Yngre elevers förmåga att läsa och skriva följs som bekant noggrant och med stort intresse från omvärld och inte minst politiker, genom Pisa-mätningarna och PIRLS. När det kommer till studenter görs inte den sortens specifika kunskapsmätningar, men det finns faktiskt det man kan kalla ett Pisa för vuxna (och därmed studenter), genom internationella undersökningar av läsfärdigheter i åldrarna 16–65 år.
Det är Programme for International Assessment of Adult Competencies (PIAAC) som står för detta och Statistiska Centralbyrån ansvarar för den svenska delen.
Pågår just nu
Den förra undersökningen presenterades 2013, en ny undersökning pågår just nu och kommer att redovisas hösten 2024, med möjlighet att utläsa förändringar under de senaste tio åren.
Det som omfattas av PIAAC är läsning, räkning och problemlösning med hjälp av dator.
När första undersökningen presenterades placerade sig Sverige bland de fem främsta länderna och var bäst av de 24 deltagande länderna när det gällde problemlösning med dator.
Bland svenskarna låg majoriteten, 58 procent, på vad som räknas som en god nivå i läsfärdigheter, i samtliga länder låg i genomsnitt 50 procent på denna nivå. Om man ser till de nordiska länderna fick Sverige och Norge jämförbara resultat avseende läsfärdigheter, medan Finland hade en större andel på god nivå och Danmark en lägre andel.
Sverige något över snittet
I Sverige visade gruppen unga vuxna, i åldrarna 16–24 år, bättre färdigheter än befolkningen i stort när det kommer till läsning och problemlösning, men låg på samma nivå gällande räknefärdigheter. Svenska 16–24-åringar låg, jämfört med andra länder, något över genomsnittet när det gäller läsning.
Samtidigt som Sverige fick bra resultat i den internationella jämförelsen, visade det också att en ganska stor andel av den svenska befolkningen låg på en låg nivå inom de olika kunskapsområdena. Och då rörde det sig i huvudsak om de som hade låg utbildning eller nyligen kommit från ett annat land.
En, jämfört med PIAAC, mer aktuell undersökning som specifikt synat ungas språkfärdigheter genomfördes 2020 av analys-och undersökningsföretaget Novus på uppdrag av Utbildningsradion vilket resulterade i den då uppmärksammade dokumentären Skrivglappet.
Intervjuer med universitetslärare
I Novus-undersökningen gjordes intervjuer med cirka 500 universitetslärare varav 69 procent bedömde att deras studenters skrivförmåga ”bara delvis eller inte alls” motsvarade de krav som fanns i utbildningen.
Vilket givetvis påverkade studenternas möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen och möjligheten att klara av tentorna.
Den andra undersökningen riktade sig till drygt 1 000 slumpvis utvalda chefer i olika branscher, varav 89 procent ansåg att det är viktigt att unga anställda kan uttrycka sig i skrift. 53 procent bedömde också unga medarbetares skrivförmåga som dålig. 18 procent uppgav att de unga medarbetarnas förmåga att skriva inte motsvarar de krav som ställs i branschen.
Mest missnöje, 41 procent, fanns med unga anställdas oförmåga att anpassa språket utifrån situationen och mottagaren.
Cheferna ger också exempel på hur detta fått konsekvenser för företagen, som felaktiga tulldeklarationer, felaktig förskrivning av läkemedel samt problem med kunder då unga anställda använt talspråk och slarvig svenska i kundkontakter. Chefer tar också upp brister i olika utredningar, där felaktigt språk och undermålig dokumentation inneburit rättsosäkerhet och vitesföreläggande. Det har fått ”juridiska följder” för företag när en mening varit omöjlig att förstå.
Tvingas jobba extra
Vidare nämner cheferna hur kolleger tvingas till extraarbete för att korrigera språkliga felaktigheter och dess konsekvenser. Interna pm har varit svårtydda och felstavade.
Chefer tar också upp att man, ibland med framgång, givit feedback som fått den unge anställde att skärpa sig gällande det skrivna, men nämner också att den som har svårt att uttrycka sig i skrift kan hamna i konflikter med kolleger som påtalar språkfel.
Konsekvenserna för den anställde med svårigheter att uttrycka sig i skrift blir mindre ansvar och att vederbörande ”flyttas bakåt i linjen”.
Nära hälften av de intervjuade cheferna, 47 procent, har minst en gång valt bort sökande på grund av bristande förmåga att uttrycka sig i skrift i sitt cv, trots att de bortvalda i övrigt haft erforderliga kvalifikationer för tjänsten de sökt.
Tre åsikter
Hur kan bristande språkfärdigheter förklaras och hanteras?
Jonas Tosteby, vicerektor, utbildning, Högskolan Dalarna.
– Det är komplexa frågor och det finns inga enkla svar, men när studenter inte fått med sig färdigheter från gymnasiet och ändå godkänts är det svårt att bortse från att det förekommer glädjebetyg och betygsinflation. Det är baksidan av friskolereformen, med dess inslag av marknadifiering och att det går att välja skolor som lockar med bra betyg. I högskolan har utbildningsvolymerna ökat och förkunskapsnivåerna sjunker när antagningspoängen är låga. Men högskolan tar sitt ansvar, vi jobbar med studiestöd så att studenterna kan klara sina utbildningar, vi kan inte sänka våra krav.
Nils Ekedahl, prorektor och ställföreträdande myndighetschef, Södertörns högskola.
– När konkurrensen minskar kan den som är sist antagen klara behörighetskraven, men ändå inte ha förutsättningar att genomföra sin utbildning. I kombination med att ungdomsskolan ibland inte förberett studenterna tillräckligt gör det att stort ansvar faller på de akademiska lärarna. Stödet som språkverkstäderna ger är viktigt men om studenternas skrivande ska förbättras på allvar måste frågorna om akademisk litteracitet få plats i den dagliga undervisningen och bli en del av vårt högskolepedagogiska tänkande i stort.
Lars Geschwind, professor inom teknikvetenskapens lärande vid KTH.
– Det finns de som menar att det inte är så viktigt att eftersträva ett korrekt språk, som tror att man klarar sig bra ändå. Annat, som att göra snärtiga presentationer, värderas högre och då är det inte så konstigt att det går att passera gymnasiet utan att riktigt behärska språket. I högskolan blir dessa studenter en utmaning för lärarna, det kan ses som ett arbetsmiljöproblem. Jag brukar säga till studenterna att er största konkurrensfördel är att kunna uttrycka sig väl i skrift, men då måste man nöta in språket, skriva om flera gånger och lära sig uppskatta att se sin text växa fram och bli bättre.
