I En nationell strategi för life science framhåller regeringen att life science-sektorn har stor betydelse för att Sverige har ”forskning och forskningsinfrastruktur i världsklass, ett hälso- och sjukvårdssystem av hög internationell kvalitet, ett konkurrenskraftigt näringsliv samt är världsledande på innovation”.
”Regeringen är fast besluten att fortsätta utveckla dessa styrkeområden”, heter det vidare i förordet till strategin som undertecknats av statsråden Matilda Ernkrans (S), utbildningsdepartementet, Ibrahim Baylan (S), näringsdepartementet och Lena Hallengren (S), socialdepartementet.
”Forskningsinfrastruktur måste prioriteras”
Ministrarnas beslutsamhet om fortsatt utveckling innebär dock inte löften om ytterligare resurser. I själva dokumentet kan man nämligen läsa att ”strategin och dess målsättningar utgår från gällande ekonomiska ramar”.
En som reagerat mot diskrepansen mellan förord och innehåll i texten är Eva Åkesson, rektor vid Uppsala universitet:
– Det kostar pengar om man vill lösa samhällsutmaningar, och forskningsinfrastruktur tillhör det som måste prioriteras. Om det inte sker så innebär det stor kapitalförstöring med tanke på hur mycket som redan har investerats i exempelvis Max IV och ESS.
– Strategin ger visserligen en positiv och rättvisande bild av life science-området, målsättningarna är bra och välformulerade, men det är samtidigt inte något tydligt strategidokument, fortsätter Eva Åkesson.
Hoppas på proppen
Hon påpekar också att dokumentet vänder sig till ”de aktörer som har mandat och möjlighet att förändra förutsättningar för svensk life science”. Aktörerna som avses är ”framför allt universitet och högskolor, myndigheter, hälso- och sjukvårdens och omsorgens huvudmän, företag verksamma inom life science-området samt offentliga och privata finansiärer av forskning och innovation”.
– De ministrar som skrivit under strategin är också aktörer och måste ta ansvar för det, vi efterlyser naturligtvis inte detaljstyrning, men vi klarar inte det här utan kraftfullt politiskt stöd, säger Eva Åkesson som hoppas att den kommande forskningspropositionen ska innehålla betydligt mer av politisk vilja, ansvarstagande och inte minst substantiell finansiering.
