Medieundersökningar visar att lyssnandet av poddar är stort, och många forskare ser poddar som ett sätt att nå ut.
– Min idé är egentligen bara att kunna ha en fördjupad diskussion som kommer från forskarna själva om relevanta ämnen; en önskan att hitta en egen arena och komma ifrån den journalistdrivna spridningen till allmänheten. Vi vet också att många studenter lyssnar och när en student har en specifik fråga kan vi hänvisa till vår podd i ämnet, säger Mats Lekander.
Han är psykolog och professor i psykologi, föreståndare för Stockholm Stress Center vid Stockholms universitet samt professor i hälsopsykologi vid Karolinska institutet och driver poddarna Stressforskningspodden vid SU och Psykologisk forskning vid KI.
– Jag sökte medel från Riksbankens jubileumsfond för att starta ett så kallat kommunikationsprojekt, tillsammans med Sandra Tamm som är min partner på Stressforskningspodden. Vi startade 2019 och från början planerade vi åtta avsnitt, men när finansieringen tog slut kände vi oss motiverade att fortsätta.
Mats Lekander
Psykolog och professor, Stockholms universitet samt Karolinska institutet
Också deras chefer ville se en fortsättning eftersom podden nådde ut bra, så lärosäten övertog finansieringen.
Mats Lekander berättar att varken han eller Sandra Tamm har någon utbildning i radiomediet.
– Däremot är vi vana vid att bli intervjuade, inte minst i radio och tv. Så den lilla träning vi har är från egen erfarenhet och intresse.
På frågan om hur man får en avspänd ton i poddarna säger Mats Lekander:
– Vi brukar prata lite grann om tonen, men har egentligen inte jobbat medvetet på det. Mest är det så att vi använder våra egna personligheter och ibland hjälper vi varandra med hur vi ska säga och hur vi ska prata.
Oftast spelar man in i ljudstudio.
– Det finns studio både på SU och KI. Och där har vi samarbete med tekniker som hjälper oss att redigera ljud och klippa bort onödiga pauser, harklingar och liknande, säger Mats Lekander.
En annan poddare med stort antal lyssnare är Mattias Öberg som är docent i toxikologi vid Karolinska institutet och driver podden Riskzonen tillsammans med Emma Frans.
– Det började egentligen med en mental förändring. I stället för att tänka linjärt att jag skriver en forskningsartikel och när den är klar skickar jag ut pressmeddelande och då kan beslutsfattare ta till sig innehållet, gick jag till vad man kan kalla ett systemtänkande; jag är en kugge i ett stort maskineri med många andra kompetenser, som vetenskapsjournalister, säger han.
Mattias Öberg
Docent, Karolinska institutet
Runt 2015 började Mattias Öberg blogga och öva sig i att skriva populärvetenskapligt.
– Några år senare såg jag att forskningsrådet Formas hade en utlysning om forskningskommunikation. Jag hade strax innan deltagit i en debatt med Emma Frans om kemikalierisker och vi hade en vision om att fortsätta samtalet på något sätt. Så vi bestämde oss för att ansöka om att få göra en ny podd som ett sätt att berätta om forskning kring risker. Ett år senare hade vi premiär för Riskzonen och det blev en succé.
Mattias Öberg betonar vikten av att ta professionell hjälp.
– Längs vägen lärde vi oss att vi behöver någon som kan producera podden. Någon som kan hantverket och förstår vad det är som lyssnarna uppfattar.
Då fick vi ta in hjälp och hade turen att få kontakt med en av Sveriges bästa, Clara Wallin. Samverkan med henne var enormt viktig för att lyckas.
Clara Wallin har bland annat utvecklat de framgångsrika populärvetenskapliga poddarna Dumma människor och A-kursen.
– Hon hjälpte oss att skapa ett format. Vi diskuterade mycket: Hur långt ska ett avsnitt vara, vilket tilltal ska vi ha? Hur mycket ljudeffekter och musik kan man ha utan att det stör och hur skapar man tempo?
Tidigt övergav de att tala utifrån manus.
– När vi följde manus lät det fruktansvärt stelt så vi var tvungna att lägga undan det skrivna manuset och i stället prata fritt och sedan klippa, så vi spelar in mycket mer än vi sänder ut. Vi kan då också flytta runt materialet om vi märker att något ligger på fel ställe.
Enbart för att göra det första provavsnittet jobbade de intensivt i ett halvår.
– Det var enormt mycket nya saker som dök upp. Mycket handlade om att gå från en amatörinställning till en lite mer professionell syn. Exempelvis tog vi in en professionell inläsare för de verklighetsbaserade berättelser som utgör kärnan i varje avsnitt.
De tre första säsongerna betalades av anslaget från Formas, den fjärde säsongen, 2023, gjordes i samarbete med Centrum för hälsokriser som Mattias Öberg är knuten till på Karolinska institutet.
– Marknadsföring av poddar är svårt, säger Mats Lekander.
Men hans podd Psykologisk forskning från KI har haft ungefär 65 000 lyssnare sedan starten.
– I föreläsningsformatet får man hålla på ganska länge för att nå så många, säger han.
Mattias Öberg säger att ett avsnitt av Riskzonen når mellan 5 000 och 10 000 lyssnare.
– Det är upp till tio fulla Aula Medica varje vecka, påpekar han.
Han betonar att det är viktigt att ha någon form av plattform för att nå ut.
– En framgångsfaktor för Riskzonen var att Emma Frans hade en egen plattform av följare i sociala media. Hon är en av Sveriges främsta vetenskapsambassadörer. Själv har jag ett stort kontaktnät bland andra forskare och myndigheter, säger Mattias Öberg.
Många poddar bjuder in kända gäster som har egna plattformar och egna följare. De hjälper till att få spridning.
En plattform kan också vara att ingå i ett sammanhang som innebär mycket större spridning. Ett exempel är Sveriges Radio vars många populärvetenskapliga poddar ofta ligger högt i lyssningsstatistik.
Ytterligare ett exempel är att Mattias Öberg vann Guldörat i kategorin Årets avslöjande 2023 för podden Mörkt vatten – en dokumentär om PFAS-skandalen i Ronneby. Den har fått stor spridning tack vare att den är publicerad av Spotify.
Ibland är exponeringen mera slumpartad.
– När en recensent på Svenska Dagbladet rekommenderade Riskzonen dubblade vi antalet lyssnare, säger Mattias Öberg.
Frågan är om antalet lyssnare har stor betydelse.
– Ja, det tycker jag. Det har betydelse för oss, för vår motivation att jobba med podden. Om vi hade haft dalande siffror i stället för stigande som nu skulle vi nog inte hålla på, säger Mats Lekander.
Några saker att tänka på som poddare:
Om möjligt ta professionell hjälp av en producent och spela in i studio med tekniker som också kan hjälpa till att klippa och redigera inslaget. Anlita också proffsfotograf för att ta bilder.
Läs inte innantill. Lägg manuset åt sidan och tala fritt. Inläsningar bör göras av professionell inläsare.
Ha gärna med en extern gäst eller expert, som kommer in med fakta och bidrar till ett annat tempo. Men förbered gästerna på vilken typ av ord man behöver förklara eller vad man kan ta för givet att en person som lyssnar ska kunna eller inte, samt att undvika förkortningar.
Regelbundenhet och uthållighet är viktigt. Det kan ta tid att hitta sina lyssnare.
Hållbarhet. Tänk på att en podd kan ha en lång livslängd, till exempel kan podden bli användbar att hänvisa till för framtida studenter som vill orientera sig om ett ämne. En podd kan både undvika ämnen som riskerar att bli inaktuella eller tvärtom handla just om aktuella händelser.
