Institutionell autonomi och individuell akademisk frihet behöver skyddsräcken. Akademisk frihet uppstår inte genom till intet förpliktigande uttalanden när lagreglering inte finns.
Det konstaterar Shirin Ahlbäck Öberg, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, i skriften som presenteras i samband med symposiet den 29 mars.
En röd tråd i Ahlbäck Öbergs skrift är att de statliga lärosätenas förvaltningsform innebär en organisatorisk sårbarhet genom de dubbla rollerna, som institutioner för högre utbildning och forskning och samtidigt förvaltningsmyndigheter.
En förvaltningsmyndighet står i ett lydnadsförhållande till regeringen och har till uppgift att verkställa det regering och riksdag fattar beslut om, vilket förmedlas i regleringsbrev och myndighetsinstruktioner.
Att den formella rätten till självstyre är svag påvisas i en europeisk studie (Institutional autonomy in legislation) som jämfört den rättsliga regleringen av lärosätenas institutionella autonomi i samtliga EU-länder samt Storbritannien och där Sverige återfinns på 26:e plats av 28 länder.
Shirin Ahlbäck Öberg lyfter också fram Norge, där lagen ”lov om universiteter och høyskoler” redogör för högskolornas ”fagliga frihet og ansvar” och Finland där den nya grundlagen (från år 2000) innebär lagstadgad frihet för vetenskap, konst och högre utbildning.
Det är dock inte givet att den svenska myndighetsformen skulle vara oförenlig med oberoende. Domstolarna och Riksrevisionen är genom lagstiftning garanterade oberoende, liksom individerna, det vill säga domare och riksrevisorer. Det vore både otänkbart och omöjligt för politiker att lägga sig i domstolarnas och Riksrevisionens arbete, men den fria akademin har inte någon sådan tydlig rågång gentemot statsmakterna.
Flera utredningar och aktörer, som SULF och Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), har under åren pekat på problematiken, men utan att få gehör från riksdag och regering.
Shirin Ahlbäck Öberg konstaterar också att historien om hur majoriteten av svenska lärosäten blev förvaltningsmyndigheter inte är särskilt väl klargjord. Snarare är det så att statsmakterna successivt har omvandlat fria akademier till förvaltningsmyndigheter.
