Foto: Ines Sebalj
Varför startade du Högskoleläckan?
– För tio år sedan var jag väldigt aktiv professionellt, bland annat som nationell expert på Bolognaprocessen. Då såg jag ett behov av ett nationellt diskussionsforum för högskolefrågor, startade gruppen och tvångsanslöt mina högskolevänner runt om i landet. Ryktet spred sig och snart var vi några hundra. Många längtar tillbaka till den tiden när vi var en liten klubb med stort förtroende för varandra och ett öppet klimat.
Hur har det förändrats?
– Jag har alltid velat att alla ska få vara med, oavsett examen. Det gjorde att gruppen växte snabbt och vi fick problem med troll. Jag insåg att det behövdes regelverk och moderatorer. I dag har vi kommit till rätta med problemen.
Vad är Högskoleläckans viktigaste funktion?
– Att vem som helst kan vara med och diskutera. Det är trevligt när studenter och doktorander ställer frågor och får stöd i gruppen.
Vilka ämnen diskuteras mest?
– Genusvetenskap engagerar många, men det är tråkigt att genusvetare blivit illa behandlade och att en del medvetet försöker missförstå. Akademisk frihet och smaskiga skandaler ger också mycket diskussion.
Gruppen har nått över 18 000 medlemmar. Hur ser du på dess framtid?
– Jag skulle önska att vi kan bidra till att höja statusen för högskolepolitiska frågor i samhället. Det behövs inför nästa val.
