Universalgeniet Urban Hiärne framställde ett livselixir som han kallade Hiärnes Testamente och som skulle bota alla sjukdomar och förlänga livet. Det blev en storsäljare i Europa och senare i andra delar av världen.
Den här typen av mirakelmedicin har antika rötter och kallas teriak. De skulle helst innehålla så många mystiska ingredienser som möjligt och ansågs vara ett slags motgift eftersom man inte kunde skilja på förgiftning och sjukdom.
– Hiärnes Testamente är som en rysk matryoshka-docka som byggs upp av flera olika lager. Sedan 1700-talet har den ändrats på olika sätt och den tillverkades och såldes av svenska apotek ända in på 1980-talet, men då var den ganska annorlunda från originalet. Det gör att den blir väldigt rolig att studera. Den blir i sig själv en historisk process, säger Hjalmar Fors, vetenskapshistoriker vid Uppsala universitet.
Märkliga ingredienser
Bland de märkliga ingredienserna i Hiärnes Testamente fanns till exempel bävergäll, rostat huggormskött, opium och grekisk lera. Den innehöll dessutom två andra teriaker, dels Mithridatium som skapades i Pontos vid Svarta havet för över 2 000 år sedan, dels Teriak Andromachalis som var en romersk variant av den förstnämnda.
Numera är Hiärnes Testamente något annat, nämligen en bitter snaps som tillverkas av Tevsjö Mill & Distillery. Destilleriet ligger i en hälsingegård söder om Järvsö. Innanför dörren luktar det svagt av ättika och puttrar dovt från kopparpannan där råsprittillverkningen pågår.
Bakgrunden till produktionen är det humanistisk-medicinska forskningsprojektet ”Att rekonstruera tidigmodern farmaci: Globala handelsnätverk, substanser och praktiker” som genomfördes av Hjalmar Fors i samarbete med Nils-Otto Ahnfelt, som är analytisk farmaceutisk kemist.
Forskningen pågick 2015–2018 och finansierades av Riksbankens jubileumsfond. Projektet var knutet till institutionen för idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet där de båda forskarna träffades 2013 när Hjalmar Fors var handledare till Nils-Otto Ahnfelt på kursen Vetenskapens kunskapskulturer.
Rekonstruerade färdigheter
Genom att återskapa Hiärnes Testamente rekonstruerade forskarna många försvunna farmaceutiska, medicinska och botaniska färdigheter.
För att kunna göra handgreppen och substanserna studerade Hjalmar Fors klassiska farmakopéer, det vill säga texter som styr ingredienser, tillverkning och kvalitet av läkemedel, men även recept och beskrivningar av handgrepp och vad man gjorde på apoteket.
Nils-Otto Ahnfelt skulle inhandla, förbereda och analysera ingredienserna, vilket visade sig lättare sagt än gjort. Myrra, asfalt från Judéen, gentianarot, lärkträdssvamp och kinesisk rabarberrot är ju inget man hittar i kryddhyllan på snabbköpet. En annan ingrediens som ställde till problem var rostat huggormskött. Forskarna berättar att eftersom huggormar är fridlysta i Sverige använde de grodlår inköpta i butik i stället.
Hjalmar Fors och Nils-Otto Ahnfelt blev förtjusta i smaken på sin smakrekonstruktion. Så när den vetenskapliga delen av projektet blev klar bildade de bolaget Antidotarium och startade arbetet med att kommersialisera en bitter snaps med namnet Hiärnes Testamente.
– Vi har kommersialiserat vår forskning tillsammans med Uppsala universitet Innovation, som är universitetets enhet med syfte att hjälpa forskare med just detta. Så vi fick råd av deras jurister och även ekonomiskt stöd, säger Hjalmar Fors.
Vetenskapligt och kommersiellt
Nils-Otto Ahnfelt har lång yrkeserfarenhet som forskningschef inom läkemedelsbranschen vilket också varit en stor tillgång vid kommersialiseringen och han är numera vd i bolaget. Att de båda kommer från olika forskningstraditioner innebar en del kulturkrockar, men det var också nyckeln till framgång, inte bara vetenskapligt utan även kommersiellt.
– Vi har kunnat lära av varandra och det är egentligen det jag tycker är det riktigt spännande med det här projektet. Det är där det blir innovativt, säger Hjalmar Fors.
Ett problem med att kommersialisera Hiärnes Testamente var att de gamla recepten finns tillgängliga, så det går inte att patentera.
– Men efter att ha gjort sensorisk analys kunde vi vrida på receptet lite grann. Så vi har gjort ett eget recept som egentligen är en version av alla versionerna och som vi tycker är bra. Sen har vi tagit bort ingredienserna som ger medicinsk och fysiologisk effekt. Vår Hiärnes Testamente skiljer sig också på det viset att det är en färdigspädd sprit. I de tidigare varianterna tog man bara några droppar i supen eller teet, säger Nils-Otto Ahnfelt.
– Det vi har gjort är inte en smakkopia, eftersom det är helt omöjligt att göra en kopia av något historiskt. Vi saknar 1600-talsapotekarnas uppfattningsförmågor och har inga 1600-talsingredienser. Dessutom skulle det inte vara värt särskilt mycket eftersom människor i dag har helt andra smakassociationer, säger Hjalmar Fors.
Utförde självexperiment
Han berättar också att han gjorde ett självexperiment som en sista kontroll.
– Innan vi gick ut på marknaden provade jag att dricka så mycket jag orkade. Jag fick i mig tre deciliter. Men jag blev bara onykter och det dröjde ett tag innan jag kunde dricka något liknande. Man får ju offra sig för vetenskapen. Så efter det kände jag mig trygg att vi kunde gå ut och lansera.
I juli 2022 började Systembolaget sälja Hiärnes Testamente. Då såldes 14 flaskor, men de fyra första månaderna ökade försäljningen med 100 procent varje månad. Krögaren och vinkännaren Carl Jan Granqvist provsmakade och lämnade omdömena: ”det blossar till i munhålan”, ”härligt kryddig”, ”det är en aromatisk doft, mångfacetterad”.
Vilka råd kan Nils-Otto Ahnfelt och Hjalmar Fors ge andra forskare som vill kommersialisera sina vetenskapliga projekt?
– Bygg upp försiktigt och ha något på fötterna hela tiden. Sen är det ganska ovanligt att forskare själva går direkt ut på marknaden som vi gjorde. Men gör man det är marknadsföringen helt central och då måste man ha hjälp, säger Hjalmar Fors.
Håller isär roller
Ett annat av hans råd är att hålla isär den akademiska och den kommersiella yrkesrollen.
– Det är viktigt för arbetsgivaren att man redovisar att man har alternativa sysslor. Och om ett forskningsprojekt som är avlönat av en institution senare lösgörs från den akademiska miljön finns ett antal ställen där man måste kapa en förtöjning för att hålla isär rollerna.
Nils-Otto Ahnfelt menar att arbetsfördelningen är avgörande.
– Är man flera som ska driva ett projekt som ska bli kommersiellt är det jäkligt bra att man pratar igenom vem som ska göra vad, vem som är bra på vad och att man är ärlig och kan medge att det här är jag mindre bra på, så då är det bättre att någon annan tar det.
Han poängterar också att man inte ska låta sig hänföras av sina första resultat.
– Vi tyckte att det här var helt fantastiskt. Men när omgivningen inte höll med, så tänkte vi att vad konstiga de är. Sen insåg vi att det krävdes en hel del arbete för att förfina detta.
Smakproblem
Att hitta rätt smak var även ett problem under det vetenskapliga arbetet. Nils-Otto Ahnfelts huvuduppgift var att göra kemiska analyser för att se vilka ämnen som ingår i olika teriaker. När detta visade sig svårt föreslog han att de skulle karakterisera ingredienserna med sensorisk analys, det vill säga utifrån doft och smak med en smakpanel och sommelierer.
– Vi hade nått vägs ände med analytisk kemi. Har du ett 70-tal ingredienser så har du att göra med 7 000 substanser. Då måste du ha en otroligt avancerad analysutrustning och resultatet blir svårtolkat, säger Nils-Otto Ahnfelt.
Hjalmar Fors berättar att han först var skeptisk till den sensoriska analysen, men att just den metoden ledde till projektets viktigaste resultat.
– Vi upptäckte att de här substanserna ska förstås som dofter och smaker, inte som viktenheter eller färger. Deras sensoriska egenskaper knyter an till de äldre medicinska teorierna som inte var kemiska. Vi menar att de här substanserna i första hand har en kraftfull effekt på våra sinnen. De sensoriska effekterna är en viktig del av hur de är uppbyggda. När vi försöker reducera dem till att bara handla om molekyler missar vi något väldigt centralt i hur äldre medicinska traditioner fungerade.
Vad gör du här?
Jonas Larsson, vd på Tevsjö Mill & Distillery
– Jag driver verksamheten på Tevsjö Mill & Distillery som bland annat tillverkar Hiärnes Testamente.
Hur har ni bidragit i arbetet för att få fram Hiärnes Testamente?
– Vi har arbetat tillsammans med Nils-Otto Ahnfelt och hans team för att ta fram produkten. De hade receptet och idén, så vi har bidragit med framtagning av själva slutprodukten, tagit fram prover och testat olika råsprit.
Vilka utmaningar innebär själva produktionen av Hiärnes Testamente?
– Det är en otroligt spännande dryck och väldigt annorlunda produktionsmässigt mot mycket annat vi gör. Det är framför allt receptets komplexitet samt produktionsprocessen som är ganska avancerad och tidskrävande.
Vilka andra uppgifter har destilleriet när det gäller denna dryck?
– Vi sköter all logistik och hanterar det administrativa som alkoholskatter, fakturering med mera.
