I höstas trillade Karolinska institutet ned från plats 49 till 53 på rankningen Times Higher Education (THE). Men det spelar egentligen inte så stor roll, om man lyssnar till Nils Hansson, professor i medicinens historia, teori och etik vid Heinrich Heine-universitetet i Düsseldorf.
Han har skrivit boken Genier utan Nobelpris, som kom ut 2025. Som titeln antyder handlar den om de som bara nästan får de åtråvärda priserna. Och om hur de personerna är minst lika bra på sitt yrke som de som faktiskt vinner. Utifrån det har Nils Hansson, i flera debattartiklar, också kritiserat hur internationella universitetsrankningar tar för stor plats. Att som i idrott räkna poäng, mål och – när säsongen är över – slutposition i en serietabell för att avgöra vem som är bäst. Den metoden fungerar helt enkelt inte för att avgöra om ett universitet är bättre eller sämre än ett annat, menar han.
– Rankningar är också ett ganska nytt fenomen. Det är ju inte så att man för hundra år sedan inte visste vilka universitet som var ledande inom vissa områden och vilka som inte var det. Där tror jag inte att rankningarna har bidragit med så mycket, säger Nils Hansson.
Han efterlyser en genomlysning av vad det är som rankningarna egentligen mäter. Bibliometri exempelvis, som flera av rankningarna har som indikator, är ett relativt trubbigt mått för att mäta vilket genomslag forskning har, menar Nils Hansson.
– Universiteten är väldigt noga med att poängtera om de har gått upp eller ned några steg på listorna. Just för en svensk publik kan jag undra om det inte gör mer skada än nytta. Det är ju inte så att de svenska universiteten är på topp tio i någon av de här stora rankningarna, snarare topp 100 eller ännu lägre ner, säger han.
Vanligtvis räknas tre internationella universitetsrankningar till de etablerade: Times Higher Education (THE), QS World Ranking of Universities och Academic Ranking of World Universities (ARWU), som också kallas Shanghairankningen.
På Lunds universitets hemsida går det att läsa hur lärosätet toppar QS senaste delrankning inom hållbarhet, och dessutom rankas som nummer ett bland universitet i Norden på QS totala rankning. I ett inlägg på Lunds universitets sociala medier beskrivs det som ”både ett erkännande och ett ansvar” av lärosätets rektor Erik Renström. I kommentarsfältet gratuleras Lunds universitet till att ha slagit både Köpenhamns och Uppsala universitet.
Kristina Eneroth, vicerektor vid Lunds universitet, beskriver kommunikationsarbetet kring rankningar som en del i arbetet med internationell synlighet. Det gäller att hålla isär den svenska marknaden, med relativt få lärosäten och där de stora aktörerna är välkända för de flesta, och den internationella som har en annan typ av konkurrens, menar hon.
– Men ingen tror ju att det finns något rankningsinstitut som kan fånga hela den komplexa verksamheten vid ett universitet och få ner det i en siffra som säger allt.
För Lunds universitet – beskriver Kristina Eneroth – är kvalitetsutveckling det relevanta när det kommer till arbetet med olika rankningar. I kvalitetsarbetet behöver man ta reda på hur man ligger till i förhållande till omvärlden, säger hon.
– Då är rankning en del i det arbetet. Det ger inte en helhetsbild och man kan inte få svar på alla frågor genom att titta på en siffra i ett rankningsutfall. Men det ger en indikator på hur man står sig i en internationell konkurrens.
Kristina Eneroth beskriver däremot en ”magisk gräns” att förhålla sig till. Vissa länder har stipendieprogram där internationella studenter bara kan få stipendier till topp 100-universitet.
– Är man inte på rätt sida om den gränsen har man svårare att rekrytera riktigt duktiga internationella studenter. Det är en krass anledning, säger hon.
Magnus MacHale-Gunnarsson, utredare vid Göteborgs universitet, har jobbat med universitetsrankningar sedan 2010. Han är den som skickar in lärosätets uppgifter till olika rankningssystem och analyserar resultaten. Han tycker inte att det går att mäta utbildning på samma sätt som till exempel idrottsprestationer.
– Nej, och det beror mycket på att det är så pass mångdimensionellt med lärosäteskvalitet. Det är så många olika aspekter.
Hans skeptiska inställning till rankningar har i första hand med metodik att göra.
– Deras metod för att mäta lärosäteskvalitet är helt usel och skulle inte godkännas på en C-uppsats. Rankningarna har inte så många olika möjliga indikatorer att använda, säger han.
”Deras metod för att mäta lärosäteskvalitet är helt usel och skulle inte godkännas på en C-uppsats. Rankningarna har inte så många olika möjliga indikatorer att använda.”
Magnus MacHale-Gunnarsson
Forskningsintensitet är ett exempel på en bristande mätmetod, menar Magnus MacHale-Gunnarsson. Ett lärosäte med en hög andel forskning i relation till antalet studenter, mycket forskningsmedel jämfört med utbildningsmedel eller många doktorander i förhållande till studenter på grundnivå är inte nödvändigtvis bättre i jämförelse med andra.
– Det är inte säkert att man är ett sämre lärosäte för att man har mycket utbildning jämfört med forskning. QS och Times (THE-rankningen reds. anm.) pratar mycket om att man ska använda lärosätesrankningar för att studenter ska välja lärosäte. Då kan man väl inte gå efter att mycket utbildning är något dåligt? säger han.
Däremot fyller rankningar en funktion för en internationell student som vill jämföra lärosäten på en övergripande nivå. Indikatorerna som rankningarna använder är trots allt inte helt tagna ur luften, betonar Magnus MacHale-Gunnarsson.
I Sydkorea inledde ett antal universitet en numera avslutad bojkott mot QS-rankningen 2023, med hänvisning till metodbrister. De senaste åren finns också exempel på europeiska universitet som lämnat olika rankningar. Från årsskiftet har Sorbonneuniversitetet i Frankrike slutat skicka in data till THE-rankningen. Likadant gjorde universiteten i Zürich i Schweiz, och Utrecht i Nederländerna under 2024. Utrechts universitet lämnade även QS-rankningen men syns i den ändå, eftersom QS inte enbart bygger på data som lärosätena rapporterar in själva.
Universitetsläraren skickade ut frågor till 35 svenska universitet och högskolor om huruvida de skickar in data till internationella rankningar eller inte. Av de 20 som svarade, angav 9 att de inte gör det.
Magnus MacHale-Gunnarsson, utredare vid Göteborgs universitet, anser att lärosätena sitter fast i en ”rankningsfälla” där man inte kan sluta skicka in data till de olika listorna.
– Det som händer när man inte är med i listan är att det blir färre studenter som får syn på en och man får färre sökande.
Att vissa rankningar listar lärosäten trots att de inte skickar in data gör fällan ännu svårare att ta sig ur, säger han.
– Då letar de upp dåliga uppgifter som man inte har koll på och det är nästan ännu värre, säger Magnus MacHale-Gunnarsson.
Sett till de svenska lärosätenas placeringar toppar Karolinska institutet, KI, två av tre rankningar (se ruta längs ned i artikeln). Enligt Annika Östman Wernerson, rektor vid KI, är dock de mer övergripande rankningarna inte de viktigaste för just KI.
– De mer ämnesspecifika rankningarna är av större intresse för oss. De är också mest relevanta för de som använder dem i andra länder, nämligen studenter, säger hon.
En god rankningsposition är bra för varumärket KI. Samtidigt är listorna trubbiga mätinstrument. Uppmärksamheten kring en förändrad placering kan därför vara svår att tolka ur aspekten kvalitet, beskriver Annika Östman Wernerson.
– Både små förändringar upp och små förändringar ned lyfts ibland väldigt stort. Så det kan vara både bra och dåligt. Men de behöver egentligen inte innebära att vår kvalitet har blivit vare sig bättre eller sämre, säger hon.
”Både små förändringar upp och små förändringar ned lyfts ibland väldigt stort. Så det kan vara både bra och dåligt. Men de behöver egentligen inte innebära att vår kvalitet har blivit vare sig bättre eller sämre.”
Annika Östman Wernerson
KI arbetar däremot inte särskilt aktivt för att klättra i listorna, enligt Annika Östman Wernerson. Man skickar in data till fyra rankningar, följer vad som händer och försöker förstå varför det går upp eller ned. Lärosätet publicerar löpande hur man placerar sig och har personal som jobbar särskilt med rankningar, säger hon.
– Det är inte deras enda uppgift förstås, men vi har anställda som håller koll på det här.
Annika Östman Wernerson tycker att det är problematiskt att mäta forskning och utbildning. Bland annat eftersom rankningssystemen med jämna mellanrum förändrar mätmodeller, kriterier och viktningar. Hon betonar också att ingen rankning ger en fullständig bild av lärosäteskvalitet. Ett annat problem – menar hon – är att det inte är helt transparent hur vissa mätmetoder ser ut eller förändras.
– Vissa rankningar skickar ut enkäter där man får tycka till om universitet, och de kan ha en väldigt låg svarsfrekvens. En sådan metod är ju inte särskilt vetenskaplig och om sådana data ligger till grund för rankningar är det klart att man kan ifrågasätta dem.
När det gäller utbildning finns det i stort sett inte heller några rimliga mätbara indikatorer på global nivå, konstaterar KI:s rektor.
– Vi har inte kunnat se att de här rankningarna ligger till grund för att forskare eller stödpersonal söker sig till KI. Så det är också intressant att det inom utbildning faktiskt egentligen inte finns några bra sätt att mäta, säger Annika Östman Wernerson.
SULF:s förbundsdirektör Lars Geschwind är också professor vid Kungliga Tekniska högskolan, KTH, och har forskat på högskoleorganisation. Han var tidigare verksam vid Uppsala universitet och Södertörns högskola. Hur lärosäten förhåller sig till internationella rankningar har utvecklats med tiden, menar han.
– Det är ju otroligt att vi har så högt rankade universitet. Men på de lärosätena spelar också rankningar en stor roll. På KTH, som verksam i olika delar, har jag märkt det väldigt mycket. Det präglar en hel del av strategierna och för en del rektorer är det tydligare än för andra. Ledningarna och inte minst högskolestyrelserna kan vara väldigt intresserade av rankningar, säger Lars Geschwind.
Internationella rankningar spelar också en allt större roll vid studentrekrytering. Särskilt inom vissa områden. Hur ett lärosäte är rankat har också betydelse för rekrytering av personal, menar han.
– När som i synnerhet de gamla universiteten tidigare kunde vila i sin status, sina traditioner och sitt otroligt starka varumärke. Ibland från medeltiden som i Uppsalas fall, finns det nu också uppstickare. Det finns en möjlighet att avancera, ta mark och bli bättre rankat. Den drivkraften tror jag är oemotståndlig för ledare på olika nivåer, säger Lars Geschwind.
Eftersom det är svårt att mäta kvalitet, excellens och hur det går för ett universitet framstår rankningar som ett enklare alternativ, menar han.
– Rankningar säger också en del om hur universiteten konkurrerar på en marknad. De konkurrerar om studenter, lärare och forskare. För en del av dem är det viktigt hur högt rankat det är när man kommer någonstans.
Det moderna lärosätet – säger Lars Geschwind – har en annan typ av styrning och jobbar annorlunda med marknadsföring. Det finns numera tydligare mål att mätas mot samt tydligare strategier och ambitioner. Utåt kan det verka som om ett lärosäte inte jobbar särskilt aktivt med rankningspositioner, samtidigt som det firas när det går bra.
– Nu med den mångfald av rankningar som finns är det alltid någon rankning som det går bättre på. Det börjar bli lite som opinionsmätningarna. Det finns alltid någon man kan plocka fram.
”Det börjar bli lite som opinionsmätningarna. Det finns alltid någon man kan plocka fram.”
Lars Geschwind
Enligt Anders Söderholm, rektor vid KTH, är frågan om hur man ska arbeta med THE- och QS-rankningarna uppe på samtalsbordet i detta nu.
– Ja, för att försöka förstå lite mer på djupet hur de använder data, vilka data de använder och också se till att det finns data om oss på ett sätt som är tillgängligt för dem. Vi försöker förstå systemet så djupt som det går, säger han.
Tanken är att förhålla sig mer strategiskt till lärosätesrankningarna och ta fram en långsiktig plan för arbetet med dem, beskriver Anders Söderholm.
– Vi har ett bra system och en bra hantering men det kanske kan göras på ett enklare och mer ändamålsenligt sätt. Det ingår i hela det paket som vi kallar strategisk verksamhetsanalys där vi följer allt från söktryck, breddad rekrytering, bibliometri och extern finansiering.
Även för KTH spelar rankningar störst roll i de internationella kontakterna, säger Anders Söderholm.
– I den lokala kontexten tror jag inte att det finns något behov av den här typen av rankningssystem för vi känner varandra väl. Det är mer i de långväga kontakterna.
Linköpings universitet ligger strax utanför topp 200 på THE och en bit utanför topp 300 på QS och Shanghais senaste rankningslistor. Jan-Ingvar Jönsson, rektor vid Linköpings universitet, skulle helst se att svenska lärosäten slutade relatera till rankningslistor. Men det behöver i så fall ske samlat, säger han.
– Ska man försöka utmana ett system som alla förhåller sig till mer eller mindre strategiskt, borde ju något land gå i bräschen för det. Det tror jag skulle kunna ha effekt. Men Sverige är relativt litet så det är ett stort steg.
Jan-Ingvar Jönsson ser en tydlig motsättning mellan det internationella samarbetet Coara (se faktaruta nedan) och rankningslistorna.
– Inom Coara finns en slags överenskommelse om att man ska försöka gå ifrån den klassiska bibliometrin och i stället börja titta på bredare parametrar som man i dag inte använder. Samtidigt använder de här rankningsföretagen just den parametern. Det blir en kollision där, säger han.
Bibliometrins kvantitativa mått behöver luckras upp till förmån för mer kvalitativa mått, säger Jan-Ingvar Jönsson och nämner studentnöjdhet som exempel. Men vad som skulle kunna ersätta rankningslistor har han inget färdigt svar på.
Vid Linköpings universitet finns ingen tydlig strategi för att klättra på rankningslistor. Även om Jan-Ingvar Jönsson gärna skulle bryta den där topp 200-vallen.
– Jag tror vi är femte eller sjätte bäst i landet just nu på Times Higher Education. Det är klart att nå det målet hade varit väldigt trevligt, men det är inte så att det ingår som en medveten strategi, säger han.
En uppgörelse om metoder för utvärdering av forskning
The Coalition for Advancing Research Assessment (Coara) är en sammanslutning av olika organisationer i syfte att förändra metoder för att utvärdera forskning. Inom Coara enades över 700 organisationer i juli 2022 om det så kallade Agreement on Reforming Research Assessment, som togs fram inom ramen för EU. Avtalet innebär att de undertecknande organisationerna åtar sig att jobba mot gemensamma mål om att stegvis förändra hur forskning utvärderas.
Enligt de grundläggande åtagandena i avtalet ska man sträva efter att forskning ska bedömas och utvärderas främst utifrån kvalitativa mått, med fokus på kollegial granskning. Det ska i sin tur kunna kombineras med kvantitativa indikatorer. Dessutom innehåller överenskommelsen bland annat en punkt om att organisationerna ska undvika att använda sig av listor som rankar forskningsorganisationer.
Källa: Coara
Hans Wiklund är universitetsdirektör vid Umeå universitet, som ligger strax utanför topp 400 på THE-, QS- och Shanghairankningarna. Han ser listorna som ett underlag i kvalitetsarbetet och beskriver att det finns en pedagogisk och kommunikativ fördel med dem.
– På ett väldigt enkelt sätt kan man göra någon form av övergripande bedömning av ett lärosätes prestation. Och det är också lätt för ett lärosäte att kommunicera. Sedan är det väldigt viktigt att vara medveten om att verkligheten är så oändligt mycket mer komplex, säger han.
För stort fokus på lärosätesrankningar i arbetet med utbildnings- och forskningskvalitet kan göra att man hamnar snett, förklarar Hans Wiklund.
– Man kan styras mer av ambitionen om att klättra på rankningen än av att förbättra kvaliteten. Då blir det något av en korrupt styrning, att du styr mot en skenbar kvalitet i stället för en reell kvalitet. Där faller ett stort ansvar på ledarskapet vid varje lärosäte.
Utöver de tveksamheter som finns kring de internationella rankningarnas metoder, vill han också lyfta fram att rankningsföretagen verkar på en kommersiell marknad.
– Om man nu ska använda rankningar hade det kanske varit att föredra om de hade varit ägda av, och överenskomna i, sektorn. Att lärosätena själva påverkade rankningarnas utformning och utveckling, säger Hans Wiklund.
Universitetsrankningar genom åren
1910
En lista över de tusen mest framstående vetenskapsmännen tar form i USA och kopplas till det universitet de tagit examen vid. När det sätts i relation till lärosätenas totala antal forskare och universitetslärare är rankningssystemet fött.
1983
U.S. News & World Reports lista över bästa lärosäten börjar publiceras. Under åren som följer sätter sig rankningslistor som affärsidé alltmer i USA. Universiteten börjar ta fram strategier för hur de ska klättra i rankningarna.
1992
Storbritanniens första rankningslista över universitet introduceras, Good University Guide, från tidningen Sunday Times.
1999
Tidningen The Guardians rankning drar igång i Storbritannien.
2003
Den första internationella rankningen, Academic Ranking of World universities (ARWU) lanseras. Den kallas också Shanghairankningen och lanseras av Shanghai Jiao Tong University. Karolinska institutet hamnar på plats 39.
2004
Times Higher Education (THE) och QS World University Rankings startar som ett samarbete.
2008
Dåvarande Högskoleverket undersöker om studenter kan ha nytta av lärosätesrankningar. Nej blir svaret.
2009
Times Higher Education och QS slutar samarbeta, THE byter metodik.
2023
Universitetet i Utrecht i Nederländerna slutar skicka in data till bland annat THE och QS. Detta efter att inte ett enda nederländskt universitet hamnat på topp 50 i rankningen.
Även universitetet i Zürich slutar dela data till THE och QS.
2023
I USA lämnar Columbia University den inhemska U.S. News & World Report College Rankings. Året innan hade lärosätet sjunkit 16 placeringar på listan. Även universiteten Yale och Harvard har lämnat samma rankning.
2025
Sorbonneuniversitetet i Frankrike meddelar att de lämnar THE. Universitetet slutar skicka in data till rankningen från och med 2026.
2026
Karolinska institutet, Lunds universitet och KTH hamnar på topp 100 på THE-rankningen. På QS:s europeiska rankning placerar sig Lunds universitet tolva.
