Redan som barn var norska Hanne Løvlie intresserad av djur, en häst- och hundtjej, som hon själv beskriver det. Intresset har fortsatt i vuxen ålder och 2002 började hon doktorera kring hönsens sexuella beteenden.
– Före parning är det mycket sexuella trakasserier i hönsvärlden. Fast det är nog ändå efter parning de mer häftiga valen sker. Då kan tupparna till viss del påverka sina chanser att befrukta hönans ägg genom att variera mängden spermier de inseminerar.
Fast det är hönorna som har störst möjlighet att påverka framgången hos en tupp; genom så kallade kryptiska honval. Ett sådant är när de klämmer ut ejakulat från tuppar de inte gillar direkt efter parningen. Ett annat kryptiskt val är att på något okänt sätt använda färre spermier från tuppar som är nära släkt med hönan. På så sätt kan hönan reducera riskerna för inavel.
Hanne Løvlies forskning omfattar också beteenderesponser som är konsekventa inom individen, det vill säga djurs personlighet.
– Har du interagerat med och lärt känna exempelvis två hundar, kan du nog säga vem som sannolikt kommer att springa och gömma sig om det åskar och vem som kommer att stå och skälla på brevbäraren.
Efter att ha studerat höns på nära håll i snart 15 år kan Hanne Løvlie slå fast att de faktiskt är rätt smarta.
– Kycklingar klarar rätt avancerade inlärningsuppgifter från att de är mycket unga och i min forskningsgrupp undersöker vi vad som påverkar variationen i inlärningshastighet. Vi kan glömma uttryck som tuppjuck och hönshjärna. Höns uppvisar sofistikerade och komplexa beteenden både vad gäller fortplantning och kognition, och de är absolut inte dummare än de flesta andra arter.
