Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

”Det snäva uppdraget kan skapa nya problem”

Illustration: Nils-Petter Ekwall

Etikprövningslagen håller på att ses över. Men risken är att den till­tänkta vägen skapar nya hinder för forskningen i stället för att ta itu med det forsknings­etiska systemets grund­problem.

Så kom dagen som forskarsverige hade sett fram emot sedan problemen med etikprövningslagen blivit akut tydliga: den 29 augusti meddelade utbildningsminister Mats Persson (L) att lagen ska ses över. Igen.

Men SUHF, lärosätenas främsta samarbetsorgan, tog emot utredningsdirektiven med viss besvikelse.

Det utredaren ska bedöma är om all eller viss typ av forskning som innehåller uppgifter om lagöverträdelser eller känsliga personuppgifter ska undantas i etikprövnings­lagen.

Utredaren ska också föreslå ändringar så att etikprövning bara genomförs på forskning där den ”verkligen behövs” för att skydda forskningspersonen och människovärdet.

SUHF välkomnar att en utredning görs och har varit ovanligt proaktivt i detta lagstiftningsarbete – lärosätenas problemanalys har framförts till regeringen både i ett runda­bordssamtal och i en skrivelse. Ändå speglar direktiven mer den selektiva och ibland förenklade problembild som bubblat upp i den offentliga debatten om etikprövnings­lagen. Det menar Jonas Åkerman som är sekreterare i SUH F:s expertgrupp för etikfrågor.

– Fokus är på personuppgiftsbehandling och på undantag. Regeringen missar därför många viktiga frågor.

Jonas Åkerman

Sekreterare i SUHF:s expertgrupp för etikfrågor

Som exempel säger han att etikprövningslagens begrepp om påverkan har kommit att tolkas på ett sätt som omfattar helt harmlösa interventioner, som att läsa texter där vissa satsdelars avstånd varierar. Han menar också att det finns forskning där det inte vore rimligt att helt göra undantag, men som skulle behöva etikprövas på ett annat sätt än i dag. Det gäller till exempel för att möjliggöra studier av pågående akuta händelser – katastrofer och liknande – som inte kan vänta i veckor eller månader på ett tillstånd.

Illustration: Nils-Petter Ekwall

Jonas Åkerman jobbar dagligen i bryggan mellan etikprövningslagen och forskarna i sin tjänst som samordnare för forskningsetiskt stöd vid Stockholms universitet. Där möter han forskningens stora bredd och komplexitet.

Det är denna som SUHF menar att utredningsdirektiven bättre borde spegla.

Vad som kan anses vara ett ändamåls­enligt och proportionerligt etikprövningsförfarande varierar mellan olika typer av forskning, även inom samma vetenskapsområde.

Därför vill SUHF ha en grundlig översyn av lagen som kan mynna ut i ett mer diversifierat system med olika prövningsförfaranden anpassade efter den etiska komplexiteten.

En större verktygslåda för forskarna och de etiska granskarna, helt enkelt.

– Direktiven verkar i stället utgå från ett ”allt eller inget”-tänk. Men ett undantag som skulle vara positivt för ett visst forskningsområde kan skapa problem inom ett annat.

Jonas Åkerman säger att problemen kan handla om att ett undantag gör att forskningen inte lever upp till internationella etiska standarder, till vad tidskrifter eller utländska forskningspartner förväntar sig, eller helt enkelt inte till ett rimligt skydd av forskningspersonen.

– Därför krävs en ordentlig konsekvensanalys, säger Jonas Åkerman.

SUHF vill också se tydlig vägledning i förarbetena.

”Det är ett stort problem att det finns så mycket oklarhet kring hur regelverket ska tillämpas och det gör det svårt för forskare att veta var gränserna går.”
Jonas Åkerman

– Det är ett stort problem att det finns så mycket oklarhet kring hur regelverket ska tillämpas och det gör det svårt för forskare att veta var gränserna går. Undantag i lagen kan göra att gränserna flyttas, men utan vägledning kan gränserna fortfarande vara lika oklara.

Den andra stora frågan i utredningsdirektiven rör till­synen. I oktober förra året skickade Överklagandenämnden för etikprövning, Önep, en hemställan till regeringen om att få ett mjukare sanktionsverktyg att ta till.

Önep konstaterar att åtalsanmälningarna har skapat oro i forskarvärlden och upplevs som oerhört ingripande.

Vid mindre allvarliga överträdelser av etikprövnings­lagen föreslår Önep därför att den ska kunna rikta kritik mot ansvarig forskare, i stället för att åtalsanmäla.

Utredaren ska nu analysera hur åtalsskyldigheten kan ändras och om regleringen av tillsynen ska ändras även i andra avseenden.

Detta har också SUHF efterfrågat. Men ett stort rätts­säkerhetsproblem som SUHF har lyft, och som saknas i översynen, är att Öneps beslut inte är möjliga att överklaga.

– Ofta lägger åklagaren ner fallen med någon summarisk motivering. Det kan uppfattas som ett friande från brottslighet men inte från avvikelse från god forskningssed, och det kan ses som allvarligt av både forskningsfinansiärer och kollegor, säger Jonas Åkerman.

Nuvarande ordning är också knepig för lärosätena. Avsaknad av etiktillstånd är enligt lagförarbeten ett exempel på avvikelse från god forskningssed.

Detta är lärosätena skyldiga att pröva, och följden kan bli arbetsrättsliga åtgärder mot forskaren.

Men när tillsynsmyndigheten redan har utrett frågan och konstaterat att forskaren saknar eller har frångått sitt etiktillstånd, är det oklart vilket mandat lärosätet har att göra en oberoende utredning av just denna fråga.

– Om man bara tar bort åtalsanmälningsplikten kan vi få en situation där en forskare inte kan överklaga Öneps kritik och där lärosätet uppfattas som bundet av Öneps beslut, säger Jonas Åkerman.

Det är bara sex år sedan den senaste översynen av etikprövningslagen presenterades, och snart fyra år sedan de senaste ändringarna trädde i kraft. Varför förutsågs inte problemen bättre då?

Jan-Ingvar Jönsson

Rektor vid Linköpings universitet

Jan-Ingvar Jönsson, numera rektor vid Linköpings universitet, var en av experterna i utredningen från 2017: Etikprövning – en översyn av reglerna om forskning och hälso- och sjukvård. Som titeln signalerar var fokus främst på gränslandet mellan forskning och sjukvård, och på att skärpa tillsynen och straffen, berättar Jan-Ingvar Jönsson.

Bakgrunden var Macchiarini-skandalen.

Experterna till utredningen hade valts därefter: medicinare och jurister. Jan-Ingvar Jönsson har en bakgrund som professor i cellbiologi, men arbetade under denna tid som vetenskaplig huvudsekreterare på Vetenskapsrådet, med ansvar för medicinsk och klinisk forskning.

Utredningen gjorde ingen genomgående analys kring hur lagen och de nya förslagen påverkade forskningen inom samhällsvetenskap och humaniora.

– Under resans gång pratade vi om det, men det var inget som fanns med uttalat i utredningens slutsatser. Vårt uppdrag var ganska detaljstyrt, säger Jan-Ingvar Jönsson.

I remissrundan nämnde några lärosäten problemen som lagen kan innebära för framför allt rättsvetenskap, men det mesta i remissvaren handlade om annat.

Varken utredningen eller remissinstanserna verkar heller ha sett hur hårt den skärpta tillsynen skulle slå mot forskare.

Utredningen tycks däremot ha utgått från att de flesta lagöverträdelser var straffbara, då den skriver att ”utrymmet för vad som kan utgöra ringa fall, som alltjämt ska vara straffria, får anses vara litet”. Lagändringarna antogs av en enig riksdag.

Enligt Önep var det i dialog med Åklagarmyndigheten som slutsatsen senare blev att nämnden hade plikt att anmäla alla misstänkta brott, och att det var åklagarens jobb att bedöma allvarlighetsgrad och uppsåt.

SUHF menar att grundproblemet till dagens situation är att systemet inte är anpassat efter forskningens verklighet och att forskning kan se ut på så många olika sätt.

Det problemet går tillbaka till etikprövningslagens början år 2004.

– Eftersom personuppgiftsregleringens definition av känsliga personuppgifter används som avgränsning omfattar lagen för mycket, men samtidigt för lite. Det finns forskning som är integritetskänslig även om den inte behandlar känsliga personuppgifter i lagens mening, säger Jonas Åkerman.

Ett exempel är forskning på ekonomiska personuppgifter, som skulder och betalningsanmärkningar. Ett annat är när det som görs är integritetskränkande i sig, som att läsa någons dagbok utan lov.

Liksom Jan-Ingvar Jönsson tycker Jonas Åkerman att en del av problemet också ligger i myndigheternas tillämpning av lagen. Rektorn beskriver det som ”övertolkningar”.

– Jag tycker även att lärosätena och forskarna har ett visst ansvar för att inte tidigt ha fångat upp och lyft problemen. Så det är bra att man gör det nu, säger Jonas Åkerman.

”Jag tycker även att lärosätena och forskarna har ett visst ansvar för att inte tidigt ha fångat upp och lyft problemen.”
Jonas Åkerman

SUHF kommer aktivt försöka bistå den nya utredningen.

– Vi har en helhetsbild som man inte får bara av enskilda forskares vittnesmål.

Jonas Åkerman uppmanar forskare att fundera på hur lagen och de nya förslag som sedan kommer påverkar ens forskning, och att lyfta detta till stödfunktionen på lärosätet eller genom andra kanaler.

– Då kan SUHF fortsätta att komplettera bilden och få upp frågorna på bordet. Även om frågan inte ryms inom direktiven kanske det går att flagga för saker som fattas, behöver göras annorlunda, eller inte bör ändras alls.

Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023