Före kongressen fanns viss förväntan på livlig debatt kring ”SULF:s program för universitetslärares pedagogiska utveckling och meritering”, om att uppvärdera pedagogiska meriter och integrera forskning i undervisningen. Men programmet antogs i princip utan diskussion, endast viss språklig bearbetning efterlystes.
Den efterföljande motionen däremot, om anonyma tentor, hade väckt ”ingåen-de diskussion” i utskottet och den fortsatte i den församlade kongressen. Det var SULF/Linköping som stod bakom krav på utvärdering av systemet med anonyma tentor, hur det påverkar pedagogik, arbets-börda och rättssäkerhet.
Utskottet, vars diskussion redovisades av Ingegerd Åberg, Malmö Högskola, gick på SULF/LiU:s linje om utvärdering, men utskottet förlorade voteringen, det blev 42 röster mot 32 till förmån för styrelsens linje: Anonyma tentor är inte något större bekymmer så länge det förblir en av flera examinationsformer.
Inte heller Hans Gustaf Hansson, f d lektor i kemi vid Linköpings universitet, vann kongressens gehör. Han hade motionerat om en särskild sektion för seniorer, eventuellt ett råd för seniorer för alla SULF-kategorier. Det aktuella utskottets ordförande, Barbro Sigfridsson, Stockholms universitet, förklarade utskottets mening med att man inte vill ställa olika grupper mot varandra.
Kirsi Höglund, Uppsala universitet, reserverade sig mot utskottets ståndpunkt och styrelsens överväganden. Hon vill inte se någon ny seniorsektion, men ändå understryka att det ligger i förbundets intresse att måna om seniora adjunkter och lektorer, inte bara om redan hyfsat gynnade pensionerade professorer.
Reservera anslag
Motionen från Sveriges Doktorandförening, om att SULF bör verka för att de statliga forskningsrådena ska reservera anslag specifikt för meritering av kvinnliga forskare avslogs, med hänvisning till förbud mot ensidigt gynnande. På fråga från Nils Elander, Stockholms universitet, ”om det verkligen är självklart att man inte får agera så” (som Doktorandföreningen föreslog) kom svar från styrelsen och Anneli Carlsson, Lunds universitet, som betonade att styrelsen helt delar Doktorandföreningens uppfattning om problemet, men att brott mot EG-rätten inte är någon lösning.
Andra hinder i vägen som styrelsen beklagade är att ”ministrar med ansvar för högre utbildning visat liten vilja att göra undantag från det generella kravet på produktivitetsökningar i statsförvaltningen”. Detta som yttrande över en motion från SULF-Lund om att SULF kraftfullt bör verka för att det så kallade produktivitetsavdraget inte ska tillämpas inom högskolesektorn.
SULF/Uppsala hade motionerat om och efterlyst en modell för att bedöma och gradera lärares pedagogiska skicklighet, men det ansåg styrelsen delvis redan åtgärdat i sitt förslag till program, ”Universitetslärares pedagogiska utveckling och meritering”. Man varnade också för snäv avgränsning av pedagogiska meriter, men suppleanten i styrelsen, Åsa Kroon Lundell, Örebro universitet, lovade att frågan kommer att följas. Kirsi Höglund underströk vikten av detta genom att berätta om hur meriter idag bedöms godtyckligt eller åtminstone olika från lärosäte till lärosäte, genom lokala tillämpningar av begrepp som ”excellenta” och ”behöriga” lärare, medan andra kallas ”noviser”.
Motion om plan bifölls
En annan motion under rubriken ”Utbildningspolitik” kom från SUAF, Sveriges Universitetsadjunkters förening, och efterlyste definitioner på kompetensutveckling och exempeldokument på hur en kompetensutvecklingsplan kan se ut. Motionen bifölls, styrelsen lovade att ta fram ”goda exempel”, samt betonade att kompetensutvecklingsplaner alltid måste utgå från den enskilde universitetslärarens behov. Den påföljande motionen från SUAF, med hemställan om att SULF ”kraftigt” ska verka för att stärka adjunkternas status och värna deras arbete, bemöttes med att SULF redan gjort och gör insatser för adjunkterna.
I ungefär samma anda behandlades motionen från SPF, Sveriges Professorers Förening. SPF vill att SULF fortsätter att arbeta för en tydlig karriärväg, så att befordran blir lika med förändrade arbetsuppgifter och förändrad lön. Styrelsen delar uppfattningen om otydliga karriärvägar och försäkrar att man kommer att fortsätta att driva frågorna med kraft, inte bara för professorer, utan också för adjunkter och professorer.
Tystnadens problematik
Strax före lunchpaus behandlades en motion från ULF-sektionen, om universitets- och högskolelärarens pressade arbetssi-tuation och om rädsla att påtala missförhållanden vid universitet och högskolor, en ”tystnadens problematik”. Frågan är om det var paradoxalt eller logiskt att också den motionen klubbades igenom utan ett ord, utöver de formella
beslutsformuleringarna.
Definiera skuggdoktorand
Presidiets ordförande, Eva Leander, Linköpings universitet, vågade sig i alla fall på att skämta, om kongressens brådska att bli färdig (till lunch), som ett exempel på ”hur pressade vi är”.
Efter lunchen behandlades bland annat en motion från Sveriges Doktorandföre-ning, med krav på definition av begreppet skuggdoktorand, samt förtydligande av gränserna för ”när en person anses bedriva forskarstudier”. Ordförande i det ansvariga utskottet, David Ludvigsson, Uppsala universitet, berättade att det var den motion som hade väckt mest diskussion inom det utskott som behandlade motioner under rubriken ”Forskarutbildning m.m.”.
Styrelsen fastslog att ”varje missbruk av studenters beroendeställning måste motverkas” samt att SULF:s inställning till skuggdoktorander är ”glasklar”. Men man vill inte låsa sig vid Högskoleverkets reglering av vad som definierar en skuggdoktorand och yrkade avslag. Utskottet hade dock formulerat en kompromiss, att uppdra åt styrelsen att förtydliga gränserna för forskarstudier, en kompromiss som röstades igenom efter en för dagen ovanligt livlig debatt om hur mödan med definitioner, riskerar att överskugga (!) själva problematiken skuggdoktorander.
Ny andre vice ordförande
Till sist var det dags för kongressen att ta ställning till valberedningens förslag, som enligt förhandssnacket var kontroversiellt. Rikard Lingström, handläggare av forskningsfinansieringsfrågor på KTH, var nämligen inte nominerad. Och flera ledamöter varnade för misstaget att inte ta tillvara hans kompetens. Bengt Stebler, Chalmers, talade om Lingströms fantastiska insats för att stärka och ena doktorander.
Kongressen lyssnade och sedan en föreslagen ledamot hade ställt sin plats till förfogande och kongressen efter sluten omröstning röstat ned valberedningens nya namnförslag utsågs Rikard Lingström till SULF:S andre vice ordförande. Ett val som alltså föregicks av om inte öppna strider, så av viss turbulens i den annars tämligen samsynta kongressen.
MARIELOUISE SAMUELSSON
