Tillförordnade rektorn Tetyana Marena blickar ut över det lilla museet på Mariupol State University i Ukrainas huvudstad Kiev. Föremålen från tiden då campuset låg i Mariupol, i östra Ukraina, är lätträknade.
– Vi fick bara med oss några juridiska dokument och stämplar. Pappersarkiven lämnades kvar, säger hon.
Universitetet är ett av ett tjugotal som har flyttat sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022. Mariupol attackerades redan krigets första dag och var under rysk belägring i nästan tre månader. Universitetsbyggnaderna skadades svårt. Flera studenter och lärare dödades. Först efter tre veckor kunde studenter och personal successivt börja lämna staden. I april, samma år, flyttade universitetet in i lokaler som tillhör Kievs byggnads- och arkitekturuniversitet. Sedan hösten 2022 är verksamheten i gång igen.
– Många undrar vad ett universitet som har förlorat allt gör. Men ett universitet är mer än väggar – det är människor. Vi har kvar vårt team och vår vilja att utvecklas, säger Tetyana Marena.
Omstarten underlättades av att man under krigets första dag flyttade alla servrar till säkrare platser. Därmed kunde undervisning och administration snabbt återupptas online.
– Och viktigast av allt: vi kunde kontakta ”vårt folk”. Våra kollegor och studenter hade spritt sig över hela världen, säger Tetyana Marena.
Före invasionen hade universitetet cirka 5 000 studenter och 500 anställda. I dag finns omkring 3 500 studenter och 300 medarbetare. Cirka 400 studenter bor i Kiev, övriga deltar på distans. Undervisningen sker i hybridform.
– Tidigare var vi framför allt ett humanistiskt universitet, men nu satsar vi även på IT, systemanalys och cybersäkerhet. Dessa ämnen har blivit särskilt efterfrågade under kriget.
Även psykologprogrammet är populärt.
– Många ukrainare har fått psykiska problem på grund av kriget. Och behovet av psykologisk hjälp kommer att öka när våra soldater återvänder hem, säger Tetyana Marena.
Psykologilärarna stöttar även studenter och personal. Under vintern har attackerna mot Kiev intensifierats och flyglarmen ljuder ofta. Många lärare bor på studenthemmet, bland dem Viacheslav Kudlai, lektor i informationsverksamhet.
– Vissa bor där med sina familjer. I Mariupol var vi bara arbetskamrater, men här har vi blivit som en stor familj som stöttar varandra, säger han.
Vid flytten till Kiev öppnade universitetet ett humanitärt nav där studenter, anställda och andra från Mariupol fick förnödenheter. Det har nu utvecklats till ett medborgarcenter som ger kurser samt psykologisk och juridisk hjälp. Ryska attacker mot landets energiinfrastruktur har lett till att miljontals hushåll inte har haft el och värme under vintern. Universitetsbyggnaden har dock generatorer och solpaneler.
– När vi saknar värme och el i bostäderna kommer vi hit. Här kan vi ladda våra enheter, laga mat och arbeta. Dörrarna är även öppna för andra från Mariupol, säger Viacheslav Kudlai.
Redan mellan 2014 och 2016 flyttade 14 ukrainska universitet till följd av den ryska annekteringen av Krim. Anastasiia Trofymenko, lektor vid institutionen för statsvetenskap och internationella relationer, säger att man har lärt sig av deras misstag.
– De bara väntade på att återvända hem och utvecklades inte. Slutligen smälte de samman med andra universitet, men vi bygger ett nytt universitet med nytt ansikte och ny undervisningsmodell, säger hon.
På universitetets digitala plattform finns föreläsningar och annat material. Där kan studenterna kommunicera med lärarna och göra sina tentamina. Den minskade personalstyrkan medför att lärarnas befattningar och arbetsuppgifter har blivit fler, men i år har lönerna vid statliga universitet höjts kraftigt för att motverka brain drain. Anastasiia Trofymenko och Viacheslav Kudlai är aktiva i fackförbundet Trade Union of Education and Science Workers of Ukraine, men det har inte varit några arbetsplatskonflikter sedan flytten.
– Vi har inte haft sådana problem. Här finns ingen stel hierarki, utan en ledarskapskultur. Vi är ett team nu, inte bara arbetskamrater, säger Anastasiia Trofymenko.
De är övertygade om att de en dag kommer att återvända till Mariupol.
– Vi förnyar våra utbildningsprogram för att möta behoven efter kriget. Då ska samhället inte bara återuppbyggas fysiskt. Förutom arkitekter och designers kommer det att behövas personal till lokal förvaltning och psykisk rehabilitering, avslutar Tetyana Marena.
