– Ni kan ju föreställa er hur det är, säger doktoranden vid Stockholms universitet som vill vara anonym.
I snart sju månader har han inte haft någon inkomst eftersom institutionen har valt att inte förnya hans tidsbegränsade anställning. Han kan heller inte få någon a-kassa eftersom han är inskriven vid universitetet som forskarstuderande.
Att säga upp sin studieplats skulle vara att ge upp sin forskarkarriär innan han har fått sitt fall prövat. Eftersom han är utländsk medborgare skulle han då också förlora sin rätt att vara i Sverige.
Stor risk att tvingas bort
Doktorandens institution menar att han inte har uppfyllt sina åtaganden som doktorand, medan han själv menar att institutionen inte har följt reglerna och har utsatt honom för trakasserier.
Doktoranden försöker fortsätta sin utbildning och forskning så gott han kan på egen hand, i hopp om att Överklagandenämnden för högskolan, ÖNH, senare ska riva upp det beslut om att dra in hans handledarresurser som han väntar sig att rektorn kommer att fatta i enlighet med rekommendationen från lärosätets områdesnämnd.
Eftersom Stockholms universitet har dröjt så länge med beslutet kanske han ändå tvingas lämna landet innan ÖNH har prövat ärendet. Uppehållstillståndet som forskarstuderande är tidsbegränsat och en förlängning kräver att lärosätet intygar att doktoranden gör godtagbara framsteg i studierna och har en försörjning.
– När man inte har någon inkomst och inte kommer någonstans i karriären är det en stor risk att man tvingas lämna sin forskning. Institutionens chans att få bort mig ökar för varje dag och det vet de, säger han.
Lucka i regelverket
Doktorandens rättsosäkra situation kommer av en lucka i regelverket, som Universitetsläraren tidigare har rapporterat om.
Högskoleförordningen har en tydlig ordning för hur en doktorands resurser kan dras in om denne inte fullgjort sina åtaganden enligt den individuella studieplanen: rektor ska fatta det slutgiltiga beslutet och detta kan överklagas till ÖNH.
Men resurser i högskoleförordningens mening handlar bara om handledning och ”andra resurser för utbildningen” – inte om doktorandens finansiella resurser.
Doktorandens lön kommer i de flesta fall nämligen av visstidsanställningen som normalt löper ett till två år i taget och som arbetsgivaren i enlighet med lagen om anställningsskydd kan avstå från att förnya utan särskilda och prövningsbara skäl.
En doktorand kan alltså tvingas bort ekonomiskt genom att man inte förnyar dess anställning, utan att det har prövats om doktoranden åsidosatt sina åtaganden enligt högskoleförordningen.
Föreslår koppling till arbetsrätten
I en skrivelse till regeringen föreslår nu SULF därför nya skrivningar i högskoleförordningen. De skulle innebära att lärosätet bara får avstå från att förnya en doktorands anställning om det finns ett lagakraftvunnet beslut om att dra in doktorandens rätt till handledning och andra resurser, det vill säga först när doktoranden har haft en möjlighet att få sitt fall prövat av ÖNH.
Förslaget från SULF kommer, med vissa modifikationer, från den statliga utredningen En ny doktorsutbildning – kraftsamling för excellens och tillväxt som redan 2004 uppmärksammade regeringen på den rättsosäkra situationen som doktorander annars kan hamna i.
På senare tid har SULF noterat flera fall då institutioner har avslutat doktoranders anställningar innan ett beslut om att dra in resurser har fattats, och till och med även när rektorn har beslutat att det inte finns skäl att dra in doktorandens resurser.
Därför menar förbundet att det nu är angeläget att regeringen agerar för att garantera rättssäkerheten för doktorander.
”Lyft frågan på lärosätena”
Under en process kring att dra in en doktorands resurser skulle lärosätet kunna välja att bara förnya anställningen månadsvis tills ÖNH har sagt sitt.
Anställningsansvaret ger lärosätet incitament att ha effektiva processer för sitt beslut, vilket också minskar risken för att doktoranden i fråga känner sig tvungen att ge upp sina forskarstudier på grund av för lång tid av osäkerhet kring framtiden eller för att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd gått ut.
SULF:s förhandlingschef Robert Andersson hoppas att student- och doktorandrepresentanter också ska hjälpa till att lyfta frågan på lärosätena. Om det blir en ny förordningstext kommer det att ta tid, och lärosäten kan också genom egna policyer förbättra rättssäkerheten för doktorander.
Till exempel har Karolinska institutet en policy om att doktorandens anställning bör fortgå tills ÖNH har fattat beslut i ett eventuellt överklagande.
– Men eftersom lärosäten inte själva har infört regler liknande de på Karolinska institutet, och de dessutom missbrukar detta, är det dags att regeringen ingriper och gör en regeländring, säger Robert Andersson.
Bekräftar problematiken
Elisabeth Wåghäll Nivre, vicerektor vid Stockholms universitet, vill inte kommentera det specifika fallet mer än att det bereds i enlighet med universitetets handläggningsordning och att man månar om att kommande beslut ska vara väl underbyggt.
Hon bekräftar problematiken kring reglerna.
– Det finns absolut en problematik med regelverket på individnivå eftersom det är två skilda processer, att besluta om fortsatt anställning och att besluta om doktoranders fortsatta rätt till utbildning, som inte går parallellt.
– Detta är en typ av ärende som vi hanterar väldigt sällan och utifrån problematik med regelverket på individnivå kan det finnas anledning att efter avslutat ärende se över handläggningsordningen, säger Elisabeth Wåghäll Nivre.
