Det var i september som ett första besked om besparingsåtgärder kom från Högskolan Västs ledning. Initialt talade man om att ungefär 50 anställda skulle kunna bli av med jobbet.
Efter omplaceringsutredningar och förhandlingar mellan fack och arbetsgivare under hösten har man nu landat i att 29 anställda får sluta.
– Det är förstås väldigt tråkigt att kompetent folk måste sluta. Många har känt sig säkra för att de har arbetat på skolan i många år. Men hamnar man då i en krets så hjälper inte det, säger Christina Karlsson, vice ordförande i Saco-S- och SULF vid Högskolan Väst.
De berörda har olika lång uppsägningstid, vissa upp till ett år. Några är för tillfället sjukskrivna, säger hon.
– Många av våra medarbetare har tagit det här hårt och mått väldigt dåligt. Man har inte förstått hur man har kunnat hamna i den här kretsen. Jag tror att många trodde att ”nej det gäller inte mig, för jag har ju varit här så länge”.
Neddragningar har behövt göras på fem av Högskolan Västs sex arbetsenheter. Bara institutionen för ingenjörsvetenskap hade en budget i balans när processen drog i gång i höstas.
Christina Karlsson beskriver att arbetsgivaren har lyssnat på facket genom processen, även om hon upplever att man hade kunnat ha mer is i magen och tänka igenom vissa beslut.
– Då hade det kanske blivit lite annorlunda. Om grundarbetet hade gjorts på ett annat, tydligare sätt hade kretsarna också varit lättare att förstå. Då hade hela processen kanske blivit bättre, säger hon.
Mikael Brisslert, central ombudsman på SULF, har förståelse för att anställda ibland kan ha svårt att förstå och acceptera arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet.
– Där skulle man önska att arbetsgivaren inte hade så bråttom framåt och var mycket tydligare gentemot sina anställda var man är i processen. Samt tydligare förklarar på vilka grunder man fattar sina beslut, säger han.
Han påpekar också att processen har skötts utan oenighet en enda gång. Att 29 anställda behöver sägas upp kan han också förstå.
– Det är tydligt att Högskolan väst går med stort underskott och att arbetsgivaren måste agera för att få ekonomin under kontroll. Att man sedan måste göra sig av med en så pass stor andel anställda är självklart oerhört negativt. Jag är orolig för de anställda som är kvar i verksamheten och hur detta kommer påverka deras arbetsbelastning och arbetsmiljö, säger Mikael Brisslert.
Bettina Johansson, HR-chef vid Högskolan Väst, beklagar att man har behövt gå in i en uppsägningsprocess och beskriver det senaste halvåret som en tung period. Målet med processen har varit att få en ekonomi i balans för 2025 och 2026, säger hon.
– Det är uppsägningar av ekonomiska skäl. Precis som många andra lärosäten står vi inför en tajt ekonomisk situation. Det har varit både ökade lönekostnader och driftskostnader. Vi har inte heller sett att vår sektor prioriteras med ökade anslag eller resurser. Därför har vi behövt hantera vår ekonomiska situation.
När det gäller fackets kritik om att inte ha så bråttom framåt säger hon att ambitionen har varit att kommunicera och genomföra processen på ett transparent, tydligt och förutsägbart sätt.
– Vi har haft höga ambitioner och verkligen försökt att göra det här så bra som möjligt. Men som alltid finns saker att förbättra. Nu är det viktigt för oss att utvärdera och se vad vi kan ändra på, eller vad vi hade kunnat göra annorlunda. Då pratar vi både med chefer och fackliga för att se vad vi ska ta med oss för att dra lärdomar av den här processen, säger Bettina Johansson.
Lokala fackets vice ordförande Christina Karlsson betonar att arbetsgivaren nu måste sätta in de resurser som behövs för att personalen ska känna arbetsglädje igen.
– Nu behöver man känna att man kan klara av sitt jobb och se framåt igen. In med lite positivt, vad det nu kan vara. För tillfället är det ganska tungt för många, säger hon.
Bettina Johansson, HR-chef, håller med. Hon är medveten om att det kan ta tid för vissa anställda att återfå arbetsglädjen eftersom det är en stor omställning som berört inte bara de som får sluta, säger hon.
– Jag vet också att cheferna är medvetna om det. Det som blir viktigt är att lyssna in medarbetarnas behov och se hur vi kan jobba med att skapa förutsättningar framåt.
