Det må vara orättvist att döma andra lärosäten efter Karolinska institutets handel och vandel i Macchiarini-fallet. Men det är ofrånkomligt ett grundskott mot idén att lärosätenas ledningar är de allra bäst lämpade att fatta snabba, strategiska beslut om exempelvis rekryteringar.
Den offentliga exponeringen av Paolo Macchiarini-härvan pulvriserar också akademins konsensus om att lärosätena själva ska ta ansvar för att anmäla och utreda misstänkt oredlighet.
Jodå, KI tog (efter många påstötningar och medial uppmärksamhet) tag i frågan genom att låta en extern utredare (Bengt Gerdin, professor emeritus i intensiv- och brännskadevård vid Uppsala universitet) granska Macchiarinis forskning, men därefter valde KI:s ledning att ”fria” gästprofessorn och kirurgen från misstankar.
Att forskare ska granska andra fuskmisstänkta forskare är en annan omhuldad vana, men den blir tämligen meningslös om forskarna (som Gerdin) avfärdas. Och forskare är självfallet inte eniga, fortfarande har Macchiarini försvarare, som tidskriften Lancet där hans artiklar ursprungligen publicerades och fortfarande återfinns.
”Polisiär kompetens behövs”
– Många fall av misstänkt oredlighet är så komplicerade att akademin behöver ta in professionell utredningskapacitet, mer polisiär kompetens med erfarenhet av exempelvis urkundsförfalskning.
Det säger Mille Millnert, professor i reglerteknik vid Linköpings universitet, som under sin tid som rektor i Linköping och som Vetenskapsrådets generaldirektör 2011-2013, reflekterat över akademins oförmåga att hantera så kallat forskningsfusk.
Fuskanklagelser vanliga
Han konstaterar också att anklagelser om fusk är ”rätt vanligt”, att de (med åtföljande motanklagelser) används som tillhygge i forskarstrider.
– Ofta är det struntsaker, som lärosätets ledning bör kunna sortera bort. Men så snart det handlar om allvarligare anklagelser fungerar nuvarande system dåligt.
Millnert reagerar vidare över frånvaron av arbetsrättsliga aspekter i samband med kraven på att professorer och andra omedelbart borde få sparken.
– Jag har svårt att tänka mig att akademin verkligen vill att det ska finnas en instans med rätt att verkställa omedelbara avskedanden.
Krav på att huvuden ska rulla
Men i den dagligen pågående KI-affären är kraven på avsked och huvuden som ska rulla ungefär lika många som förklaringarna till hur i all världen detta kunde hända. Svaren på ”varför” är varken glasklara eller entydiga, men det går inte att bortse från sådant som hetsen att publicera och kommersialisera, lärosätenas ambition att klättra på rankningslistorna eller vid det här laget många års väntan på att den finansiellt så gynnade stamcellsforskningen verkligen ska resultera i det där man säger i högtidstalen, ”bot mot de stora folksjukdomarna”.
Är rektor för upptagen?
Rektor Anders Hamsten finns mitt i korselden. Ser man också det principiellt är frågan – en av dem – om en rektor (åtminstone vid KI) är för upptagen av att vara myndighetschef för att i tid förmå att identifiera, prioritera och därmed undvika sådant som den katastrofala utvecklingen av Macchiarini-fallet.
Till delförklaringarna hör rimligen också forskningspolitiken. Det föga värdiga bollandet av skuld och ansvar, forskning och vård, mellan KI och Karolinska sjukhuset påminner om de politiska förhoppningar som sätts till klinisk forskning och life science, för att Sverige inte ska ”halka efter” som forskningsnation.
En i raden förhoppningsfulla ministrar är Helene Hellmark Knutsson som i LIFe-time, (Läkemedelsföretagens e-tidning) i maj 2015, vill nå framgång genom att ”få forskningen att våga ta större risker” och att ”få sjukvården att åter bli en motor för utvecklingsarbetet”.
Nej, det finns inte någon enkel förklaring till den situation som KI nu befinner sig i och som ganska många forskare beskriver som mardrömslik och djupt sorglig.
Nobelpriset dras in i härvan
KI-härvan relateras också till Nobelpriset. Urban Lendahl som varit aktiv i rekryteringen av Macchiarini har redan avgått som sekreterare i Nobelkommittén, men kvar i Nobelförsamlingen som utgörs av 50 KI-professorer finns (i skrivande stund) fortfarande tidigare rektor Harriet Wallberg som skrev under Macchiarinis anställningsavtal, liksom nuvarande rektor Anders Hamsten.
Avgångskrav har (bland annat från Nobelpristagaren Arvid Carlsson) också riktats mot hela konsistoriet, liksom krav att de omedelbart ska sparka rektor samt andra i ledningen.
Frågan uppe på fem styrelsemöten
Hur mycket kände då KI:s styrelse, konsistoriet, till om Paolo Macchiarini?
– Turerna kring honom har varit uppe på konsistoriets möten sammanlagt fem gånger, första gången i december 2014 och sedan fyra gånger under 2015, säger ordföranden Lars Leijonborg.
– Samtliga gånger under punkten ”rektors information”. Det var jag som från början bad Anders Hamsten att ta upp detta.
– Själva frågan om oredlighet faller utanför konsistoriets beslutskompetens, det framgår för övrigt av högskolelagen, fortsätter Leijonborg.
– Allmänt vill jag poängtera att en styrelse aldrig ska ha synpunkter på vilket slags forskning som lärosätet ska ägna sig åt.
Stödåtgärder för doktorander
I skuggan av fokus på ledningsnivån och det man kan kalla KI-fallets högvilt finns vidare de som ingått i Paolo Macchiarinis forskargrupp, den som rektor beskrivit som ”sönderfallande”.
Så vad händer med doktorander och andra i forskargruppen när den nu avvecklas?
— Situationen är sådan att det krävs extra stödåtgärder. Vi arbetar för högtryck för att ta hand om de åtta som ingår i forskargruppen (två doktorander, de övriga är postdok eller forskningsassistenter). Vi måste fullgöra vårt arbetsgivaransvar och arbetar med individanpassat stöd och karriärplanering, från både institutionsnivå och på central HR-nivå, säger Li Felländer-Tsai, prefekt vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid KI, där Paolo Macchiarini varit verksam.
Påminner om Volkswagen
Den externa granskningen (se separat artikel) lär framöver visa i vilken utsträckning också andra forskares (samt chefers) framtid och karriärer påverkas av den exceptionella händelseutveckling som innebär att KI just nu har imageproblem som starkt påminner om läget för biltillverkaren Volkswagen, efter avslöjandet om fusket med utsläppsnivåer.
