Det råder ingen brist på vetenskaplig kunskap om vad som kan hjälpa eller stjälpa människors hälsa och arbetsförmåga. Frågan är hur den kunskapen ska användas av Försäkringskassans 13 400 anställda som betalar ut 200 miljarder från socialförsäkringen varje år.
– Ett sätt är att i liten skala prova till exempel en teambaserad metod för personer med funktionsnedsättning för att genom samverkan mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommunen och vården öka chanserna till en plats på arbetsmarknaden, och sedan utvärdera – gick det bra? Forskningen sa att det skulle det, men hur fungerar det under verkliga omständigheter? Vi håller på att utvärdera flera projekt just nu, säger Caroline Olgart Höglund.
Hon har jobbat ett drygt halvår på Försäkringskassan och har fortfarande kvar en fot i sitt forskarlag på Karolinska institutet. Att vara en brygga mellan myndighetspraktikerna och forskarkulturen är viktigt.
Praktikerna hinner inte alltid vänta på forskningen för att lösa sina problem. Då har forskaren en viktig uppgift att sedan utvärdera om den upptrampade vägen är bra.
Myndigheten behöver å sin sida förstå vad som driver en forskare och skapa incitament för forskning på det som praktikerna behöver svar på.
För att öka samverkan med andra myndigheter, näringslivet och forskare håller Försäkringskassan på att etablera projektet Välfärdsakademin.
– Där kan de viktiga frågorna, ur vårt perspektiv, komma upp på bordet. Så kan forskarna som har metodiken kavla upp ärmarna och kasta sig över arbetsuppgiften, säger Caroline Olgart Höglund.
Men förutsättningar – pengar – för forskningen behövs och därför även en dialog med forskningsfinansiärer.
– Ur ett samhällsperspektiv skulle vi vinna väldigt mycket på att utlysa pengar för tvärvetenskaplig forskning för en central frågeställning. Hur Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och vården kan samarbeta bättre för att stödja människor i utsatta livssituationer och för att främja återgång i arbete är ett verksamhetsnära område där mer forskning behövs, säger Caroline Olgart Höglund.
Hon är glatt överraskad över den aktivitet som råder inom Försäkringskassan för att utvecklas som kunskapsbaserad myndighet.
Utifrån kan möjligheten att nå fram alltjämt te sig svår. Anna-Karin Waenerlund jobbar på institutionen för folkhälsa och klinisk medicin vid Umeå universitet. Nyligen bjöd Försäkringskassan in henne till en konferens för att berätta om sin avhandling. Den handlar om hur tillfälliga anställningar ökar risken för psykisk ohälsa.
– Att kunna påverka med resultatet av sin forskning är en ganska komplicerad process, särskilt om man vänder sig till en stor myndighet som Försäkringskassan. Det behöver ske en förändring i många led och även politiska beslut behövs, säger hon.
Sedan hon disputerade i höstas har hon försökt nå ut med sina forskningsresultat genom att delta i konferenser och ställa upp på intervjuer. Hon har även skickat avhandlingen i sin helhet till arbetsmarknadsdepartementet.
Hon tycker att hon, liksom många andra forskare, behöver bli bättre på att skriva sammanfattningar av sina resultat för att göra dem mer tillgängliga. En pressad arbetssituation leder ofta till att det inte prioriteras.
Anna-Karin Waenerlund tror att forskningen kan komma närmare praktikernas behov om myndigheter utlyser uppdrag, men betonar att det även måste finnas kanaler in för den helt fria forskningen.
– Ibland kan forskningen innebära obekväm kunskap och det är inte alltid politiken och forskningen driver åt samma håll, säger hon.
Kärnan i hennes avhandlings policyrekommendationer är att skapa så myckettrygghet som möjligt i de tillfälligt anställdas osäkra tillvaro. På arbetsplatsnivå handlar det om information och förmåner, på samhällsnivå om pålitliga trygghetssystem.
Avhandlingen har refererats till under en interpellationsdebatt i riskdagen, men Anna-Karin Waenerlund vet inte om resultaten har gjort några andra avtryck i samhället.
Försäkringskassans Caroline Olgart Höglund uppmanar forskarvärlden att fortsätta den utåtriktade dialogen och satsa mer på implementeringsforskning.
– Hur vi ska implementera forskning är en av de viktigaste frågorna. Det finns så mycket bra forskning. Om vi kan välja ut något av det och lyckas få in det i organisationen så kan vi göra hela Myndighetssverige så väldigt mycket bättre.
KAJSA SKARSGÅRD
