Thomas Andersson, rektor vid Högskolan i Jönköping, var i egenskap av ansvarig för den färska rapporten Globaliseringen och den högre utbildningen en av huvudpersonerna vid konferensen. Hur bör forskningen organiseras och finansieras? var programrubriken på Anderssons framträdande, men det var alltså fel, det är utbildning, inte forskning, rapporten gäller. Thomas Andersson menade att skrivfelet var typiskt, som ett exempel på att utbildning hamnar i skuggan av forskning.
– Vi talar väldigt ofta och mycket om forskning, vi talar bara ibland om den högre utbildningen, trots att utbildning globalt sett är en av de mest dynamiska branscherna.
Sverige tappar mark
Europas andel av ”utbildningsmarknaden” har dock minskat och Sverige tappar mark. Thomas Andersson påpekade att Sverige, jämförelsevis, visserligen varken har (för) små eller (för) många lärosäten, men efter att ha varit förhållandevis internationaliserat backar nu Sverige i antal programstudenter.
I sin rapport föreslår därför Andersson att man överger systemet med ”likriktade prislappar” på utbildningsplatserna, han vill öppna också för annan lärosätesfinansering än den statliga och förändra studiemedelssystemet.
– Det är en nordisk modell att staten står för allt och vi verkar tro att det måste vara så, att det inte fungerar på annat vis.
Nobelpristagare läste grekiska
Konferensen som hölls på Nalen i Stockholm i slutet av april inleddes med att Marcus Storch, Nobelstiftelsens ordförande, definierade universitetens uppgifter, ”att vara samhällets minne, motor och kritiska spegel”. Storch menade att den där motorn inte var optimalt trimmad, men att det inte fanns skäl till uppgivenhet.
Som inspiration till förnyelse berättade Storch att förra årets Nobelpristagare samtliga hade grekiska i sin examen: ”Så varför inte möjliggöra grekiska till alla naturvetare?”.
Clas-Uno Frykholm, avdelningschef på Högskoleverket, avlöste med att beskriva den högre utbildningen utifrån de utvärderingar av 1800 utbildningar som HSV gjort under åren 2000–2007.
– Generella problem är att antalet undervisningstimmar minskar drastiskt, lärarnas arbetssituation är mer splittrad, med minskat utrymme för kompetensutveckling och egen forskning.
Utvärderingarna har haft fokus på ”nedre ribban”, nu kan det, enligt Frykholm, vara dags att också fokusera på det bästa, att utvärdera högsta kvalitet. Han framhöll också den tänkvärda motsägelsefullheten i att studenterna klagar på låga krav, samtidigt som lärarna påpekar brister i studenternas förkunskaper.
Carl-Uno Frykholm illustrerade nuläget med hjälp av en tillbakablick: Vid 1990-talets början hade universitetet i Umeå 14000 studenter och 3300 i personalen, år 2000 hade antalet studenter fördubblats, till 28000, medan personalstyrkan ökat betydligt mer blygsamt, till 3900.
Vilket kan ses som en problematisk ökning av arbetsbördan, men också, enligt näste man i talarstolen, Peter Englund, vd, IFL vid Handelshögskolan i Stockholm, som ”en klar effektivitetsförbättring”.
Fler utvärderingar
Kåre Bremer, rektor vid Stockholms universitet, frågade Carl-Uno Frykholm om inte Högskoleverket var bekymrat över hur mycket utvärderingsresurser som kommer att krävas ute på lärosätena, med tanke på att utvärderingarna bli flera och mer frekventa.
Svaret blev att lärosätena i framtiden, sannolikt, kommer att jobba med ”förenklade självvärderingar”, vilket fick en annan rektor, Anders Söderlund vid Mittuniversitetet, att undra över hur man säkerställer kvaliteten hos kvalitetsmätarna, hur olika utvärderingsgrupper ska utvärderas.
Och ett genomgående tema denna eftermiddag var konsten att utvärdera, ranka och mäta, och precis som Thomas Andersson påpekade var det forskningen, som oftast hamnade i fokus:
– Man måste kunna jämföra, det räcker inte med att rangordna, man måste ha absoluta mått på prestationer, sade Magnus Henrekson, vd vid Institutet för Näringslivsforskning.
– När man lanserar ett mått kommer forskarna att börja förhålla sig till detta mått, därför måste måtten konstrueras så att de inte inbjuder till sådan anpassning.
Ja, att olika mätningar och värderingar är önskvärda verkade samtliga talare eniga om, dock kunde ingen lansera den perfekta metoden i det globala myllret av index och skalor.
– Inget enskilt, endimensionellt mått är tillräckligt, men vi måste ändå mäta. Det är en frihetsmekanism, att bli internationellt jämförd är de ungas chans att komma förbi den lokale professorns erbjudanden, sade Magnus Henrekson.
Önskemål och farhågor
Under rubriken Hur ska högskolorna se ut och hur bör forskningen bedrivas?
fick därefter Vinnovas generaldirektör Per Eriksson, IVA:s vd Lena Treschow Torell och KI:s rektor Harriet Wallberg-Henriksson framföra önskemål och farhågor.
Wallberg-Henriksson menade att det från hennes rektorshorisont var viktigast att acceptera lärosätenas olika roller, ”att somliga måste ta mer ansvar för utbildningen och att alla inte kan vara med och konkurrera internationellt gällande forskning”. Per Eriksson talade om vikten av att Europa skaffar sig beredskap att möta utmaningen från Asien, ”forskningsökningen i Asien är som en tsunami” och önsketänkte kring att EU kan ställa om sitt jordbruksstöd till forskning.
Lena Treschow Torell tog upp att Sverige visserligen ligger på en niondeplats bland forskningsnationerna, men att det krävs ”incitament och skattelättnader” för att forskningsintensiva företag ska vilja satsa i Sverige, också om tio år, ”vi håller på att schabbla bort vår niondeplats”.
Kunskapspolitiken viktigast
Sist ut på podiet var Globaliseringsrådets ordförande Lars Leijonborg, som i egenskap av högskole- och forskningsminister har politisk makt att genomföra förändringar. Han började med att bekräfta frågornas vikt och citerade OECD:s generalsekreterare som sagt att det allra viktigaste för ett lands välstånd och framsteg är kunskapspolitiken.
Inför kommande forskningsproposition uttalade Leijonborg sig gillande om Dan Brändströms resursutredning och Högskoleverkets idéer och förslag relaterade till utredningen: ”Något åt det hållet ska det absolut bli”. Han menade också att vårpropositionens rader om satsning på forskning och Mats Odells tankar om att ta från inkomsterna av Vin&Sprit-försäljningen och satsa på forskning, är sådant som bekräftar alliansens enighet om behovet av mera pengar.
– Men finansdepartementet tycker förstås att alla verksamheter måste kunna effektiviseras.
Lars Leijonborg ställde sig positiv till möjligheten att ta ut avgifter av utländska studenter. Visserligen kan det bidra till Sveriges dragningskraft att utbildningen är gratis, ”men det är ofta rika kinesers barn som kommer hit och att subventionera kinesiska miljonärer är inte så smart”.
Ja till PISA-rapporter
Också ministern kom in på utvärderandet och mätandet genom att tala om PISA, Programme for International student Assessment, som utvärderar kunskaper hos 15-åringer i länder inom OECD-området.
– När man är oppositionspolitiker blir det julafton varje gång det kommer en PISA-rapport! Men det är klart att vi borde ha koll också på vad studenterna kan, jämfört med studenter i andra länder. Tekniskt sett är det svårt, men samtidigt är det rätt sak att göra och jag har anmält att Sverige är villigt att ingå i en pilotstudie för ett framtida student-PISA.
Apropå jämförelser med andra länder påpekade Agneta Stark, rektor för högskolan i Dalarna, att kvalitetsgranskningsrelaterad tilldelning också till grundutbildningen blir något unikt, något Sverige blir ensamt om.
– Det kommer knappast att bli en
oproblematisk situation för svenska lärosäten, är det verkligen värt detta?
Lars Leijonborg sade att han är medveten om att allt det nya utvärderandet kommer att kräva tid.
– Och om det tar för mycket tid biter man sig i svansen, vi får inte skapa en byråkrati av bedömningar.
MARIELOUISE SAMUELSSON
