Först ut efter presentationen av rapporten är en sprudlande Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, som hävdar att högskolevärlden har ett ansvar att alla får del av kunskap och det som forskningen säger.
– Vi måste anstränga oss än mer för att överbrygga klyftan mellan de som har kunskap och de som inte har tillgång till samma kunskap, säger hon.
Vill se forskare besöka skolor
Hon tar klimatförändringarna som exempel.
– Vi möter en verklighet där företrädare även på den politiska toppnivån ignorerar den vetenskapliga kunskapen och driver en helt faktaresistent politik. Här behöver vi anstränga oss så att alla de som inte kommer nära forskningen också får ta del av vad forskare kommit fram till.
Vidare anser Matilda Ernkrans att forskare inte alltid behöver prata specifikt om sin forskning som kan vara smal och svår att förstå.
– Man kan prata om vad som väckte intresset, hur det kom sig att man blev forskare. Vi har ju andra yrkesgrupper som besöker förskolor och grundskolor och berättar om att man är polis eller brandman. Men det är faktiskt inte så vanligt att man kommer ut och berättar varför man blev forskare. Det skulle jag önska att man hade utrymme och tid för.
Lyssnar universiteten på allmänheten?
På seminariet framkommer också kritik mot hur universitetsvärlden ser på kommunikation.
– Kommunikation är ju inte information. Kommunikation är tvåvägs. Hur ofta tar universiteten in vad allmänheten anser om forskningen och lyssnar till den? En del i en kommunikation är ju att man pratar med varandra, säger Sara Arvidsson kommunikationschef vid Örebro universitet.
”Många är fientligt inställda”
Anna Schytt, chef för vetenskapsredaktionen på SVT, börjar med att berömma forskarna.
– Forskarna är inte problemet, de gör jättemycket bra och ställer alltid upp när vi vill ha en intervju. Problemet är att polariseringen i samhället ökar och att delar av allmänheten inte har tillit till alla er som kan och sitter inne med väldigt mycket av svaren.
Hon menar att en stor sektor inte vill lyssna på forskarna, och inte heller vill lyssna till journalister när de berättar om forskning, utan är fientligt inställda.
– Det märker vi väldigt mycket på SVT. Vi behöver exempelvis ta hjälp av vår säkerhetsavdelning inför en sändning om 5G-teknik. Ni kan inte ana hur kontroversiellt det är, säger Anna Schytt.
”Forskare ointresserade av dialog”
Moderator Ann Fernholm undrar hur man ska göra för att nå gruppen som står långt ifrån forskningen.
– Till att börja med måste man lära sig vilka de är, hur de tänker. Ni forskare är inte så bra på är att reflektera över vilka ni snackar med. Och om ni pratar med dem eller om ni informerar, säger Anna Schytt.
Hon påpekar att finns väldigt lite av allmänheten i VA-rapporten.
– Jag tycker mig se att forskarna är intresserade av att informera men inte av att ha dialog, och få synpunkter från allmänheten. Om ni är nöjda med det kanske vi ska börja tala om forskningsinformation igen. För det är vad det är.
Mycket osäker framtid
Paul Manners från Centre for Public Engagement talar utifrån den brittiska erfarenheten av att en massiv misstro mot eliter och vetenskap har fört nationen till randen av en avtalslös brexit. Manners argumenterar för att det är nödvändigt att universiteten förändras i sin roll gentemot det omgivande samhället; att de måste involvera och mobilisera allmänheten.
Han visar en bild av personer i ett torn.
– Elfenbenstornet brukade vara en komisk liknelse. Men i själva verket är det nu en allvarlig bild som illustrerar ett potentiellt hot i relationen mellan universiteten och samhället. Det pekar på en kris och att vi leder universiteten in i en mycket osäker framtid. Den ger en bild av nödvändigheten att skifta attityd och arbeta för ett engagemang för vetenskap hos allmänheten, säger Paul Manners.
Ointresse för forskning
Lena Sommestad, ordförande i Svenska Unesco-rådet, får sista ordet.
– Det här är en mycket större fråga än forskningskommunikation, det handlar om närvaro i samhället. Och att vara kommunikativ på många fler sätt än på det enkla sättet att föra ut forskning. En grundfråga är att tycka att frågan är viktig.
Hon berättar om andra världskrigets slut och bildandet av Unesco, då man såg vetenskapen som ett medel att övervinna de onda krafterna.
– Paul Manners talar egentligen om samma sorts krisläge i dag. Men vetenskapssamhället förstår inte fullt ut ointresset som finns bland mottagarna, i politiken, i samhället i stort. Jag tror vi behöver tala mycket mer om mottagarna, hur intresset för forskningen är där ute, hur samverkan ska se ut. Jag tror det är helt avgörande att förstå att det inte är självklart att en politiker lyssnar till vetenskapen. Men det ointresset är väldigt svårt att förstå på ett universitet där det är så självklart att forskningen är viktig, säger Lena Sommestad.
