Slutreplik på ”Administration är ingen motkraft till forskning”, av Johan Magnusson och Tomas Lindroth.
Med denna slutreplik vill vi göra ett par förtydliganden. Digitaliseringens möjligheter ska förstås tillvaratas – för att effektivisera och öppna dörrar för nya sätt att arbeta. Däremot är aktuell digitalisering inom akademin inte enda vägen framåt, och återgång till analoga arbetssätt är inget reellt alternativ.
Det finns heller aldrig ett-till-ett förhållande mellan nuläge och framtida digitaliserat läge. Digitalisering kan göras på många olika vis, och i olika riktningar. Det är viktigt att alltid titta på hur olika lösningar kommer med olika för- och nackdelar, och hur det påverkar verksamhet och arbetssätt.
Man ska förstås inte krampaktigt hålla fast vid det gamla, men ej heller tro att all digitalisering alltid leder till något bättre – det är en teknikdeterministisk syn.
Man ska förstås inte krampaktigt hålla fast vid det gamla, men ej heller tro att all digitalisering alltid leder till något bättre – det är en teknikdeterministisk syn.
Digitaliseringen som pågår är inte heller lärosätesspecifik. En stor del av aktuell utveckling är nationell och berör hela högskolesektorn. Detta betonades för ett par veckor sedan i Computer Sweden.
Samtidigt är det förstås inte helt enkelt på lokal nivå, vare sig i Umeå eller Göteborg. Exempelvis behöver vi i Umeå ägna tid åt tvåfaktorsinloggningar till såväl email som olika webbaserade system, och i Göteborg låg hela mailsystemet nere i flera månader – två exempel på tidstjuvar i form av korta avbrott, eller längre sammanhängande avbrott. Knappast några drömscenarion ur ett digitaliseringsperspektiv.
Mikael Wiberg
Umeå universitet
Mirella Muhic
Swedish Center for Digital Innovation och Umeå universitet
Efter publicering av vår debattartikel har vi mottagit stödjande mejl från ytterligare lärosäten som instämmer i problemet med dagens digitala lösningar. Likaså har det skrivits flertalet debattartiklar om detta. Bland annat från Örebro universitet, Uppsala universitet, samt Lunds universitet. Problemet, och behovet att undersöka alternativ till aktuell digitalisering återfinns alltså vid flertalet lärosäten i landet.
Ser vi till forskning internationellt så har studier från till exempel Stanford betonat att lärosäten är en speciell verksamhet som skiljer sig från exempelvis företag. Självklart bör varje digitaliseringsprojekt ta verksamhetens särart och särskilda behov som utgångspunkt, för såväl utveckling, som i uppföljning i hur digitala system möjliggör och stödjer verksamhet. Likaså på individnivå skiljer sig forskarens etos från konsultens. Detta bör beaktas vid digitalisering – vi formar tekniken, och den formar oss.
Övergripande behöver dagens digitalisering mer verksamhetsnära och innehållsmässiga samtal – om vilken verksamhet och vilka arbetssätt som formas eller skapas i digitaliseringens kölvatten. Det finns många sätt att digitalisera – låt oss inte vara teknik- eller plattformsdrivna, utan i stället söka diskutera, formulera och utvärdera olika alternativ för en hållbar digitalisering.
Mirella Muhic, lektor i informatik
Swedish Center for Digital Innovation, Umeå universitet
Mikael Wiberg
Professor i informatik, Umeå universitet
