Den budget för 2025 som presenterades i förra veckan innebär att samtliga ersättningsbelopp för helårsstudenter och helårsprestationer räknas upp med pris- och löneomräkningen på 3,43 procent.
Ersättningsbeloppet per helårsstudent för naturvetenskapligt, tekniskt och farmaceutiskt utbildningsområde höjs med ytterligare 992 kronor i enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen för 2024.
För utbildningsområdena humaniora, samhällsvetenskap, juridik och teologi tillkommer en ytterligare höjning med 1 050 kronor, detta inom ramen för rådande anslag och på prestationsdelen av ersättningsbeloppet.
– Eftersom prestationsgraden för det här området ligger runt 75 procent får lärosätet bara 75 procent av höjningen på 1 050 kronor. Det ska sättas i relation till de mer än 12 000 kronor som skulle behövas för att humsam skulle få ersättning som motsvarar den nivå som sattes när nuvarande resurstilldelningssystem sjösattes för 30 år sedan, säger Karin Åmossa, samhällspolitisk chef på SULF.
Hon fortsätter:
– Att höjningen per student görs inom takbeloppet innebär alltså inte mer pengar till lärosätet utan att det blir färre studenter inom humaniora och samhällsvetenskap.
Karin Åmossa
Samhällspolitisk chef, SULF
Karin Åmossa är inte heller imponerad av den extra höjningen av ersättningen till naturvetenskap och teknik, som alltså är utbildningar där regeringen vill se fler studenter.
– Höjningen med 992 kronor råder inte bot på att exempelvis ingenjörsutbildningarna länge har varit underfinansierade. Det skulle behövas en höjning med 68 988 kronor, alltså 70 gånger mer, för att komma upp till den nivå som finansieringen hade för 30 år sedan. Det är oerhört problematiskt eftersom det inte gått att effektivisera utbildningen ens i närheten av de besparingar som faktiskt skett.
Hon anser att politiken sedan länge håller utbildningar på svältgränsen, med avbrott för vissa satsningar, vilket innebär ett slags jojobantning inom den högre utbildningen.
I slutet av september publicerar SULF en rapport om urholkningen av ersättningen till den högre utbildningen, som förbundet menar har pågått sedan mitten av 1990-talet.
I budgeten betonar regeringen också att den akademiska friheten ska främjas och stärkas. Karin Åmossa konstaterar dock att man inte nämner det som forskare och lärare upplever som det allra största hotet mot akademisk frihet: politisk styrning och finansieringssystemet.
– Ett exempel på styrning är att lärosäten med en högre andel fria kurser på distans kommer att tvingas till förändring via takbeloppen. Detta trots att det inte borde vara regeringens sak att föreskriva undervisningsmetoder.
Karin Åmossa menar att budgeten aviserar flera exempel på ökad politisk styrning. Ett orosmoln är att det ska tillsättas en utredning för att se över att resurser av utbildning och myndighetskapital används effektivt.
Budgeten för 2025 är också ett förebud om den kommande forskningspropositionen. Det framgår hur mycket lärosätena kommer att få sammanlagt: 1,5 miljarder under 2025, 2,5 miljarder under 2026, 4 miljarder under 2027 – och 2028 kommer höjningen att vara sammanlagt 6,5 miljarder.
– Det har lanserats som den största satsningen på forskning någonsin, men det stämmer helt enkelt inte. Man behöver räkna om satsningar till fasta priser för att få en rättvisande bild över tid. Det är ingen dålig ökning som regeringen föreslår. Men den är inte störst, säger Karin Åmossa.
Det framgår också av budgetpropositionen att regeringen kommer att fördela merparten av anslagen, nära 4,9 miljarder, genom externa medel via forskningsråden.
– Det finns mig veterligen ingen evidens som visar att en hög andel externa medel och att forskare i så hög utsträckning tvingas söka medel i konkurrens skulle ge bättre forskning och locka de bästa forskarna. Varför skulle inte arbetsro, tryggad finansiering och möjligheten att följa sin nyfikenhet vara minst lika lockande?
Obalansen mellan basanslag och externa medel på lärosätena kommer att fortsätta öka, säger Karin Åmossa.
– För våra medlemmar innebär det ett ännu större fokus på att söka pengar, något som vi vet skapar utsatthet för stress, dålig arbetsmiljö och gör att attraktiviteten i yrket minskar.
Även studenter drabbas eftersom forskning och undervisning dras isär, påpekar hon.
Karin Åmossa menar att det är svårt för lärosätena att hantera obalansen mellan externa medel och basanslag, men att det är nödvändigt att skapa bättre förutsättningar för forskarkarriären trots det suboptimala läget.
– Jag skulle gärna se mer samarbete mellan råden och lärosätena kring hur arbetsvillkoren kan förbättras för forskare på externa medel, jag tror att lärosätena kan bli mer kreativa i det sammanhanget.
Universitetsläraren söker utbildningsdepartementet för en kommentar.
