När Linköpings universitet skulle anställa en professor i historia förra året anlitades tre externa sakkunniga för att skriva utlåtanden om de sökande. I ett av utlåtandena upptäcktes omfattande felaktigheter. En sökande läste fel information om sig själv gällande både var hen tagit sin doktorsexamen och var hen nu arbetar.
– Jag kunde inte riktigt tro mina ögon, ska jag säga. Jag läste flera gånger för att säkerställa att jag inte läste fel.
Enligt den sökande var dennes publikationer dock korrekt listade, vilket inte var fallet för alla sökande. Misstanken gick direkt till AI.
– Det blir en väldig pedagogisk svårighet om vi gentemot våra studenter ska försöka jaga AI-fusk samtidigt som det är professorer på högsta nivå som använder sig av det i det här sammanhanget. Ett av de viktigaste förtroendeuppdragen man kan ha som professor är ju att granska andras kompetens.
Den sökande tycker att lärosäten borde ha som rutin att skicka ut sakkunnigutlåtandena till alla sökande utan avgift, vilket inte skett i det här fallet.
– Det är extra viktigt nu när vi ser att sådant här förekommer, att man också är transparent från universitetens sida med sakkunnigutlåtandena och att man inte gör det svårt för de sökande att få tillgång till dem.
Linköpings universitet valde att bortse från det felaktiga sakkunnigutlåtandet och utöka antalet sökande som de kallade till intervju.
– Men det har inte varit någon ytterligare uppföljning av det här. Jag tror säkert att tillsättningen i slutändan blev bra och att det var en kompetent kandidat och allt sådant där. Men det som förvånar mig i det hela är väl att universitetet inte har märkt det här, innan de går ut och kallar till intervjuer baserat på sakkunnigutlåtanden.
En annan sökande hittade inga direkta faktafel om sig själv, men reagerade däremot på utlåtandet över en av sina artiklar.
– Jag tyckte att en av mina artiklar var beskriven på ett sätt som visade att personen i fråga inte läst eller uppfattat vad artikeln egentligen handlade om.
Hen nåddes av information om att andra sökande har aviserat mer omfattande felaktigheter och misstänker användandet av AI, men har inte fått misstankarna bekräftade. Informationen som gått ut till sökanden är att det aktuella utlåtandet exkluderats för att det inte uppfyller kraven.
– Man kan ju vänta sig att det händer, att det inte bara är studenter som fuskar. Hela det här med AI är så nytt och vi alla måste lära oss att hantera det.
Med den snabba utvecklingen är risken att det kommer bli svårare att upptäcka AI-fusk, menar den sökande.
Dekan Ulf Melin är ordförande i anställningsnämnden vid filosofiska fakulteten på Linköpings universitet och enligt egen utsago den som beslutat om att entlediga den sakkunniga på grund av kvalitetsbrister i utlåtandet. Han svarar på frågor via mejl och bekräftar att felaktigheterna uppdagades när två av personerna som sökt professuren påpekat faktafel i utlåtandet.
”Vi gick tillbaka till underlagen med signalerna om felaktigheter och brister och analyserade på djupet igen med dessa som raster. Slutsatsen av denna matchning och fördjupning var att vi instämde med de sökandes påpekanden om felaktigheter och kvalitetsbrister och tog kontakt med den sakkunniga.”
Ulf Melin
Dekan Linköpings universitet
I samtal med Linköpings universitet har den sakkunnige klargjort hur och till vad AI har använts, samt uppgett att det uppstått fel som inte ska vara med i utlåtandet. Personen uttryckte förvåning över att det gått snett och beklagade händelsen. Hen förklarar det hela med stor arbetsbörda och tidspress, berättar Ulf Melin.
”Vi betonade att det är centralt för processen med transparens och rättssäkerhet och att vi därför valde att bortse från detta utlåtande i aktuell anställningsprocess och att entlediga den sakkunniga från uppdraget.”
Utifrån universitetets anställningsordning räckte det med två externa sakkunnigutlåtanden, så anställningsnämnden kunde fortsätta anställningsprocessen med de övriga två till grund och har nu tillsatt professuren. Ulf Melin uppger att anställningsnämnden vid filosofiska fakulteten har uppdaterat sin information till sakkunniga med en explicit kommentar om användandet av generativ AI. Dessutom kommer de att vara ännu mer uppmärksamma på kvaliteten i sakkunnigärenden framöver.
”Jag vill dock komma tillbaka till att vi inte får vara reaktiva här, utan snarare arbeta än mera med förebyggande arbete, informera och påminna oss om att få ett uppdrag som sakkunnig förpliktigar. Det är ett uppdrag att ta på allvar och att man i den rollen behöver kunna stå för sin text och sin granskning och att den håller god kvalitet” skriver Ulf Melin.
Han håller med om att felaktigheterna ”i den bästa av världar” hade upptäckts av nämnden i deras förhandsgranskning, men att omfattande granskningar med många sökanden gör det svårt för utomstående att hitta faktafelen under en handläggningstid som kan anses vara rimlig.
”Den sökande känner sin egen produktion bäst och jag är inte förvånad över att den bästa förmågan att se denna typ av avvikelser i kvaliteten i framställningar finns just där. Med det sagt så är det centralt att vi också kan ha ett förtroende för att de sakkunnigutlåtanden vi får in håller en god kvalitet och att den externa sakkunniga som har fått uppdraget att granska gör det på ett gediget och trovärdigt sätt och tar ansvar för sin text.”
Universitetsläraren har sökt den sakkunnige, som är professor vid ett norskt universitet. Hen har inte återkommit.
