– Den stora faran är om forskare låter sig påverkas till bristande objektivitet. Framförallt är det förtroendet för forskningen som skadas om man kan misstänka att forskaren låter sig påverkas, säger Madeleine Leijonhufvud, biträdande generaldirektör vid Vetenskapsrådet.
Att forskare hamnar i beroendeställning till industrin är en allvarlig fråga. Hur vanligt det är går inte att säga.
– Men problemet är i växande då en allt större del av forskningsfinansieringen sker genom externa medel via det privata näringslivet. Det är en viktig del av finansieringen men det medför risker. Vi kan inte blunda för detta, säger Madeleine Leijonhufvud.
I pressen har det senaste året förekommit mer eller mindre välgrundade beskyllningar mot forskare för att vara köpta av tobaksindustrin, kopparindustrin, renhållningsverksföreningen (sopförbränning – dioxiner), plastindustrin (PVC-mjukgörare), margarinbranschen (mättade och fleromättade fettsyror), kemiindustrin (dioxiner)och mobiltelefonbranschen (elektronmagnetisk strålning).
Madeleine Leijonhufvud menar att forskarens bindningar till industrin kan se ut på olika sätt.
– Alltifrån överenskommelser om att man ska ha ett visst resultat och att forskaren förbjuds att publicera resultaten i annat fall, ned till att forskaren är ekonomiskt beroende av en sponsor och det är underförstått vilka önskemål uppdragsgivaren har, säger hon.
Biter inte
Man biter inte den hand som föder en utan det ligger nära till hands att forskaren ställer upp på samma sida som uppdragsgivaren. Det här gäller inte bara egen forskning utan också att forskaren i lojalitet med en uppdragsgivare kritiserar andra forskares verksamhet. Även om forskaren utan vetenskapliga belägg yttrar sig om ämnen som ligger vid sidan av den egna forskningen skänker forskartiteln trovärdighet.
– Det har gått långt om forskaren blivit talesman för sin sponsor. Då har han förlorat hela sin självständighet, säger Madeleine Leijon-hufvud.
Också forskarnas egna affärsintressen i patent och bolag kan medföra risker. Forskaren hamnar lätt på två stolar och kan till exempel undvika att publicera ofördelaktiga resultat.
Risk för aningslöshet
Madeleine Leijonhufvud anser att i den svenska forskarvärlden finns en stark känsla för oberoende.
– Men här finns inte som i till exempel USA någon längre tids erfarenhet av kontakter med industriintressen vilket gör att det finns en risk för aningslöshet. Det är viktigt att det finns en medvetenhet om de här frågorna, det får inte finnas en aningslöshet i forskarsamhället, säger Madeleine Leijonhufvud.
Hon tror att de nya riktlinjerna från Veten-skapsrådets etikkommitté kommer att få stor betydelse för minska naiviteten.
Just naivitet verkar ha präglat en stor del av de kontakter som svenska forskare har haft med tobaksindustrin. Att tobaksindustrin sedan länge försökt utnyttja forskare är väl belagt men hur det ser ut i andra branscher är mera okänt.
Stoppat bidrag
– Jag har huvudsakligen haft kontakt med tobaksindustrin, men jag förmodar att liknande trender finns på andra håll, säger Göran Pershagen, professor och prefekt för Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet i Stockholm.
Sedan ett år tillbaka har KI stoppat alla bidrag från tobaksindustrin men redan tidigare hade Institutet för miljömedicin slutat ta emot sådana bidrag. Anledningen är att de sett hur tobaksindustrin arbetar med att utnyttja sina forskarkontakter och att den under många år försökt undertrycka forskningsresultat om att tobak orsakar cancer. Hur industrin arbetar har blivit offentligt genom att domstolsutslag i USA tvingat bland andra Philip Morris att lägga ut interna dokument i databaser sökbara över Internet.
– De dokumenten kastar ljus över saker som oftast inte redovisas öppet, säger Göran Pershagen.
Men för honom och hans medarbetare var tobaksindustrins agerande inte okänt eftersom han har forskat om passiv rökning i 20 år.
Göran Pershagens uppfattning är att bland de forskare som gått tobaksindu-strins ärenden finns alla schatteringar, från de som var väldigt naiva till de som är mycket medvetna om vad de håller på med och som arvoderats direkt av to-baksindustrin.
Tobaksindustrin har inte bara betalat forskares egen forskning utan anlitar också forskare för att ifrågasätta andras forskningsresultat om till exempel passiv rökning. Men också där skiftar graden av medvetenhet. Att ifrågasätta forskningsrön tillhör det normala i forskarsamhäl-let; bara för att en forskare underkänner en larmrapport behöver han inte vara köpt av industrin.
– En del forskare är nog helt medvetna om sin roll och vems ärenden de går, medan andra ingår i en sund och vetenskaplig diskussion att ifrågasätta andras forskning och forskningsrön, säger Göran Pershagen.
PER-OLOF ELIASSON
