Carine Signoret, lektor vid Linköpings universitet berättar om bakgrunden till undersökningen.
– När jag kom till Sverige 2011 som postdoktor vid Linköpings universitet hade jag turen att hitta ett utmärkt team där de guidade mig till en karriärväg. Men jag upptäckte genom Junior Faculty vid Linköpings universitet att inte alla hade lika bra förhållanden.
Situationen skilde sig för unga forskare vid olika fakulteter och olika ämnen.
– Jag var lite överraskad att hitta stora skillnader i stödet till juniora forskare mellan fakulteterna inom samma universitet och sedan har jag via National Junior Faculty of Sweden sett att det är mycket stora skillnader i karriärvägar mellan olika universitet i Sverige.
Tillsammans med andra forskare vid olika universitet i Sverige konstruerade Carine Signoret en enkät riktad till medlemmar i National Junior Faculty om deras situation.
– Sverige har en bra samhällsmodell, för individen och för jämställdhet. Men för forskare är det supersvårt att hitta en väg i Sverige och det är mest för att LAS säger att efter två år ska du ha tillsvidareanställning. Det fungerar inte för forskningsverksamhet, säger hon.
Stora skillnader i anställningsvillkor
I enkäten ville man dels kartlägga vilka faktorer som påverkar livskvaliteten hos unga forskare, dels vilka faktorer som de anser begränsar deras möjligheter att genomföra bästa tänkbara forskning.
Det visade sig att av de som besvarat enkäten hade 82 procent en tidsbegränsad anställning; 52 procent hade ett anställningskontrakt kortare än två år. Men skillnaderna i anställningsvillkor är stora mellan olika lärosäten.
De flesta ansåg sig inte ha tillräckligt med tid för att genomföra alla sina arbetsuppgifter. Två tredjedelar hade anställning finansierad av externa anslag, vilket artikeln påpekar kan begränsa möjligheten att bygga upp en självständig forskning.
Analysen i artikeln visar att alla osäkerhetsfaktorer; korta anställningar, extern finansiering, oklara karriärvägar och dåligt stöd från lärosätet har tydliga effekter.
Å ena sidan skapar de stress och osäkerhet på arbetet och i privatlivet, å andra sidan upplever de unga forskarna att det begränsar möjligheten att genomföra bra forskning.
Den personliga situationen spelar också roll, med ökande ålder tilltar frustrationen över svårigheten med en akademisk karriär och har man därtill familj upplevs pressen också som högre.
– Kvinnor har i mycket högre utsträckning korta anställningskontrakt, jämfört med män. De upplever mycket mer stress och att de har mindre tid för att genomföra sina arbetsuppgifter.
Fler nya forskare än tjänster
Carine Signoret menar att ett grundläggande problem är att det examineras fler forskarutbildade än det finns tjänster vid lärosätena.
Skillnaderna i karriärvägar mellan olika universitet ökar svårigheterna för unga forskare att orientera sig inför den fortsatta karriären.
– Vad som försämrar situationen är att doktorander och postdok har svårt att hitta en karriär utanför akademin eftersom det inte finns något karriärstöd eller karriärplan för det. Det finns mycket jobb utanför universitetet men de vet inte om det.
I artikeln sammanfattar Carine Signoret att National Junior Faculty of Sweden anser att längre anställningskontrakt, tydligare karriärvägar och tydliga kriterier för rekryteringar är önskvärt. Detta, tillsammans med bättre stöd från universiteten med exempelvis karriärplaner och basfinansiering samt enhetliga karriärvägar vid alla lärosäten, kan både förbättra livssituationen för forskarna och öka möjligheten att genomföra forskning av hög kvalitet.
Carine Signoret fortsätter arbetet att kartlägga unga forskares situation.
– Vi gjorde 2017 en uppföljning med samma enkät där vi har fått ännu fler svar. I den förra enkäten 2015 hade vi 662 deltagare och 2017 har vi fått mer än 1 500 deltagare, så vi kommer att ha mycket större underlag till nästa rapport, säger hon.
