Den 1 juli 2002 trädde lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och visstidsanställda i kraft. Lagens syfte är att skydda dessa kategorier av arbetstagare mot missgynnande ifråga om löne- och andra anställningsvillkor.
Bakgrunden till den nya lagen är två EU-direktiv. Dessa innebär att en arbetsgivare inte får missgynna deltids- eller visstidsanställda genom att i en likartad situation ge dem mindre förmånliga löne- och anställningsvillkor än vad heltids- och tillsvidareanställda skulle erhålla.
Vilka ”sakliga skäl” som kan motivera skillnader framöver mellan till exempel tidsbegränsat anställda och tillsvidareanställda är ännu oklart. Men utrymmet för undantag ska vara litet. Väldigt kortvariga förordnanden vid ett enstaka tillfälle får man fundera på. Skillnaderna i villkor för visstids- och tillsvidare anställda måste objektivt sett vara rimliga och rättvisa, vilket de ingalunda är i dagens läge.
FÖR ÅTSKILLIGA av SULF:s medlemmar innebär den nya lagstiftningen väsentliga förbättringar. Som resultat av de centrala förhandlingarna har avtalet om allmänna anställningsvillkor (ALFA) och delvis det nya pensionsavtalet redan anpassats till EU-direktiven. Detta är givetvis bra och rättvist för de medlemmar som inte har heltids- och tillsvidareanställning.
Flera medlemmar har hört av sig med frågor om den nya lagstiftningen innebär att visstidsanställda i större omfattning än hittills ska omfattas av det skyddsnät som Trygghetsavtalet ger. När en tidsbegränsad anställning löper ut, har arbetstagaren många gånger inget ekonomiskt skyddsnät. Just ett sådant skyddsnät ger Trygghetsavtalet, som också medverkar med avgångsersättning, särskild pensionsersättning och aktiva omställningsåtgärder till annan verksamhet.
Det statliga Trygghetsavtalet innehåller bitar som liknar den typ av omställningsförsäkring som f.n. diskuteras för att underlätta förändringar på arbetsmarknaden. I princip betalar universitet, högskolor och andra arbetsgivare en avgift till den så kallade Trygghetsstiftelsen för alla anställda, också de visstidsanställda. Denna avgift bekostar stiftelsens arbete. Men de visstidsanställda får bara i vissa speciella fall del av de fördelar som avtalet erbjuder, trots att ”försäkringspremie” har inbetalats även för dem.
Sett över den tid som Trygghetsavtalet har varit i kraft, har faktiskt universitet och högskolor tagit Trygghetsstiftelsen mindre i anspråk än andra statliga verksamheter. Med endast en lätt överdrift kan man säga att högskolornas avgifter för de anställda har bidragit till att bekosta den omfattande omstruktureringen av den svenska försvarsmakten.
Det enda rimliga är naturligtvis att Trygghetsavtalet fullt ut omfattar även visstidsanställda. Deras situation är utsatt på arbetsmarknaden. Många av SULF:s anställda har ingen fast anställning, och ekonomiskt eller annat stöd från Trygghetsstiftelsen skulle underlätta deras övergång till andra verksamheter. Vi kommer därför att på olika sätt arbeta för att så många som möjligt ska omfattas. Givetvis hoppas vi att arbetsgivarsidan ska tolka och tillämpa den nya lagstiftningen i positiv anda: ”försäkringspremien” för även de visstidsanställda har man ju betalat.
GÖRAN BLOMQVIST
Förbundsdirektör i SULF
