I Sverige finns en hög tilltro till forskare. Forskare är intelligenta och bidrar till att göra världen bättre att leva i, anser en stor majoritet av svenskarna. De tror också att forskarna är ansvarskännande. I andra EU-länder är man betydligt mer skeptisk.
Den smickrande bilden av forskarna tonar fram i fyra rapporter från den nybildade föreningen Vetenskapen och Allmänheten (VA).
Men forskarna själva upplever tilliten som skör, konstaterar fil dr Victoria Wibeck vid Linköpings universitet i en av rapporterna.
”Den hotas bland annat av forskningsfusk, ett alltför svårgenomträngligt forskarspråk, förenkling och trivialisering av komplicerade samband och resultat, osaklig journalistik, samt av stort uppslagna forskningsnyheter som sedan kritiseras offentligt av andra forskare”, sammanfattar hon efter djupintervjuer med tretton doktorander, lektorer och professorer inom olika discipliner vid olika universitet och högskolor.
Föreningen hade valt en okonventionell form för sin första VA-dag, där rapporterna presenterades. Platsen var Fryshuset i Stockholm. Rörliga discoljus fladdrade över förstagångsbesökarna och ställde till med problem för Vetenskapsteaterns Peder Falk och Helge Skoog när de skulle rappa om kvark, partiklar och atomer ur sina manus. Sebastian Giwa, ordförande i Landsrådet Sveriges Ungdomsorganisationer, fick alla att ställa sig upp och massera varandras axlar. De som ville kunde klappa skulpturen ”Organism” och framkalla musik.
Mer sådant är tydligen att vänta.
Pengar och makt
– Vi vill bygga vidare på folkbildningsidén med nya former för möten, sa nyvalda ordföranden Lena Hjelm-Wallén, för en tid sedan avgången ur regeringen. Hon tackade sin forna kollega, utbildningsminister Thomas Östros, för att han hade tagit sig tid att komma.
– Det är bra om folk med pengar och makt också är med, skämtade hon.
Även högre makter var representerade, ärkebiskop K G Hammar deltog i dialoger och samtal under dagen. Från Schweiz kom Helga Nowotny, professor och ordförande i European Research Advisory Board, och berättade om försöken att få en inre marknad för utbyte av idéer. Även hon konstaterade att det i Sverige inte finns lika stor misstro mot forskare som i andra länder.
I USA är förtroendet dock ännu högre än i Sverige. Mest skeptiska är finländarna, enligt den av rapporterna som redovisar vad folk i andra länder tycker.
– Forskningen är beroende av människors förtroende, sa Thomas Östros i ett av sina inlägg.
– Om forskningen ska fungera måste den vara fri. Om forskarna ska få frihet måste de ha förtroende.
Av rapporterna att döma kan svenska forskare se med förtröstan på framtiden. Forskarna kommer fyra, tätt efter läkare, sjuksköterskor och piloter, när ungdomar mellan 18 och 25 rankar vilka yrkesgrupper de har störst förtroende för. I botten hamnar konsulter, journalister och reklamfolk.
Stort förtroende
Rapporten om ungas syn på vetenskap, ledd av professor Bi Puranen, är preliminär. Hittills har 135 unga intervjuats.
Temo har intervjuat ett representativt urval av allmänheten om dess syn på vetenskap, 1 000 personer från 16 år och uppåt. Hela nio personer av tio har stort förtroende för forskare som yrkesgrupp. De skeptiska, de som tror att forskare har låg moral (7 procent) och bara arbetar för sitt eget bästa (13 procent) hittar man bland lågutbildade, pensionärer och människor som vuxit upp utomlands. Även bland glesbygdsbor finner man skeptiker. De instämmer oftare än andra i påståendet att man inte kan tro på någon eftersom forskare har olika uppfattning.
Forska i vad de vill
Nästan 50 procent av allmänheten instämmer helt eller till stor del i påståendet att forskarna bara borde få syssla med sådant som är nyttigt, 31 procent instämde inte alls. Det bekymrade professor Bengt Gustafsson från Uppsala och Bernt Ericson från Ericsson Foresight i VA-dagens panel, men Lena Torell, VD för IVA tyckte att man lika gärna kunde vända på det:
– Tänk, en tredjedel av svenska folket tycker att forskarna får forska i precis vad de vill, sa hon glatt.
Att forskarna ska vara skyldiga att dela med sig av sina resultat anser en mycket stor majoritet av svenska folket. Det tycker i och för sig forskarna också, enligt vad som framkommer i dr Wibecks rapport. Men det är lättare sagt än gjort. Att interagera med allmänheten prioriteras lågt på grund av brist på tid och ekonomiska resurser.
Osäkerhet om tredje uppgiften
”Påfallande var också en osäkerhet bland doktoranderna om vad den tredje uppgiften står för. I de fall man överhuvudtaget hade hört talas om den visste man oftast inte vad den innebar”, skriver hon och sammanfattar:
”Som doktorand gäller det först och främst att följa vetenskapssamhällets spelregler för att bli accepterad. Därför upplevs det som nödvändigt att främst bygga upp ett inomvetenskapligt kontaktnät.”
KERSTIN KÅLL
