Bortglömt konstnärskap förändrade Karins liv

Vi träffas på Valinge gård, en sörmländsk herrgård med huvudbyggnad och två symmetriskt placerade flyglar.
– Den här är min absoluta favorit, säger Karin Ström Lehander och pekar på Tyra Kleens målning Repos (”Vila”), som hänger ovanför dörren i utställningsrummet i en av flyglarna.

Hon berättar medryckande om konstnären och det är lätt att förstå att hon fått Gyllene Moroten 2016, studentkåren för teknologernas pris till en engagerad pedagog.
Karins väg till konstvetenskapen är en aning krokig. Hon läste först juridik i Stockholm.
– Jag jobbade sedan i många år som varumärkeskonsult och varumärkes­jurist, men jag kände att jag ville vidare­utveckla mig och läste konst­vetenskap och visuell kommunikation i Linköping.

Så behövde Linköpings universitet någon som undervisade i konstvetenskap och immaterialrätt.
– Det är jättekul att undervisa om konst, och det är en utmaning att övertyga studenterna om att man behöver titta bakåt i tiden för att förstå dagens konst, säger Karin.

Bortglömd kvinnlig konstnär
Hon undervisar även i andra ämnen som immaterialrätt, varumärkesbyggande och visuell kommunikation samt om konst och kultur i Norden på utbytesprogrammet Nordic Culture.
– På Linköpings universitet måste alla lärare rycka in där det behövs för att fylla upp sin tjänst till 100 procent. Det är mycket undervisning och mycket förberedelser på kvällar. Det är riktigt tajt ibland.

Karin är också samverkanskoordinator. Och det var samverkanskollegan Emma Hansson som var den direkta orsaken till att Karin kom i kontakt med Tyra Kleen.
Eller som Karin säger:
– Det var inte jag som hittade Tyra, det var hon som hittade mig.

Emma Hansson var år 2013 på Rotary­lunch i Nyköping och hamnade bredvid Lars Hermelin på Valinge gård. Han berättade att på Valinge finns en stor konstsamling och undrade om någon vid Linköpings universitet kunde ta sig an den.
Frågan gick vidare till Karin och hennes entusiasm går inte att missta sig på.
– Det var så otroligt spännande, att hitta en bortglömd kvinnlig konstnär från förra sekelskiftet.

Mötet med Tyra Kleen blev en stor inspiration.
– Jag märker också att jag blir en mycket bättre lärare av att läsa in mig och forska om henne och hennes samtid.

Produktiv konstnär och författare
Karin berättar att Tyra Kleen föddes 1874. Hennes far var diplomat så hon bodde mycket utomlands men hon växte delvis upp hos morfadern på Valinge gård. Redan som sextonåring sattes hon i konstskola i Dresden, och den kommande tioårsperioden studerade hon konst i Karlsruhe, München och Paris. 1898 flyttade hon till Rom där hon blev kvar i tio år.

1909 byggde hon en villa åt sig på Lidingö men hon fortsatte att tillbringa långa perioder utomlands.

Tyra Kleen reste till Ceylon och Indien, Java och Bali, där hon bodde i två år. Hon var mycket produktiv som konstnär och gav även ut romaner, barnböcker och reseskildringar och illustrerade också andras böcker.

Tyra Kleen skolades i jugend och symbolism. Man kan se hur hon överger de flödande färgerna i de tidiga verken för en tunnare färgskala. Motivet var viktigast för henne, färgerna hade mindre betydelse i hennes verk.
– Symbolister har alltid en berättelse bakom motiven, idén bakom verket är viktigare än verket i sig, säger Karin.

Man kan urskilja två stora perioder i Tyra Kleens karriär, symbolismen och hennes reseskildringar från Fjärran östern där hon arbetade etnografiskt.

Hon var under sin livstid en känd konstnär och hade många utställningar i olika länder. Hennes nätverk var imponerande och hon hade kontakt med en stor del av den tidens svenska konst- och kulturelit som makarna Zorn, August Strindberg, Sven Hedin, Carl Larsson och hon var vän med Ellen Key.

När Tyra Kleen dog 1951 glömdes hon bort i konsthistorien. Att hon fallit i glömska kan ha flera orsaker, säger Karin.
– Dels är det inte ovanligt att kvinnliga konstnärer från 1900-talet glömts bort. Dels var Tyra troligen ekonomiskt oberoende och behövde inte sälja, hon hade ingen gallerist eller mecenat som spridde hennes verk.

Hon bidrog också själv till tystnaden, hon hade testamenterat hela sin kvarlåtenskap till Riddarhuset och bestämt att inget fick röras på 50 år.
– Varför 50 år? Jo, det verkar som om hon inte tyckte om den moderna abstrakta konsten och inte kände sig uppskattad och hoppades att efter 50 år skulle hennes konst få intresse från en ny publik, tror Karin.

Men även sedan embargot upphört låg samlingen kvar på Riddarhusets vind tills Tyra Kleens brorsdotterdotter Kerstin Hermelin föreslog att samlingen skulle komma till konstnärens barndomshem Valinge.

Så nu är samlingen deponerad hos Kerstin Hermelin och hennes man Lars.

Och det är en mycket omfattade samling. Stora delar av konstverken finns kvar. Dessutom var Tyra Kleen mycket systematisk och förde dagböcker större delen av livet. Korta anteckningar i små almanackor som förra riksdagsstenografen Britt Almström transkriberat. Transkriptionerna för varje år fyller 30–40 A4-sidor.

Tyra Kleen förde också brevdiarier, det vill säga förteckning över brevkorrespondens.
– Hon noterade all korrespondens, en sida för ankommande, en för avgående, med datum, och ibland med kommentarer på stenografi.

Spännande väl systematiserat material
Även breven är sparade i bokstavsordning år för år, uppdelade i manlig korrespondens och kvinnlig korrespondens och med en särskild mapp för brev från familjen och en för kärleksbrev.
– Det är krävande att läsa breven, dels att tyda handstilarna, dels att de förutom svenska är skrivna på tyska, franska, engelska, italienska, holländska, språk som Tyra behärskade.

Karin menar att det är ett fantastiskt spännande material för en konstvetare. Man kan följa konstnären dag för dag, vad hon gjorde, vem hon träffade, vilka tavlor hon målade, hur hon tänkte kring tavlorna. Att även skisserna är sparade gör det möjligt att följa konstverkens tillkomst. Skisserna ligger nu i koffertar på herrgårdens vind.
– Det är så spännande och roligt att studera verken och läsa i dagboken hur hon gör dem och följa hur hon arbetat fram dem. Och allt har hon sparat, det är en guldgruva.

Sina sista år i livet systematiserade Tyra Kleen allt material hon sparat.

Medan Karin Ström Lehander börjat forska på konstnären försöker Kerstin Hermelin få en grundstruktur i samlingen och katalogiserar den så att forskare ska ha lättare att hitta.
Samlingen på Valinge gård visas då och då på öppna visningar, grupper som konstklubbar och enskilda kan dessutom boka tid.

Karin samarbetar tätt med Kerstin Hermelin och de konstaterar att det fungerar bra.
– Kerstin och jag skriver nu en artikel om Tyra Kleen till Kvinno­biografiskt lexikon, en databas över 1 000 kvinnor som håller på att byggas upp vid Göteborgs universitet.

Men framför allt planerar Karin att fortsätta forska om konstnärskapet.

Hon tog, med hjälp av ett rese­stipendium från Uppsala universitet, ledigt i februari i år och vandrade i Tyra Kleens fotspår i Rom, och försökte leta upp alla adresser där hon bott. Karin håller nu på med en master­uppsats om konstnärens år i Rom som hon hoppas bli klar med under hösten.
– Min dröm är att få ordentligt med tid till att gå in i dagböckerna och det övriga materialet. Nu blir det på kvällar, helger och semestrar.

På lite längre sikt vill hon skriva en biografi om Tyra Kleen, återupprätta hennes konstnärskap och placera henne i den svenska konsthistorien.

Men det gäller att få utrymme, hon söker pengar från olika håll, men det är svårt att få en doktorandtjänst.
– Jag hoppas kunna bli doktorand vid Åbo universitet så småningom. Det är utan finansiering så då får jag jobba halvtid och doktorera på halvtid.