Att ”plocka blommor utomlands för att göra honung i Kina” är ett uttryck som ofta förekommer i People’s Liberation Army Daily (den officiella tidningen för Kinas militär, PLA) och bland kinesiska forskare knutna till PLA. Blommorna refererar till kunskap, och honung till teknik som kan utveckla militärens stridsförmåga.
Alex Joskes nya rapport understryker hur fusionen mellan militärt och civilt ses som en grundpelare i militärens modernisering. Innovationen i den civila sektorn – såväl inom som utanför Kina – ska användas för att utveckla PLA. Även president Xi Jinping har talat om detta som en förutsättning för att bygga en stark militär.
Enligt Alex Joskes rapport har drygt 2 500 forskare med anknytning till PLA i detta syfte skickats utomlands under det senaste årtiondet. Över hälften kommer från National University of Defense and Technology, men många kommer även från mindre lärosäten eller påhittade institutioner.
Och trenden är ökande. Under 2017 – det senaste året som kartläggs i rapporten – publicerade utländska universitet 734 referentgranskade publikationer med PLA-anknutna forskare. Det var det högsta antalet någonsin, och en ökning från 95 stycken tio år tidigare.
Moralisk relativism
Kevin Carrico, som undervisar i sinologi vid Monash University i Australien, säger till Universitetsläraren att många akademiker ”av ideologiska skäl” inte vill inse det verkliga problemet i utbytet med PLA. Moralisk relativism förekommer ofta, där man frågar sig vad skillnaden är mellan att utbyten gynnar PLA eller USA:s militär.
Säkerhetspolitiskt är skillnaden, enligt Kevin Carrico, väsentlig:
– Personligen anser jag att forskning vid amerikanska eller australiensiska universitet inte borde bistå med förmåga till en expansionistisk diktatur som potentiellt kan göra skada mot världens demokratier om konflikt uppstår, för att inte nämna PLA:s förfärliga track record mot sin egen befolkning.
Kevin Carrico hänvisar till att Kina ockuperar stora ytor internationellt vatten i Sydkinesiska havet, och konstant utfärdar militära hot mot demokratin Taiwan. Han påminner även om att ”det senaste slagfältet” för PLA var Pekings gator, under massakern vid Himmelska fridens torg.
Kevin Carrico framhåller även det faktum att en del av forskarna döljer sina identiteter så noga visar på omsorgsfull planering och assistans från myndigheterna i att kultivera dessa forskare. Han menar att detta varit framgångsrikt, då den allmänna kunskapen om denna trend inte är särskilt känd i akademiska kretsar. Men efter Joskes välunderbyggda rapport finns det nu ingen ursäkt att fortsätta vara ovetande.
Obefintliga regleringar
Vad gäller åtgärder, så håller Kevin Carrico i stort sett med om de rekommendationer Alex Joske ger i sin rapport:
– Regeringar och lärosäten världen över behöver samarbeta för att säkerställa att forskare och besökande akademiker från Kina inte använder sin forskning för att stärka PLA, säger han.
Alex Joske betonar att universitetens egna regleringar på detta område varit närmast obefintliga, då man i regel inte ens skiljer på samarbete med Kinas militär och landets civila akademiska sektor. Sannolikt kommer sådana regleringar heller inte att ske så länge regeringar inte inför tydliga policyer. Det skulle exempelvis kunna handla om att försvåra visumprocessen för PLA-anknutna forskare.
Rapporten menar att västerländska lärosäten på senare år ofta upplevt problem med sin finansiering. Men många har sett en ökning av intäkter relaterade till utbyten med Kina, vilket också innebär en nödvändighet att hålla sig väl med landets regim.
Sågs som fara för Norge
Detta kan skapa bekymmer. En forskare vid namn Hu Xiaoxiang publicerade under sin tid vid norska Agders universitet fem stycken vetenskapliga publikationer som kunde vara till fördel för PLA:s utveckling av kryssningsmissiler. Detta enligt norska myndigheter, som i januari 2015 utvisade Hu Xiaoxiang, då han ansågs utgöra en fara för rikets säkerhet.
Detta försvårade dock Norges akademiska utbyte med Kina. Norges statliga tv, NRK, rapporterade att forskaren Jan Ketil Arnulf från Handelshögskolan BI, som då befann sig i Shanghai, fick besök av säkerhetspolisen vid sitt kontor kort efter Hu Xiaoxiangs utvisning. Arnulf sade till NRK att han på omvägar fick höra: ”När de inte vill samarbeta med våra forskare, så kommer vi inte att samarbeta med deras.”
NRK intervjuade även Björnar Sverdrup-Thygeson, forskare vid norska Utrikespolitiska institutet, som sa att en klar försämring ägt rum i forskningsutbytet med Kina som ”en straffaktion” efter utvisningen av Hu Xiaoxiang. Senare samma år upphävde Oslo tingsrätt utvisningen.
