Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Vad vill politiken med högskolorna?

Systemet närmast tvingar högskolor att vilja bli universitet

10 juni, 2021
Ylva Fältholm, Martin Hellström

Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens/skribenternas egna.

Ylva Fältholm, rektor, Högskolan i Gävle

Nästa år, 2022, när Mälardalens högskola blir universitet, kommer Sverige att ha 18 universitet,
tolv högskolor och fem konstnärliga högskolor. Av de högskolor som etablerades vid den stora högskolereformen i slutet på 1970-talet och under åren efteråt har hälften blivit universitet.
Därmed har Sverige fler universitet än högskolor.

Martin Hellström, rektor, Högskolan Väst

Frågan är då: Hur ska det framtida högskolelandskapet se ut? Ska alla eller så många högskolor som möjligt lockas till att bli universitet? Det är ju attraktivt på så sätt att det medföljer högre forskningsanslag, men vad blir egentligen skillnaden mellan ”universitet” och ”högskola” när bara ett fåtal högskolor återstår? Vad finns det för incitament att vara högskola?

Vi menar att våra högskolor (Högskolan i Gävle och Högskolan Väst) är lagom stora och kan dra nytta av det. Vi är dynamiska och flexibla och har nära samverkansrelationer med näringsliv och offentlig sektor. Genom våra profiler och strategiska inriktningar interagerar vi i nationella och internationella nätverk, samtidigt som vi bidrar till den regionala utvecklingen.

Vi arbetar konkret och målmedvetet mot ett hållbart livslångt lärande och har gjort så i många år. Under pandemin har efterfrågan på korta och skräddarsydda uppdragsutbildningar ökat. Vi har med kort varsel kunnat erbjuda kurser för ingenjörer, vidareutbildningar inom vård och omsorg, snabbutbildningar för akutsjukvård och uppdragsutbildning för lärare. Vi har ytterligare utvecklat vår förmåga att validera praktisk erfarenhet och kunskap.

Fler människor får en chans att studera vidare efter gymnasiet än någonsin tidigare. Andelen av befolkningen med eftergymnasial utbildning har ökat till drygt 28 procent efter högskolereformen på 1970-talet, då andelen bara var några få procent. I de regioner där vi är lokaliserade är andelen högskoleutbildade av tradition lägre. En viktig roll för våra högskolor är att bredda rekryteringen, och statistik från UKÄ visar att vi har en högre andel studenter från studieovana hem jämfört med universiteten. Våra studenter får också jobb efter utbildningen, särskilt efter en yrkesexamen, i minst lika stor omfattning som studenter från universitet.

Vad vill vi då säga till regeringen, den nuvarande och framtida?

Söktrycket till våra högskolor är mycket stort, större än hos en del universitet. Vi fyller våra platser med råge och utbildar fler studenter än vad anslagen ger utrymme för, utan att ge avkall på kvaliteten. Om några debattörer ändå hävdar att högskolorna inte ”håller måttet” så är det fel. Granskningar av vår tillsynsmyndighet UKÄ visar att utbildningarnas kvalitet på högskolorna inte är sämre än universitetens samtidigt som forskningseffektiviteten i många fall är högre.

När det gäller utbildningsanslagen har universiteten i vissa fall tilldelats mer pengar än vad de kan omsätta i utbildade studenter. Här skulle högskolorna kunna ta en ökad andel av anslagen för att kunna ta emot ännu fler studenter.

Vidare vill vi, precis som alla lärosäten, få förutsättningar att bygga kompletta akademiska miljöer med forskningsanknuten utbildning och forskarutbildning. Vi förväntas leverera utbildning av samma höga kvalitet som universiteten fast vi har ett avsevärt lägre forskningsanslag.

Vi välkomnar därför de öppningar gällande ökade anslag som föreslås i forsknings- och innovationspropositionen. Men de räcker inte för att avhjälpa de dramatiskt skilda förutsättningar som finns mellan lärosätena i dag, där hela 94 procent av det årliga forskningsanslaget tilldelas universiteten medan högskolorna får dela på resten. Bara genom att bli universitet erhåller man ett större forskningsanslag. Detta system i det närmaste tvingar högskolorna att vilja bli universitet. Det behövs tydliga incitament också för starka och profilerade högskolor.

Vår strategi har hittills varit att inte försöka bli universitet. Vi välkomnar ett varierat högskolelandskap med möjlighet till specialisering och profilering och vill fortsätta att utvecklas som medelstora och profilerade högskolor med starkt fokus på samverkan och nyttiggörande. Vi är övertygade om att den mångfald av lärosäten som finns i Sverige är till nytta för samhället. Utbyggnaden av högskolorna på 1970-talet har inneburit att det finns tillgång till högre utbildning i hela Sverige. Antalet studenter har ökat och rekryteringen har breddats. Lärosätenas betydelse för både näringslivets utveckling och den demokratiska samhällsutvecklingen ska inte underskattas.

Regering och riksdag måste dock bestämma sig för vad man vill med den högre utbildningen i Sverige. Vi efterlyser en vision och en långsiktig strategi när det gäller högskolelandskapets utveckling.

Ylva Fältholm
Rektor, Högskolan i Gävle

Martin Hellström
Rektor, Högskolan Väst

Ylva Fältholm, Martin Hellström

Vad tycker du? Skicka in din replik eller debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023