Lagändringarna som trädde i kraft 20 juli i år innebär främst strängare krav på egen försörjning, vilket gör det mycket svårare för utländska doktorander och forskare som vill stanna långsiktigt i Sverige (se Universitetsläraren 23 augusti).
Universitetsläraren har pratat med flera doktorander som påverkas av den nya lagen. En av dem är Masoud Nouripayam från Iran som är doktorand i integrerade elektroniska system i Lund.
– Jag skulle ansöka om permanent uppehållstillstånd om några månader, men jag kan inte göra det nu efter lagändringen eftersom jag bara kan få korta anställningar, säger Masoud Nouripayam.
Han har varit i Sverige i mer än elva år. Han kom hit 2010 och studerade på kandidatnivå, tog en master och har doktorerat sedan 2018.
Enligt de gamla reglerna skulle han kunna ansöka om permanent uppehållstillstånd efter att ha varit doktorand i fyra år. Men nu har hans framtidsplaner välts över ända.
– Med de nya kraven för permanent uppehållstillstånd måste jag ha 18 månaders anställning som räknas från prövningstillfället. Om jag vill fortsätta inom akademin kommer jag bara att få korta anställningar till att börja med. Om jag går till näringslivet kommer jag att få en sex månaders provanställning. Det betyder att jag inte kommer att kunna uppfylla de här villkoren.
Han laborerar med olika hypotetiska situationer inför framtiden.
– Men mina farhågor är att det kommer att gå så lång tid att mina doktorandstudier är alltför långt tillbaka i tiden för att kunna räknas som grund för permanent uppehållstillstånd. Det finns absolut inte någon säkerhet hur och när jag kan ansöka, säger Masoud Nouripayam.
”En lose-lose-situation”
Han är en av initiativtagarna till en Facebookgrupp med över 1 200 medlemmar som försöker påverka till en lagändring.
– Vi startade gruppen när vi fick reda på de nya kraven i lagen. Vi försöker informera så många doktorander och forskare som möjligt och försöker även dra andras uppmärksamhet till den här frågan.
Han berättar att gruppen fått mycket stöd, i artiklar och uttalanden.
– Men något som jag och andra doktorander är besvikna och frustrerade över är att hittills är det en djup tystnad från universitetsledningarna, utom från Karolinska institutet. Många av oss anser att universiteten borde visa solidaritet med oss. Det här är en lose-lose-situation. Det är inte bara vi doktorander som förlorar utan det är hela akademin i Sverige. Många av oss doktorander diskuterar nu om vi kanske ska lämna landet, det känns som de inte vill ha oss här.
Förbereder skrivelse till regeringen
Universitetsläraren har frågat Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, om hur organisationen agerar.
– Expertgruppen för arbetsgivarfrågor förbereder en skrivelse till regeringen i den här frågan, sannolikt blir det i samarbete med SUHF:s Expertgrupp för internationaliseringsfrågor, som också är bekymrad över den här frågan, säger SUHF:s generalsekreterare Marita Hilliges.
”Vi ska inte behöva oroa oss”
Sandra Donnally är doktorand i nationalekonomi i Lund. Hon kommer från USA, kom till Sverige 2015 för att göra en master och sedan började hon doktorera 2017.
– Beroende på bestämmelserna att uppehållstillstånd för masterstudier inte räknas kunde jag inte ansöka om permanent uppehållstillstånd förrän efter sex år i Sverige. Så jag sökte permanent uppehållstillstånd tidigare i år och upptäckte att regeringen hade ändrat reglerna, säger hon.
Nu vet Sandra Donnally inte om hon kan få permanent uppehållstillstånd.
– För oss som påverkas nu är det verkligen stressigt. Det är den värsta tiden i doktorandperioden som det kan hända. Vi håller på att avsluta våra doktorandstudier och behöver koncentrera oss på vårt avhandlingsarbete. Vi ska inte behöva oroa oss för var vi ska bo, hur vi ska leva, och om vi kanske behöver lämna landet för att ansöka om nytt uppehållstillstånd. Det är extremt stressigt.
”Ingen i akademin kan uppfylla kraven”
Hon menar att Migrationsverkets krav, på i praktiken garanterad anställning 18 månader framåt när ansökan behandlas, är extrema.
– Det är krav som ingen i akademin kan uppfylla. I grunden betyder det att doktorander aldrig kan kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd, tills de har lämnat sitt doktorandprogram och i de flesta fall fått en tillsvidareanställning i privata sektorn.
– Jag förstår att regeringen har ändrat lagen för att förhindra att förlora röster till Sverigedemokraterna. Men den här lagändringen är inte väl genomtänkt och den påverkar verkligen doktorander, och troligen även andra människor, väldigt negativt, säger Sandra Donnally.
Hon hoppas att svenska regeringen, eller någon av alla de olika instanser som har uppmärksammat problemet, kommer att göra något åt den uppkomna situationen.
Förtvivlade, besvikna och arga
SULF:s doktorandförening, SDF, är mycket engagerad i den här frågan.
– Vi vill att lagen ska ändras tillbaka till som den var innan juli 2021, alternativt att det blir ett undantag för doktorander, säger Jennifer Emsfors, styrelsemedlem i SDF och doktorand i företagsekonomi i Lund och Kristianstad.
SDF får många reaktioner från bestörta doktorander.
– Det är mycket oro, många är förtvivlade, de är besvikna och arga. En del har tvingats sjukskriva sig. De flesta är väldigt besvikna för att de kommit hit under förespegling att de kan stanna i Sverige, och de har litat på att den lagändring som kom 2014 skulle fortsätta att gälla. Många har planerat en framtid i Sverige och har familj, barn och boende här. Nu vet de inte vad som kommer att hända. Dessutom påverkas deras pågående doktorandarbete av oron, säger Jennifer Emsfors.
Hon menar att på kort sikt får den nya ändringen i utlänningslagen stora personliga konsekvenser för berörda doktorander.
– Samarbete och projekt riskerar dessutom att påverkas negativt, både nationellt och internationellt. Näringslivet får svårare att rekrytera och behålla de bästa medarbetarna. På lång sikt riskeras framtida rekrytering av talanger, kunskapsflykt och kompetensutvisningar med minskad konkurrenskraft för Sverige som kunskaps- och forskningsnation, säger Jennifer Emsfors.
”Möjligt att tolkningen kan göras om”
Direkt berörda av lagändringen är mellan 2 000 och 5 000 doktorander och yngre forskare, beroende på hur många av dem som vill stanna i Sverige. Detta enligt SDF:s beräkningar.
Jennifer Emsfors poängterar att doktorandföreningen anser att det är viktigt att arbetet för att förändra lagen och dess tillämpning sker på olika nivåer samtidigt.
– Universitet och högskolor behöver engagera sig och ta ställning. SULF och doktorandföreningen arbetar intensivt på olika fronter för att skapa förändring.
Det är även viktigt med engagemang från gräsrotsrörelser och enskilda. Det är möjligt att Migrationsverkets tolkning av lagen kan göras om. Kravet på minst 18 månaders anställning är omöjligt för doktorander att nå upp till, temporära anställningar är norm för dem. Regering och riksdag kan fatta nya beslut, tolkningen av lagen kan göras om. Detta kan politikerna lösa om bara viljan finns, säger Jennifer Emsfors.
Vill att Sverige ska vara konkurrenskraftigt
Jeffery Marker är doktorand i ekologi vid Karlstads universitet och ledamot i SDF:s styrelse. Han kommer ursprungligen från USA, men är inte personligen berörd av lagändringarna eftersom han är svensk medborgare.
– Mina vänner och kollegor är berörda så det motiverar mig att engagera mig i den här frågan. Den påverkar mig känslomässigt, det påverkar mitt jobb och mina kollegor. Jag vill att människor jag arbetar med och människor jag kommer att jobba med i framtiden blir omhändertagna, det är viktigt för mig, säger han.
– Sverige är mitt hemland nu och jag vill att landet ska fortsätta att vara konkurrenskraftigt för att attrahera doktorander och forskare. Det som händer nu hotar den konkurrenskraft jag som forskare vill att landet ska ha, säger Jeffery Marker.
