Nu har utredningen om lärosätenas självständighet sjösatts och direktiven har presenterats. Särskild utredare är Kerstin Jacobsson, universitetsdirektör vid KTH. Dels ska hon utreda en alternativ organisationsform för statliga universitet och högskolor. Dels ska hon ge förslag på hur man kan ”öka ändamålsenligheten” inom den nuvarande myndighetsformen.
Främst ska hon titta på om en friare koppling till staten kan göra universiteten mindre känsliga för statlig påverkan. Frågan om lärosätenas autonomi har ju utretts flera gånger tidigare utan att resultera i några skarpa beslut. Denna gång finns redan på förhand ett politiskt motstånd. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har motsatt sig att utredningen ens skulle tillsättas.
I den nya utredningens direktiv betonas å ena sidan att staten står för en stor del av finansieringen och därför kan ställa krav på verksamheten. Å andra sidan poängteras att lärosätena har en särskild roll som kritisk reflekterande kraft i samhället.
Akademisk frihet framhålls inte särskilt i direktiven. I stället ska forskares och universitetslärares individuella akademiska frihet behandlas i en annan utredning. I direktiven understryker man att i många andra länder ökar hoten mot demokratin och mot lärosätenas roll som kritisk och reflekterande kraft i samhället.
Går man utanför utredningsdirektiven är i praktiken allas ögon riktade mot USA och Trumpadministrationens förfärande angrepp på akademin med kraftigt nedskurna anslag till universitet som inte dansar efter Trumps pipa. Det är dessutom häpnadsväckande att se hur snabbt det gått.
Förhoppningsvis är en motsvarande utveckling otänkbar i Sverige.
”Men vad skulle hända om Sverige fick en regering som är fientlig mot fri forskning och skeptisk mot högre utbildning vägledd av kunskap? Och vad skulle hända om en sådan regering vill tvinga lärosätena att dansa efter sin pipa?”
Men vad skulle hända om Sverige fick en regering som är fientlig mot fri forskning och skeptisk mot högre utbildning vägledd av kunskap? Och vad skulle hända om en sådan regering vill tvinga lärosätena att dansa efter sin pipa? Hur skulle svenska lärosäten klara ett frontalangrepp som det Donald Trump riktat mot de amerikanska?
Med nuvarande organisationsform, med statliga regleringsbrev, torde det vara relativt enkelt för regeringen att i ökande utsträckning styra universiteten. Men är en annan, friare, organisationsform ett väsentligt bättre skydd?
Här kommer frågan om pengarna in. I Sverige finansieras ju högskolor och universitet till helt övervägande del av staten, både grundutbildning, forskarutbildning och forskning.
Det gäller även en stiftelsehögskola som Chalmers. Chalmers har ett eget stiftelsekapital men avkastningen ska endast finansiera särskilda strategiska satsningar. Både statliga lärosäten och stiftelsehögskolor sitter alltså i samma båt: det är regeringen som håller i penningpåsen.
Så oavsett organisationsform är lärosätena sårbara om en regering verkligen vill dra åt tumskruvarna för att styra forskning och utbildning.
Alltså: vad skulle akademin kunna sätta emot om regeringen börjar flytta finansiering från för dem misshagliga lärosäten till lojala universitet och högskolor? Inte mycket, tror jag. Mot en illvillig statsmakt som sitter på pengarna hjälper knappast någon omorganisering av lärosätenas förhållande till staten.
I stället ligger ett effektivt försvar för den akademiska friheten på ett annat plan; att den akademiska världen efter bästa förmåga verkar för ett fortsatt demokratiskt samhälle, med fri kunskapsbildning, med fri och öppen debatt.
Ett demokratiskt samhälle är den bästa försäkringen mot angrepp på den akademiska friheten.
