”Både Önep och åklagare famlar i det nya systemet”

Beslutsfattarna i det nya tillsynssystemet famlar fortfarande för att hitta rätt och domstolsbeslut krävs för att visa vägen, berättar Öneps ordförande. Hon skulle vilja få fler tillsynsverktyg än åtalsanmälning.

Efter att denna intervju gjordes har Ann-Christine Lindeblad lämnat sina uppdrag vid Högsta domstolen och Överklagandenämnden för etikprövning.

Ann-Christine Lindeblad är en av Högsta domstolens 16 domare och hon är också ordförande i Överklagandenämnden för etikprövning, Önep. Hon berättar att, såsom etikprövningslagen är skriven, är Önep skyldig att åtalsanmäla alla misstänkta fall av brott mot lagen. Bedömningen om det bara är ett ringa brott, eller om det begåtts med oaktsamhet eller uppsåt, ska åklagaren göra.

Ann-Christine Lindeblad

– Lagen är hårt skriven och har inga ventiler. Jag tycker det skulle vara bra om reglerna gav möjlighet att i vissa fall bara rikta kritik, eller annat som inte är att åtals­anmäla.

Har Önep tolkat lagen för hårt?
– Det är inte vår bedömning, men det är inte så lätt att veta när det inte finns någon praxis, så vi väntar med spänning på det.

Än så länge har åtal bara väckts i en av 17 åtals­anmälningar, rörande en uppmärksammad covid-19-­undersökning (se universitetslararen.se den 21 december 2021).

Från Önep har det märkts en frustration över att de flesta fall har lagts ned av åklagaren, och över motiveringarna till detta. Sedan i juni 2021 är det i alla fall en särskild grupp åklagare som utreder Öneps åtals­anmälningar, vilket ökar möjligheten att bygga upp kompetens på området.

Enligt Ann-Christine Lindeblad är Önep och Åklagarmyndigheten överens om att åklagarens beslut att lägga ner ett fall inte ska tolkas som ett prejudikat. En åtalsanmälan kan läggas ner av olika anledningar, huruvida ett brott faktiskt begåtts och varför kan bara domstolen fastställa.

Att överklaga vissa fall som åklagaren har lagt ner är ett försök från Önep att få rättslig vägledning. I två av de tre nedlagda fall som Önep har överklagat, har överåklagaren beslutat att inleda förundersökning.
– Det har varit en utmaning att bygga upp en helt ny tillsynsorganisation när det finns väldigt lite skrivet hur man tänkt sig detta. Vi famlar fortfarande eftersom vi inte har fått något prövat i domstol. Åklagarna famlar också eftersom det är nytt även för dem, säger Ann-Christine Lindeblad.

Hon ser ett problem med att tillsynen ligger på Önep, som sedan tidigare är en överklagandeinstans för Etikprövningsmyndigheten, EPM.
Om en forskare överklagar ett EPM-beslut och Önep i samband med hanteringen av det ärendet upptäcker att forskaren brutit mot etikprövningslagen, måste Önep göra en åtalsanmälan.
– Om en överklagan kan leda till att man blir åtalsanmäld kan det undergräva tilltron till hela systemet, säger Ann-Christine Lindeblad.

Jörgen Svidén

Öneps kanslichef, Jörgen Svidén, tycker att den diskussion om etiksystemets juridifiering som har kommit upp i samband med åtalsanmälningarna är relevant, men han önskar att debattörerna satte sig in bättre i lagstiftningen.

Däremot förstår han inte riktigt kritiken att Öneps beslut inte är tillräckligt tydliga för att fungera vägledande för forskningssektorn.
– Vi tycker att vi utrycker tydligt och klart då någon brutit mot lagen. Målet är att beslutet ska vara pedagogiskt.

Tre åsikter

Hur tycker du att den skärpta tillsynen fungerar?

Mats Johansson

Mats Johansson, docent i medicinsk etik och forskningsetisk rådgivare vid Lunds universitet.
– Tidigare föll tillsynen mellan stolarna och det är först i och med att den började utövas som stora delar av forskarsamfundet blev varse hur systemet fungerar. Personligen tycker jag att det är dags att se över hela systemet och dess ändamålsenlighet. Skyddar man det man vill skydda och står det i proportion till de hinder det skapar? Jag märker i dag en ökad oro bland forskare. Utan ett domstolsbeslut kan de som har åtalsanmälts dessutom hamna i ett rättsligt limbo, eftersom Önep konstaterat att tillstånd saknats, vilket bland annat kan påverka forskarens finansieringsmöjligheter.

Stefan Eriksson

Stefan Eriksson, docent i forskningsetik och rektorsråd för god forskningssed vid Uppsala universitet, samt verkställande ledamot i SUHF:s expertgrupp för etikfrågor.
– I Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, får vi signaler på att en åtalsanmälan upplevs som en brysk åtgärd som är tuff att råka ut för, och att det är svårt för forskare att veta när de ska söka etiktillstånd. En viktig uppgift för SUHF är att försöka sammanställa det vi lär oss och förmedla detta till alla lärosäten, men vi har många frågor kring beslut som vi upplever som otydliga och har svårt att veta om vi ska tolka besluten som prejudicerande. Vi har påbörjat en dialog med Önep om detta.

Annika Wahlström, SULF
Annika Wahlström

Annika Wahlström, förbundsjurist på SULF.
– SULF har inte gjort någon närmare analys, men vi har uppfattat att flera av åtalsanmälningarna har handlat om att forskningsprojektet inte lever upp till GDPR. Där menar SULF att det är arbetsgivarens, det vill säga forskningshuvudmannens, ansvar att stötta sina forskare. Som det är nu omfattar SULF:s rättshjälp normalt inte straffrättsliga processer. Möjlighet till annan typ av stöd skulle SULF bedöma i det enskilda fallet, men ingen har ännu bett SULF om stöd.


Kategorier: Artiklar, Etik, Juridik