I april förra året skulle tre anställda vid Stockholms universitet utföra ett dykuppdrag på Östersjöcentrums forskningsstation. En lång dags arbete med flera dyk resulterade i tryckfallssjuka hos en av de anställda, vilken fick spendera halva natten i tryckkammare på Karolinska universitetssjukhuset.
Under en personalträff vid Lunds universitet i maj föll en anställd framstupa på en Segway och slog sig medvetslös i samband med en femkamp. En ambulansfärd senare konstaterades att den anställde brutit ben i handen och slagit upp sår som behövde sys, men klarat sig från allvarligare skallskador.
Statistiken för arbetsskador delas in i fyra olika kategorier: arbetsolyckor som leder till sjukskrivning, arbetsolyckor som inte leder till sjukskrivning, arbetssjukdomar, samt färdolyckor på väg till eller från arbetet. Förra året anmäldes 1 038 arbetsskador på de 35 lärosäten som Universitetsläraren begärt ut statistik ifrån, en ökning från 778 anmälningar år 2021. Hälften av arbetsskadorna ledde inte till någon sjukskrivning och en dryg tredjedel kategoriseras som färdolyckor.
Arbetsmiljöverket får in ungefär 25 000 anmälningar om arbetsolyckor och tillbud varje år, en ökning med 10 000 på tio år.
– Och det beror inte på att, tror vi i alla fall, antalet händelser har ökat utan att anmälningsbenägenheten har ökat, berättar Jan Sandberg, tillförordnad sektionschef på Arbetsmiljöverkets enhet för samordning av kontroll.
Alla personskador som sker på arbetet, eller till och från arbetet, ska enligt lag anmälas till Försäkringskassan. Allvarligare skador, såsom frakturer, svåra blödningar eller skador på inre organ ska även anmälas till Arbetsmiljöverket.
– Det finns ingen skarp gräns för vad som är en allvarlig olycka eller tillbud och därför uppmuntrar vi till att hellre anmäla en gång för mycket än en gång för lite, säger Jan Sandberg.
När Universitetsläraren går igenom anmälningarna till Arbetsmiljöverket om de mer allvarliga olyckorna på högskolorna och universiteten från förra året handlar de flesta om mindre spektakulära olyckor i vardagen, såsom halkolyckor på isiga campusområden, cykelolyckor på väg till jobbet eller fall i trappan, vilka inte sällan lett till benbrott, blåmärken, lättare skallskador och skador på leder och ligament. Mer allvarliga fall av bilolyckor och olyckor på båt vid fältarbete förekommer, liksom de två ovan nämnda fallen av dykarsjuka och Segway-olycka.
Det är skadans allvarsgrad, inte händelsen i sig, som avgör om händelsen ska anmälas eller inte. Och, konstaterar Jan Sandberg, ett fall i en trappa kan leda till en längre sjukskrivning.
– Det kan vara frågan om otur, men det kan ju också vara fråga om att man skulle ha kunnat förebygga den här händelsen. Det kan ju vara en sladd som ligger på golvet, ett trappräcke som saknas eller att det är halt på grund av städning.
Han säger att det är viktigt att arbetsgivare anmäler olyckor och tillbud till Arbetsmiljöverket för att händelsen ska kunna utredas. Dessutom behövs det för att myndigheten ska kunna säkerställa att arbetsgivaren har ett system för att ta hand om allvarliga händelser på arbetsplatsen och förebygga framtida olyckor.
– Sedan är det faktiskt också på samhällsnivå viktigt att vi får in de här anmälningarna, för det ger en bild av brister och risker som vi kan sprida information om.
På så sätt kan branschorganisationer och fackförbund arbeta tillsammans för att åtgärda risker i arbetet, berättar Jan Sandberg. När bedömningen görs att en olycka eller ett tillbud behöver utredas vidare kan en sådan utredning antingen göras av arbetsgivaren, eller så kan Arbetsmiljöverket besluta om att genomföra en egen inspektion. Misstänker myndigheten brister i arbetsmiljön som orsak till en allvarlig skada kan Arbetsmiljöverket skicka in en åtalsanmälan till åklagaren, som kan besluta om att åtala arbetsgivaren för arbetsmiljöbrott.
Antalet anmälda arbetssjukdomar på lärosätena uppgick förra året till 65, men mörkertalet misstänks vara stort, något Universitetsläraren har skrivit om tidigare. Det är dock arbetssjukdomarna som Jan Sandberg hellre pratar om när det kommer till lärosäten som arbetsgivare, eftersom arbetsmiljöriskerna inte främst är fysiska.
– I hela välfärdssektorn, inräknat utbildning, så har vi mycket arbetsrelaterade psykiska besvär.
För att komma till rätta med detta måste arbetsgivaren jobba med den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, säger Jan Sandberg. Det inkluderar att undersöka, riskbedöma och åtgärda brister som är kopplade till arbetsbelastning, prioritering av arbetsuppgifter, kränkande särbehandling och konflikthantering.
– Det blir jätteviktigt för att komma åt det.
