I fasta priser har forskarutbildningens kostnader den senaste 20-årsperioden legat konstant och har till och med sjunkit lite. Från 13,5 miljarder 1999 till 12,9 miljarder 2019. Allt omräknat till 2019 års priser. Detta visar den statistiska analysen ”Vad kostar forskarutbildningen” från Universitetskanslersämbetet, UKÄ.
Foto: Eva Dalin
– Samtidigt kan vi se att de totala kostnaderna för forskning och forskarutbildning ökat från 30 och till 45 miljarder. Det innebär att andelen av forskarutbildningens kostnader har sjunkit från 45 till 29 procent, säger Ingrid Pettersson, utredare på UKÄ och en av författarna till analysen.
Det var ett resultat som överraskade UKÄ:s utredare.
– Vi trodde inte att skillnaden var så stor, säger Ingrid Pettersson.
Enligt analysen kan en förklaring till att andelen forskarutbildning minskat vara att lärosätenas intäkter från externa finansiärer har ökat betydligt mer än de direkta statsanslagen. Externa medel finansierar lärosätenas forskning i större utsträckning än de finansierar forskarutbildning.
En annan delförklaring är att antalet doktorander mätt som helårspersoner minskade från 13 100 doktorander 1999 till 12 400 doktorander 2019.
Stor minskning 2012–2013
Det var mellan 2012 och 2013 som antalet doktorandnybörjare minskade markant.
– Att det blev färre utländska doktorander kan delvis förklaras av att man införde avgiftsreformen som ledde till färre inresande studenter på avancerad nivå. En vanlig ingång till forskarutbildning för utländska doktorander är att ha gått en masterutbildning i Sverige.
Även antalet svenska doktorander minskade.
– När utbildningsbidragen fasades ut kan det ekonomiska utrymmet för att rekrytera doktorander ha minskat inom några ämnen.
Fler doktorander utanför lärosätena
Den totala kostnaden för forskarutbildning har som nämnts inte stigit räknat i fasta priser. Detta trots att utbildningsbidraget var billigare än att anställa doktorander med doktorandanställning.
– Vad som har skett är att det totala antalet doktorander har minskat samtidigt som de doktorander som är anställda utanför lärosätena har ökat och som lärosätena har lägre kostnad för, säger Ingrid Pettersson.
Främst är det doktorander med läkaranställning som under 20-årsperioden har ökat, från 100 till 1 000 personer.
För få forskare?
Det här är första gången UKÄ använder en ny modell för att beräkna kostnaden för forskarutbildningen. Resultatet reser många frågor. Ett exempel är vad det innebär att forskningsvolymen mätt i pengar ökat kraftigt, medan forskarutbildningen inte har ökat. Det skulle kunna leda till att tillgången till doktorsexaminerade minskar och att det i sin tur kunde leda till att det blir för få forskare.
– Innan vi jobbar vidare med de frågor som analysen reser behöver vi konsolidera beräkningsmodellen så vi ser att den är robust. Vi behöver diskutera modellen med lärosätena och fortsätta att utveckla den, säger Ingrid Pettersson.
Den här analysen ingår i UKÄ:s ”Fokus forskarutbildning” där man tittar på tre frågeställningar: studenters intresse för forskarutbildning, lärosätenas dimensionering av forskarutbildning samt behovet av forskarutbildade på arbetsmarknaden.
