I en rapport om avhopp från högskolan hävdar Riksrevisionen att avhoppen beror på att studenterna har bristande förkunskaper och felaktiga förväntningar. Sveriges förenade studentkårer, SFS, menar å sin sida att avhoppen i första hand beror på bristande stöd från lärarna och för lite lärarledd tid.
Jag tycker att man kan koppla samman diskussionen om avhoppen med de senaste månadernas debatterna om läskris i högskolan och om studenters problem med engelsk kurslitteratur. Och med larmet nu senast om att ekonomistudenter saknar grundläggande kunskaper i matematik.
Men jag tror inte att studenter i allmänhet har stora problem att läsa och skriva, även om diskussionen om avhopp eller larmen om studenternas låga kunskaper ibland ger det intrycket.
Grundproblemet är i stället att det finns enorma skillnader i studenternas skolunderbyggnad, förkunskaper, studieteknik och så vidare.
En följd är att kraven på pedagogiskt stöd ökat dramatiskt. Enligt uppgifter från både Göteborgs och Uppsala universitet har det individuella pedagogiska stödet vid landets lärosäten ökat med fyra gånger de senaste tio åren. Därför arbetar båda lärosätena med att införa mer generellt inkluderande högskolepedagogik.
”… det säger sig självt att när många studenter kommer in med mycket låga betyg från gymnasiet blir det en belastning för universitetslärarna …”
Det är lätt att se att en huvudorsak till kraven på pedagogiskt stöd är just de alltmer heterogena studentgrupperna. Och det säger sig självt att när många studenter kommer in med mycket låga betyg från gymnasiet blir det en belastning för universitetslärarna, och för lärosätena.
Möjligheterna att avhjälpa problemen försämras av att urholkningen av anslagen till högskolan fortsätter. Utan högre anslag lär man få svårt att göra något åt det som bland andra SFS pekar på: mer lärarledd tid är en grundfaktor för framgångsrik och inkluderande undervisning.
”Tänk följden av att en kärnkraftskonstruktör har bristande kunskaper i matematik.”
Dessutom verkar det som man på enskilda utbildningar i tysthet sänker kraven för godkänt. Men svaret på problemen med stora kunskapsskillnader i studentgrupperna är knappast att sänka kraven för att öka genomströmningen. På sikt kan det bli förödande för samhället. Tänk följden av att en kärnkraftskonstruktör har bristande kunskaper i matematik.
Vid de tekniska högskolorna har ju tekniska basår fallit väl ut. Jag ser framför mig en lösning på problemet med studenternas alltför skilda förkunskaper:
Höj antagningskraven och komplettera med ett generellt högskolebasår som gör att de med sämre förkunskaper och bristande studieteknik blir redo för högskolestudier!
