De pedagogiska och tekniska möjligheterna för digital undervisning förändrades i samband med pandemin. Därmed har också förutsättningarna för universitetslärarnas yrkesutövning ändrats.
– Vi gjorde en undersökning bland 43 lärare på olika lärosäten i Sverige, och frågade efter deras personliga, subjektiva uppfattningar om undervisningskvalitet före pandemin jämfört med efter. På gruppnivå rådde det konsensus i den här gruppen, säger Martin Stigmar, professor i högskolepedagogik vid Malmö universitet.
Martin Stigmar
Professor i högskolepedagogik, Malmö universitet
Undersökningen visar att villkoren för undervisningen har förändrats på tre områden; komplexiteten och flexibiliteten har ökat, kvaliteten har till delar försämrats och relationerna till studenterna har förändrats.
Den ökade komplexiteten och flexibiliteten där olika former av hybridundervisning blivit vanligare gör undervisningssituationen mer krävande.
– Lärarna är måna om att studenterna ska kunna delta i studier oavsett tid och rum. Det medför att man måste behärska teknik på ett annat sätt nu än före pandemin. Man ska kunna undervisa via Zoom, man gör quiz och omröstningar och lägger ner mycket tid på att göra förinspelade filmer, säger Martin Stigmar.
Dessutom förväntas lärare undervisa i allt från traditionella föreläsningssalar till hybrida miljöer, och tekniken är inte alltid användarvänlig. De tillfrågande lärarna menar att undervisningens kvalitet inte alltid kunnat upprätthållas.
– En del lärare har i studien svarat att det har varit svårt att hålla samma kvalitet i digitala miljöer som i fysiska klassrum. När man inte träffas ansikte mot ansikte kan det vara svårt att visualisera, att aktivera studenterna och att få en fördjupad diskussion. Alla de faktorerna är kopplade just till kvalitet.
Sådana praktiskt-pedagogiska aspekter känner också Martin Stigmar själv av.
– Jag är inte övertygad om att min pedagogiska kompetens räcker fullt ut när det gäller hybridundervisning. Om jag har 20 studenter i klassrummet och en på skärmen, så är det lätt att jag glömmer den på skärmen. Och vem ska han eller hon diskutera med när vi pratar i små bikupor?
I relationen till studenterna vid olika former av onlineundervisning känner många universitetslärare ett större behov av att vara tillgängliga och stödjande.
– Vid digital undervisning känner många lärare ett ökat behov att stötta studenter som i regel sitter ensamma någonstans och tar del av onlineundervisningen.
Här menar Martin Stigmar att det uppstår gränsdragningsproblem: Var ska man sätta gränsen för arbetstiden? Hur mycket ska man jobba?
– När man stöttar studenterna är det också svårt att hitta en balans mellan att vara professionell och att vara personlig och privat. Som universitetslärare är det viktigt att veta sin professionella gräns som undervisande lärare eller kursansvarig. När måste jag hänvisa vidare till exempelvis studenthälsan eller till kurator eller studievägledare?
Martin Stigmar påpekar den hastiga omställningen av undervisningen under pandemin var ett överlevnadsscenario.
– Man gick över till nätet och gjorde ofta så gott som samma sak som man gjort i klassrummet. Det gällde bara att tillgodose en acceptabel nivå på undervisning.
Nu behövs däremot tid och resurser till reflektion.
– Lärare måste få tid att tänka kring undervisningsformerna för att hålla uppe kvaliteten. För vi vet ju alla att vi springer på i ekorrhjulet och inte har tid att stanna upp.
– Här kommer frågan om mer resurser in. Egentligen riktar vi oss till politiker på riksnivå när det gäller budgetfrågor, säger Martin Stigmar.
Förändrad undervisningssituation efter pandemin
Undervisningen har blivit mer komplex och flexibel.
Kvaliteten har inte alltid kunnat upprätthållas.
Lärarrelationen till studenterna har blivit mer stödjande.
