste forskningspropositionen är andelen öronmärkta resurser historiskt hög, samtidigt som regeringen föreslår att fler universitet och högskolor ska kunna drivas som stiftelser. En sådan modell innebär i praktiken ökat inflytande från externa aktörer – inte minst det privata näringslivet – på bekostnad av lärosätenas autonomi.
Linus Sköld
Ansvarig högre utbildning (S)
Forskning och utbildning ska inte vara beroende av sponsorer eller av lärosätens förmåga att agera som konkurrenter på en marknad. Ändå är det i den riktningen utvecklingen nu går. Regeringen talar om en ”tydligare inriktning mot excellens”, men bakom den formuleringen döljer sig en politik som innebär mindre tilltro till lärosätenas förmåga att själva avgöra vilken forskning som ska prioriteras, och ett tydligt skifte från basanslag till konkurrensutsatt finansiering. Det leder till ökad administration, minskad långsiktighet och en urholkning av akademins självständighet.
Genom att inte höja basresurserna till landets lärosäten riskerar regeringens förslag dessutom att förvärra den regionala kompetensbristen. En allt större andel av forskningsmedlen riskerar att slussas till äldre, etablerade universitet som haft längre tid på sig att bygga konkurrenskraftiga miljöer – på bekostnad av nyare högskolor som spelar en avgörande roll för kompetensförsörjningen i hela landet.
Forskare och lärosäten behöver förutsättningar att bedriva fri och kritiskt prövande verksamhet över tid. Då krävs tryggare anställningar, mindre detaljstyrning och mer tillit. Det får man inte genom marknadsmodeller – utan genom att stärka basanslagen och slå vakt om det gemensamma, statliga ansvaret för högre utbildning och forskning.
Utöver finansieringsfrågan så finns det så klart andra åtgärder som behövs för att underlätta universitetens oberoende utan att ändra associationsformen. Att se över administrativa krav som kommer av myndighetsformen och tillämpningen av offentlighetsprincipen är några exempel. Dessa frågor är viktiga och förtjänar att tas på allvar. Men de kan och bör lösas inom ramen för nuvarande myndighetsform.
Att värna den akademiska friheten kräver mer än symboliska utredningar. Det kräver att politiken vågar backa från system som i praktiken urholkar just det man säger sig vilja försvara. Och det kräver att man slutar samarbeta med högerpopulistiska krafter som ifrågasätter vetenskapliga rön, motarbetar kritiskt tänkande och aktivt undergräver tilltron till akademin. Regeringen kan inte både försvara den akademiska friheten och samtidigt styra landet tillsammans med Sverigedemokraterna.
Åsa Westlund
Skolpolitisk talesperson (S)
Linus Sköld
Ansvarig högre utbildning (S)
