En rad faktorer påverkar lärosätenas ekonomi under omställningen till distansläge i undervisningen och med ändrade villkor för delar av forskningen.
– Övergripande finns det mycket osäkerhet på ett helt annat sätt än under vanliga år. Nu finns det parametrar där vi inte vet var vi landar och som kan innebära både plus och minus, säger Louise Pålsson, universitetsdirektör vid Örebro universitet och ordförande i SUHF:s Expertgruppen för ekonomifrågor.
Enligt UKÄ:s årsrapport minskade under fjolåret lärosätenas myndighetskapital, det vill säga hur mycket pengar de har i kassakistan, för första gången sedan 2004.
Är det ett trendbrott eller ett tillfälligt hack i kurvan?
– Myndighetskapitalet har i många år varit på en för hög nivå men jag uppfattar att man nu medvetet har börjat nyttja pengarna.
Så Louise Pålsson betraktar lärosätenas minskade myndighetskapital som ett trendbrott.
– Men, så kom en pandemi och nu vet vi inte vad som händer. Det har kommit nya pengar för utbildning, men vi kan vi inte nyanställa med en gång. Så det finns en risk att bantningen av myndighetskapitalet motverkas av en initial effekt av de nya pengarna.
Många arbetsplatsers utgifter har minskat under coronapandemin. Hur är det på lärosätena?
– Det är samma sak här. Exempelvis är det minskade kostnader för resor. Man åker inte ens till Stockholm och inte på några forskningskonferenser. Så alla kostnader har ju sjunkit tydligt.
Distansundervisning i sig orsakar måttliga extra utgifter.
– Mycket av infrastrukturen hade vi, den var bara väldigt mycket mindre utnyttjad. Däremot har supporten kostat, vi har ökat antalet mantimmar för pedagogiska och tekniska stödresurser för att man ska klara av att ta klivet över till den digitala undervisningen. Och många lärare har fått göra fler timmar.
Forskningsfinansiärer drar ner
De oroande negativa ekonomiska effekterna av corona finns på annat håll.
– Det största bekymret när det gäller ekonomin är att det försvinner pengar från forskningsprojekt, säger Louise Pålsson.
Dels aviserar finansiärer att de på grund av den allmänna nedgången i ekonomin kan dela ut mindre forskningspengar. Dels drabbas själva forskningsprojekten.
– En del forskare har inte möjlighet att genomföra sin forskning. Till exempel kan de inte samla in data på sjukhus, i äldrevården, eller i skolorna. När de inte har kunnat göra sina studier på samma sätt använder de inte forskningsmedlen som tänkt, men lönekostnaderna kvarstår. Där finns det nog en hel del hål i en hel del forskares verksamhet. Men vi kan inte greppa helheten än.
Vissa kostnader minskar
Hanna Mörtberg, ekonomidirektör vid Uppsala universitet, bekräftar i allt väsentligt bilden av coronas inverkan på lärosätenas ekonomi.
– Det som syns mest än så länge är att kostnader för resor och representation har minskat avsevärt men samtidigt minskar intäkter från till exempel uppdragsutbildningar. Viss verksamhet inom forskningen har minskat men där kommer troligtvis de ekonomiska konsekvenserna att synas med viss fördröjning, skriver hon i ett mejl till Universitetsläraren.
Hur har distansundervisning och hemmaarbete påverkat Uppsala universitetets ekonomi och myndighetskapital?
– Det finns både kostnader förknippade med personal på plats som minskar och andra kostnader för teknik som ökar. Dock ska man komma ihåg att Uppsala universitets största kostnadspost är personalkostnader och där har det inte skett några större förändringar under året. Dessutom är både intäkter av avgifter och bidrag lägre än förväntat för samma period och detta är till stor del direkt relaterat till att inte all verksamhet kunnat genomföras som planerat. Omställningen till mer distansundervisning har inneburit en viss kostnadsökning men sammantaget innebär nämnda effekter (netto) en resultatförbättring men inte en väsentlig påverkan på myndighetskapitalet, svarar Hanna Mörtberg.
Avslutningsvis betonar Louise Pålsson osäkerheten i bedömningen av det ekonomiska läget.
– Först när årsredovisningarna är klara i februari nästa år kommer vi att ha en någorlunda bild av vad som hänt, säger hon.
