Rolf Johansson är arkitekt och professor emeritus. Han har handlett doktorander och undervisat inom forskarutbildningen på lärosäten i Tanzania, Uganda och Bolivia. Cirka 20 års kapacitetsbyggande i låginkomstländer har gett honom ett internationellt nätverk, personlig utveckling och framför allt utmanande frågor att jobba med.
– I staden Dar es-Salaam i Tanzania till exempel, bor 70 procent av befolkningen i så kallade informella bosättningar. Alltså i hus som de byggt själva utan någon strukturell planering, berättar han.
Helt annan situation
Det gör att arkitekter, lantmätare, fastighetsekonomer och andra som jobbar med, eller forskar om, planering av städer har en helt annan situation än vad vi har i västvärlden.
– I stället för att planera först och bygga sen handlar hanteringen av informell bebyggelse om att göra strategiska insatser allt eftersom, för att lyfta saker och ting till det bättre. Det kan handla om infrastruktur och säkerhet, som att brandbilar ska kunna ta sig fram, säger Rolf Johansson.
Samtidigt som forskare från västvärlden kan hjälpa till med att bygga upp låginkomstländers kapacitet menar Rolf Johansson att vi också kan lära oss av hur det fungerar där.
– Vi är vana vid att tänka ut saker först och sedan se till att det blir som vi tänkt. Ibland skulle vi i stället kunna ta mindre steg, se vad som händer och bygga vidare på det i ytterligare små steg.
Internationellt nätverk
Rolf Johansson ser flera fördelar med att engagera sig i låginkomstländer.
Inom ämnena planering, arkitektur och landskapsarkitektur har samarbetena med universitet i Afrika och Sydamerika blivit som en vitamininjektion för forskarutbildningarna som Rolf jobbar med i Sverige. Han har fått ett stort internationellt nätverk och fått uppleva kulturen och naturen i länderna han varit i.
– Den enda nackdelen är alla flygresorna. De får man ångest över i dag.
Bra att tänka på
Vad är bra att tänka på när man samarbetar med lärosäten i låginkomstländer? Rolf Johansson ger en rad tips:
- Det är viktigt att låta det handla om just kapacitetsuppbyggnad där. I stället för att doktorander ska komma till Sverige och gå kurser, forska och disputera, tycker han att forskarskolor, seminarieverksamhet och annat ska byggas upp på plats i låginkomstländerna så mycket som möjligt.
- Det är givande och roligt om man kan sammanföra doktorander från olika kontinenter, där låginkomstländer har liknade problematik. Till exempel genom att anordna gemensamma kurser.
- Det finns olika sätt att bygga kapacitet. Det kan handla om specifika forskningsämnen, vetenskapsteori och forskningsmetodik, men också om mer aktionsinriktade insatser, exempelvis i områden där det finns konflikter mellan naturvårdsintressen och bosättare.
- Man behöver vara lyhörd och öppen för att det finns olika utbildningskulturer och förstå att saker ofta fungerar på ett annat sätt än hemma i Sverige.
Den initiala kontakten mellan lärare och student är ofta mer respektfylld i Afrika eller Sydamerika än i Sverige, enligt Rolf Johansson.
– Så snart man byggt upp tilliten, både med kollegor och doktorander, kan det dock i stället bli mer avslappnat och rakt på sak än vad vi är vana vid, säger han.
