Det vetenskapliga forumet EuroScience Open Forum 2004 (ESOF 2004) pågick officiellt mellan 25 och 28 augusti med uppskattningsvis 1500-2000 anmälda deltagare, av vilka hälften forskare och övriga finansiärer, lärare, journalister med flera med anknytning till forskning.
Initiativtagare var docent Carl-Johan Sundberg, som forskar om idrottsfysiologi på Karolinska Institutet (KI).
Han tyckte att evenemanget behövdes av en rad skäl. Ett av dem var att skapa en motsvarighet till de mycket uppskattade amerikanska AAAS-konferenserna (American Association of Advanced Science kolla), som får stor uppmärksamhet.
Han kommenterar syftet:
–Att lyfta upp forskning på den europeiska agendan, att skapa en oberoende plattform för dialog om vetenskap. Dialogen med allmänheten är kanske den allra viktigaste. Detta tar sig uttryck i det extensiva ”Science in the City”-programmet.
En av punkterna i programmet var Vetenskapscaféet i Kulturhusets bottenvåning, där Stockholms Akademiska Forum i fem dagar ordnade paneldiskussioner för allmänheten. Tjuvstarten skedde redan kvällen den 24 augusti med en paneldiskussion om ”Forskarens roll i samhället”.
Sju forskare diskuterade. Bland dem Harriet Wallberg-Henriksson, rektor för KI.
–Jag forskar för att det ska komma allmänheten till godo, för att vi ska bli friskare. När jag pensioneras vill jag veta att jag bidragit med något viktigt.
Detta i motsats till Mats Burström, professor i arkeologi vid Södertörns högskola, som trodde att forskare i grunden forskar ”för sig själv”.
Flera debattörer talade om vikten av att få ut information om forskning. Arne Jarrick, professor i historia vid Stockholms universitet, sade att det främst är ”braskande resultat och braskande forskare” som syns i media.
Han föreslog, som ett tankeexperiment, att EU skulle finansiera 50 personer, som var och en skulle skriva en översikt om forskning som pågår på 50 områden.
–De skulle fungera som en mellanlänk och underlätta informationen till allmänheten.
Även publiken deltog i diskussionen och några av åhörarna med egen erfarenhet av både näringsliv och högskola underströk att det handlar om två helt skilda kulturer, där ”översättare” behövs.
Vartannat år
Tanken är att ESOF ska återkomma vartannat år. Nästa vetenskapliga forum ska hållas i München i juli 2006.
Forumet ska dock inte ses som någon konkurrent till planerna på ett europeiskt forskningsråd.
–Det är ett komplement, menar Carl-Johan Sundberg.
En av de största finansiärerna var för övrigt EU-kommissionen. Den största svenska sponsorn var Vetenskapsrådet. Forumet bekostades av partners, sponsorer och konferensintäkter.
Budgeten var på 17 miljoner kr, enligt Carl-Johan Sundberg, men om man räknar in allt frivilligarbete ” är det mer än 50 procent till”.
De vetenskapliga seminarierna för forskarna, som handlade om allt från Europas åldrande befolkning och partikelfysik till nya rön om hjärnans funktion och språkets utveckling, hölls i Folkets Hus och i Norra Latin.
Men allmänheten hade också många möjligheter att delta i det vetenskapliga forumet. Klara soppteater bjöd på vetenskapsteater och en nyskriven pjäs, ”Lady Newton”, Andra aktuella platser för forumet var Kungsträdgården, Nobelmuseet, Tyska kyrkan och Vasamuseet för att nämna några.
Listan på evenemang var ”hur lång som helst”, enligt arrangörerna, som sammanfattade utbudet inför premiären:
–Under fyra dagar serveras allmänheten ett smörgåsbord av vetenskap och konst, helt gratis.
EVA RÅDAHL
