Dan Borglund, lektor på avdelningen Universitetspedagogik och lärandestöd vid Umeå universitet, är hjärnan och motorn bakom fortbildningskursen ”Kreativitet och samskapande i högre utbildning”. Till hösten ges den för tredje året i rad vid lärosätet.
”En av de mest meningsfulla kurser jag läst. Den har väckt och berört något inom mig jag inte trodde att jag skulle uppleva i akademin”, lyder ett omdöme bland många positiva i kursutvärderingen efter första omgången.
Våga släpp sargen
Mycket av upplägget går ut på att deltagarna – universitetslärare som hunnit jobba några år – ska våga kliva ut ur sina bekvämlighetszoner, utmana etablerade normer och prova nya grepp. Släppa sargen för en stund, kort sagt.
– De ska våga möta studenterna på ett mer autentiskt sätt, jobba närmare och mer relationellt, eftersom det främjar lärandet. Det visar forskningen, säger Dan Borglund.
Under åren har han funderat mycket på hur lärande fungerar. Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund, brukar det heta. Oftast handlar det då enbart om utbildningens innehåll, och inte om hur undervisningen faktiskt bedrivs. Om det vet forskningen en hel del.
– Traditionell katederundervisning, alltså regelrätta föreläsningar där studenterna sitter passivt och lyssnar, är inte förenligt med vad vetenskapen säger om vad som främjar lärande. Studenterna behöver också tillägna sig och bearbeta egna erfarenheter av det som ska läras.
Inget kausalt samband
Att det inte finns något kausalt samband mellan undervisning och lärande tycker Dan Borglund är uppenbart.
– Jag kan ju stå och föreläsa hur mycket jag vill, men om studenterna sitter och tittar i sina mobiler eller tänker på annat sker ju inget lärande över huvud taget.
Kursen är ett försök att tillsammans pröva och identifiera mer givande pedagogiska lösningar. Några inledande dygn på internat följs av tre sammankomster som deltagarna själva leder och bestämmer upplägg för. Detta utifrån vilka pedagogiska utmaningar de tycker är viktiga att ta tag i. Sedan knyts säcken ihop under ett par avslutande dagar på internat.
Dan Borglund hoppas att deltagarna bland annat får med sig hur betydelsefull en ”trygg relationell miljö” är för att främja studenternas lärande.
– Det har varit en stor ögonöppnare för många, att arbeta mer med tillit och trygghet. Och att det bästa sättet att undervisa alltid beror på sammanhanget.
Känslor i rörelse
Mirella Muhic, universitetslektor i informatik i Umeå, gick första kursomgången. Den var mer intensiv och utmanande än hon trott från början. Att ta tag i och reflektera över både goda och mindre roliga erfarenheter från klassrummet kunde sätta känslor i rörelse. Men utvecklande processer kom igång och mycket av lärdomarna har mognat fram i efterhand. Nu är hon glad att hon gick kursen.
– Jag har fått bättre självinsikt om min roll som lärare. Det gör att jag kan utvecklas som pedagog och veta hur jag ska möta studenterna på bästa sätt. Jag har också lärt mig att ta ett steg tillbaka, att allt inte behöver vara så strukturerat. Ibland kan den bästa kunskapen utvecklas spontant.