2024 publicerade EU-kommissionen ett förslag, ett så kallat white paper, som berörda aktörer och allmänhet fick tycka till om. Frågan i fokus var en principiellt radikal förändring. Ska EU:s ramprogram för forskning och innovation – som under sina 30 år varit exklusivt civilt – öppnas upp också för potentiellt militära tillämpningar?
Nej, tyckte majoriteten av de lärosäten och akademiska organisationer som svarade. Bättre att fortsatt sköta sådan forskningsfinansiering genom Europeiska försvarsfonden. Annars kan regler kring säkerhet undergräva forskningens frihet, öppenhet, internationella samarbeten och excellens. Från Sverige kom sådana svar från både Vetenskapsrådet och Stockholm trio – Kungliga Tekniska högskolan, Karolinska institutet och Stockholms universitet.
Då, 2024, tycktes det vara en stor fråga att öppna upp ramprogrammet för forskning med dubbel användning (eng. dual use – se faktaruta på denna sida). Två år senare är det inte lika kontroversiellt, berättar Ellenor Devine som för Vetenskapsrådets räkning leder Sveriges forsknings- och innovationskontor i Bryssel.
Nu är frågan som medlemsländerna diskuterar snarare till vilken grad rent militära tillämpningar ska kunna finansieras inom programmet. Redan i år ska det i nuvarande Horisont Europa bli möjligt att finansiera start-ups med militära tillämpningar, via Europeiska innovationsrådet.
Vad nästa ramprogram för 2028–2034 landar i återstår att se. Men inriktningen är att dubbel användning ska bli en grundprincip i programmet. I den så kallade andra pelaren, med temat konkurrenskraft och samhälle, föreslås ett fokusområde bli ”resiliens och säkerhet, försvarsindustri och rymden”. Detta är kopplat till den nya Konkurrenskraftsfonden som väntas få stort inflytande på ramprogrammet, och där utveckling av teknologier med dubbel användning är ett mål.
Varför plötsligt denna betydande förändring?
En av personerna som har drivit på är Sylvia Schwaag Serger. Hon är professor i forskningspolitik vid Lunds universitet och har länge varit involverad i frågan om ansvarsfull internationalisering. Numera är hon också vd för Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA.
Våren 2025 publicerade en självständig expertgrupp inom kommissionen en rapport med titeln: Making the most of EU Research and Innovation Investments: Rethinking dual use. Huvudbudskapet var att EU:s ramprogram borde ha inriktningen ”dual use by design”. Sylvia Schwaag Serger är en av experterna bakom rapporten.
Dess rekommendation innebär inte bara en principändring för EU, utan också för henne själv. Hon är uppvuxen i Tyskland. Där ledde erfarenheterna av naziregimens användning av forskningen för sina syften till att universitet senare förbjöd militär forskning genom att anta en ”civilklausul”.
– Om man växer upp i Tyskland på 70- och 80-talet får man dels med sig Tysklands skuld, dels frågan om hur vi kan undvika att hamna i en sådan situation igen. Så jag kommer från en personligen påverkad fredsrörelse. Det satt långt inne för mig att förstå att de här nya teknikerna är annorlunda, och att världen är annorlunda, säger Sylvia Schwaag Serger.
Sylvia Schwaag Serger
Professor i forskningspolitik vid Lunds universitet
Hon lyfter fram det förändrade säkerhetsläget sedan Rysslands invasion av Ukraina 2022. Även åren innan dess hade den ökade rivaliteten mellan USA och Kina, liksom coronapandemin, öppnat politikernas ögon för EU:s ekonomiska sårbarhet.
Detta har lett till nya satsningar på forskning och innovation, men också till restriktioner för att skydda viktig teknikutveckling från läckage och spionage. Det rör bland annat forskning inom AI, kvantteknologi, halvledare, bioteknik, rymdteknik, avancerade material och energirelaterad teknik.
– Genom mitt arbete har jag förstått att de här disruptiva teknologierna per definition har multipla syften, säger Sylvia Schwaag Serger.
– Vi har länge trott och hoppats att grundforskning är någonting som ändå är ganska fredat från militär potential. Men så är det inte längre. Avståndet mellan grundforskning och applikation har krympt väldigt mycket och därför kan man inte säga ”Men jag bedriver bara grundforskning så jag behöver inte tänka på de här frågorna”.
Även om fokus ofta ligger på teknik- och naturvetenskaperna kan till exempel också psykologiforskning användas för militära syften. Inte minst i den ökande hybridkrigföringen där påverkanskampanjer är en viktig del.
– Så jag tror att vi måste ompröva många uppfattningar som vi har. En sak som också satt långt inne för mig är att dual use inte bara är ett problem, det kan också driva utvecklingen framåt.
Medan försvarsmakterna och -industrin förr var draglok för civil teknikinnovation har de nu svårt att hinna med i den civila innovationstakten. För att möta såväl militära som ekonomiska säkerhetshot finns därför ett akut politiskt intresse av att minska avståndet mellan civil och militär forskning och innovation. Allt fler forskare och lärosäten vill också bidra med kunskap.
Robert Egnell är rektor vid Försvarshögskolan och märker tydligt av förändringarna.
– För fem år sedan kunde jag egentligen inte prata om detta med rektorer på civila lärosäten, det var tabubelagt. Begreppet dual use var en slags varningslapp på framför allt kärnteknik, men nu har det nästan blivit en marknadsföringslapp, säger han.
Robert Egnell
Rektor vid Försvarshögskolan
Intresset att samarbeta med Försvarshögskolan har ökat, liksom söktrycket på utlysta tjänster.
– När kriget kändes väldigt långt borta för Sverige var de etiska frågorna svårare att brottas med. Det är klart att jag och många andra här funderade: Vad är det egentligen jag bidrar till för kunskap? Leder det här till någonting positivt eller inte? Nu är det fler som ställer samma etiska frågor och landar i samma slutsats, att det bidrag jag gör för den militära forskningen är någonting som gynnar svensk säkerhet och demokrati.
I Sverige finansieras den civila forskningen via forskningsbudgeten och den militära via försvarsbudgeten. Robert Egnell vill se både finansiering och innovationsprocesser överlappa mer även nationellt.
Tvärs över gatan på KTH håller rektorn Anders Söderholm däremot fast vid Stockholm trios uppfattning att civil och militär forskning bör hållas tydligt åtskilda, och att synergier i stället bör hanteras i särskilda program.
I ett mejl till Universitetsläraren skriver han att det annars ”innebär betydande konsekvenser för universitetens verksamhet – inte minst vad gäller säkerhetsklassning, sekretess, exportkontroll och andra regelverk som skulle medföra ökad administrativ börda och potentiellt begränsa öppenheten i våra forskningsmiljöer”.
Anders Söderholm
Rektor på KTH
Han fortsätter:
”KTH har redan visat att det är möjligt att bidra till försvars- och säkerhetsrelevant forskning, exempelvis genom Europeiska försvarsfonden, samtidigt som vi upprätthåller krav på öppenhet, publicerbarhet och inkludering av internationell personal. Den balansen måste fortsatt vara vägledande.”
Det ser inte ut att bli som han vill. Och då, påpekar han, krävs tillräckliga resurser för att hantera den administrativa börda som följer.
Expertgruppen med Sylvia Schwaag Serger har också flera medskick till sin rekommendation. För att hantera etiska frågor och inte riskera allmänhetens förtroende för forskningen krävs självständiga etiska organ, forskningsetisk utbildning om dubbel användning och militära tillämpningar, offentliga konsultationer och dialoger med civilsamhället.
Ellenor Devine
Ellenor Devineetenskapsrådets kontor i Bryssel
Ellenor Devine, på Vetenskapsrådets kontor i Bryssel, påpekar vikten av att följa upp de farhågor som finns.
Kommer regelbördan för säkerhetskänsliga frågor leda till att forskningen hämmas? Kommer medlen till grundforskning och civil forskning urholkas till förmån för forskning som snabbt kan bidra till EU:s militära förmåga? Kommer forskare känna sig tvungna att hitta en militär tillämpning i sin forskning för att få pengar?
Hur kommer den höga andelen utländska forskare i Sverige påverkas av ökade säkerhetskrav? Hur påverkas forskningens frihet, öppenhet och internationella samarbeten?
– Uppföljningen av ramprogrammet blir en väldigt viktig skyddsmekanism för att det här ska bli bra. Vi behöver nog lägga mycket krut på den, säger Ellenor Devine.
Dubbel användning – flera betydelser
- Enligt EU:s exportkontroll är produkter för dubbel användning avsedda för civil användning, men skulle kunna nyttjas för militära ändamål, cyberövervakningsutrustning eller för framställning av massförstörelsevapen och dess bärare. Är syftet militär användning klassas det i stället som krigsmateriel.
- 2024 beskrev EU-kommissionen dubbel användning som ”software and technology that has the potential to be used for both civil and military purposes”. I de efterföljande diskussionerna om Horisont Europa har det ofta tolkats som sådant avsett för både civila och militära tillämpningar.
- Inom vissa forskningsfält kan dubbel användning syfta på forskning som görs för samhällsnytta eller i fredligt syfte, men kan missbrukas för skadliga eller militära syften.
