Det är föreläsning för andraårsstudenter på kandidatprogrammet i Europastudier vid Malmö universitet. I ett par timmar ska de introduceras till sitt kommande uppsatsskrivande, och få en genomgång av vad man ska tänka på om man vill forska om EU.
Ett femtiotal studenter lyssnar sammanbitet på Michel Vincent Anderlini, lektor i Europastudier. Han ger exempel på existerande EU-forskning och tar upp skillnaden mellan kvalitativt och kvantitativt. Viftar, pekar och skådespelar för att få närkontakt med åhörarna. Seriositeten hos några av studenterna försvinner för ett ögonblick och de spricker upp i skratt när Michel Vincent Anderlini klickar upp en bild från filmen The Wolf of Wall Street. Han säger fel på skådespelaren Leonardo DiCaprios efternamn.
Det som de här studenterna är med om i dag är ganska ovanligt, åtminstone enligt de studier som visar att svenska lärosäten halkar efter när det kommer till lärarledd undervisning.
Enligt den senaste så kallade Eurostudent-undersökningen snittar svenska studenter 10 timmar lärarledd undervisning i veckan, näst lägst bland 24 undersökta europeiska länder där genomsnittet ligger på 16 timmar. Bara Finland har färre lärarledda timmar. Bland annat hamnar svenska lärarutbildningar och utbildningar inom exempelvis samhällsvetenskap och juridik i bottenskiktet när det gäller antalet lärarledda timmar per vecka. De som studerar humaniora och språk har i snitt fem timmar lärarledd undervisning i veckan. Inom pedagogik handlar det om fyra timmar i veckan.
På Malmö universitets kandidatprogram i Europastudier har studenterna ungefär sex timmars lärarledda aktiviteter i veckan, det kan till exempel vara två föreläsningar och ett seminarium. Oftast behöver studenterna inte gå hit varje dag, säger Michel Vincent Anderlini.
– De flesta av mina studenter kommer från olika delar av Europa. När de börjar programmet är många förvånade över vad lite föreläsningar det är. Jag märker på dem som går första terminen att de behöver en viss anpassningsperiod.
Sex timmar i veckan är frustrerande lite, tycker Michel Vincent Anderlini. För de studenter som kommer in i utbildningen med studievana och redan är självständiga, känner han sig tillräcklig.
– Men för studenter som har det svårt, alltså det känns inte jättebra att inte alls kunna erbjuda dem den hjälp som skulle behövas. För att hjälpa dem att utvecklas behöver jag kunna erbjuda mer stöd, säger han.
Michel Vincent Anderlini tänker en bit framåt i tiden, från dagens inledande föreläsning inför uppsatsen till det första handledningstillfället senare i vinter.
– Ibland går den handledningen inte ut på att ge feedback till en text, utan på att lära ut metoden eller teorin igen. För vi har inte haft tiden vi skulle behöva för att lära ut den, säger han.
Sverige halkar efter i lärarledd undervisning
I senaste Eurostudent-undersökningen* snittar svenska studenter 10 timmar lärarledd undervisning i veckan (se listan längre ned i artikeln). Det är näst lägst bland 24 undersökta europeiska länder, där genomsnittet ligger på omkring 16 timmar.
Svenska pedagogikstudenter har i snitt 4 timmar lärarledd undervisning i veckan. Inom humaniora och språk är det 5 timmar.
Svenska lärarutbildningar samt utbildningar inom samhällsvetenskap och juridik hamnar i bottenskiktet när det gäller antalet lärarledda undervisningstimmar per vecka, visar Eurostudent.
Riksdagen har nyligen röstat igenom en motion från två socialdemokratiska riksdagsledamöter om att se över hur lärarledd undervisningstid kan öka.
*Jämför villkor för studenter i europeiska länder vartannat år. I Sverige är Universitets- och högskolerådet, UHR, ansvarigt för undersökningen.
Källor: Eurostudent, Sveriges förenade studentkårer (SFS), UHR, Riksdagen
I en kontorslokal i byggnaden bredvid börjar arbetsdagen gå mot sitt slut för Ingmarie Danielsson Malmros, universitetslektor i historiedidaktik. Även hon märker av hur bristen på lärarledda timmar påverkar möjligheten att hjälpa alla studenter.
– Vi har många drivna studenter som arbetar på egen hand. Men de som inte har den förmågan, som inte har den bakgrunden och studietraditionen, har behov av mer lärarledd undervisning, säger hon.
Ingmarie Danielsson Malmros är gymnasielärare i grunden, disputerade 2012 och har arbetat på lärarutbildningen vid Malmö universitet sedan 2013. Nästa år går hon i pension. Bristen på lärarledda timmar är ett – som hon uttrycker det – jättestort problem.
Inte minst på en professionsutbildning som lärarutbildningen, där det behövs tid för reflektion och för att öva på det framtida yrket. Hon hade till exempel gärna sett att studenterna fick provundervisa och ge feedback på varandra. Det görs bara vid enstaka tillfällen under en hel utbildning, beskriver Ingmarie Danielsson Malmros.
Hon pratar om ett moment 22, där man som lärare tar timmar ur potten till examinationer och omexaminationer som skulle kunna ha gått till undervisning.
– Då får vi i sin tur fler som blir underkända. Så hur vi än gör blir vi sittande med att behöva ta från vår fritid, och framför allt från vår forskningstid.
Problemet slår hårdast senare i utbildningen, när det inte finns lika stor möjlighet att samläsa mellan olika grupper och grupperna dessutom blir mindre, säger Ingmarie Danielsson Malmros. Hur många fler undervisningstimmar som skulle behövas går inte att mäta exakt men i hennes ämnen, historia och historiedidaktik, krävs åtminstone det dubbla, slår hon fast.
De timmarna skulle användas till att anordna fler litteraturseminarier och ett utökat antal praktiska övningar.
– Det här (bristen på lärarledd undervisningstid reds. anm.) påverkar kvaliteten på utbildningen, i hur mycket vi kan förbereda våra studenter inför att de kommer ut i klassrummet. Det talas mycket om betydelsen av skolan i Sverige. Men jag hör sällan att man är beredd att betala det som kvalitet kostar. Man vill bara ha några snabba, magiska lösningar. Men det måste också få kosta i tid, timmar och undervisning.
Studenterna Alba Grinneby och Isac Prsa Morin går fjärde året på lärarutbildningen vid Malmö universitet och ska bli gymnasielärare i samhällskunskap och historia. Det är en kännbar skillnad på andelen lärarledd undervisningstid nu jämfört med i början av studierna, upplever de.
Alba Grinneby beskriver hur det känns särskilt angeläget att ha lärarledd undervisning just på lärarutbildningen. Föreläsningarna fungerar dels som en vägvisare genom kurslitteraturen, men studenterna får också en möjlighet att se hur undervisning går till via sina lärare.
– Många lärare vi har här har själva varit yrkesverksamma lärare. De kan dra i pedagogiska linjer i koppling till det ämnesinnehåll vi och litteraturen diskuterar. Det blir mer enhetligt vad det är vi faktiskt ska lära oss. Det blir också en helt annan tydlighet. Man kan ställa frågor och liksom bygga upp ett mer gemensamt språk än bara sakprosa, säger Alba Grinneby.
Isac Prsa Morin förklarar hur läraren används som bollplank, till exempel i seminarier när studenterna diskuterar med varandra. För att kunna ställa frågor och kolla av om det som diskuteras är rationellt, så att studenterna är inne på rätt spår.
– Det är därför jag tycker att den lärarledda undervisningen är så viktig. För vi vet ju inte hur man ska göra egentligen, vi kan bara läsa oss till hur en bok säger att man ska göra. Men att ha fysiska exempel, som Ingmarie till exempel, som har varit lärare under en väldigt lång period, det tycker jag är väldigt värdefullt. Inte bara för min egen yrkesutövning utan också för den framtida generationen. Om vi är bättre lärare så kan vi lära ut bättre, säger Isac Prsa Morin.
Lektorn Ingmarie Danielsson Malmros frustreras över hur humaniora är nedprioriterat i förhållande till andra professionsutbildningar.
– Det är uppenbart att det ena prioriteras och får lov att kosta mer, det är klart att det är frustrerande. Jag vet ju att mina studenter slår knut på sig själva för att göra ett bra jobb när de kommer ut på sin VFU och går ut för att prestera. Såklart hade det känts bättre för oss om vi hade haft resurser att ge dem mer undervisning. Framför allt så här i slutet på utbildningen, det är där det blir riktigt kännbart, säger hon.
Eftersom det ser ut som det gör, behöver universitetslärare prioritera. Hon tar ett exempel i den kurs som Isac Prsa Morin och Alba Grinneby läser just nu. Efter tre utlagda handledartillfällen är Ingmarie Danielsson Malmros undervisningstimmar slut. Då prioriterar hon föreläsningarna och låter studenterna höra av sig med frågor om det behövs.
– Det är klart att jag bjuder på det då. När de frågar mig så svarar jag ju på frågorna och gör handledningen ändå, men jag får inga timmar för det. Så gör vi hela tiden.
För tillfället har Isac Prsa Morin och Alba Grinneby bara självstudier. Genom att samläsa med en annan liknande kurs under den inledande månaden fick studenterna på de båda kurserna fler föreläsningar totalt sett. Nu har de haft all sin lärarledda undervisning på kursen.
– Det är ett annat bra exempel på hur vi försöker trolla med knäna för att skapa mer undervisning för studenterna. Hade vi haft resurserna att kunna köra de här båda kurserna var för sig skulle kvaliteten såklart ha blivit bättre, säger Ingmarie Danielsson Malmros.
Även om studenterna ska vara självständiga i sina studier, tänka och analysera, har hon svårt att se någonting positivt med en låg andel lärarledd undervisning.
– Nej, det enda jag ser är hur det finns en tanke om att spara pengar. Men jag tycker att det är en mycket märklig prioritering. Jag ser inga fördelar någonstans.
Lärosätenas ersättning för undervisning har inte ökat i takt med kostnaderna, visar statistik som SULF sammanställt (se ruta på sidan 16). Förra året ökade kostnaderna vid universitet och högskolor med 6,2 procent. Ersättningen för de olika utbildningarna ökade också, men med 4,4 procent inom teknik, naturvetenskap och farmakologi. För övriga utbildningar handlade det om 3,5 procent.
Det som beskrivs som urholkning och systematiska nedskärningar leder bland annat till färre lärarledda undervisningstimmar samt sämre arbets- och studiemiljö, betonar SULF:s förbundsordförande Sanna Wolk i en debattartikel i Aftonbladet, publicerad i september 2025. ”Det drabbar direkt våra studenter och deras framtidsmöjligheter på arbetsmarknaden. En verklighet som regeringarna under 30 års tid medvetet försatt oss i”, skriver hon.
Vid Karlstads universitet är Mikael Svanberg lektor i historia. Precis som universitetslärarna i Malmö ser han inga vinster alls med en lågt finansierad undervisning. Hans jobb går ut på att kompensera, beskriver han.
– Jag får fokusera på att förmedla översiktlig kunskap på bekostnad av djupet. Att jag är ensam i högre grad än vad som annars hade varit fallet. Och att ambitionsnivån helt enkelt har behövt anpassas, sänkas beroende på hur det ser ut.
För universitetslärarna är det i sin tur en källa till ohälsa. Mikael Svanberg beskriver hur han håller i personalutbildningar på lärosätet, och märker att särskilt yngre lärare känner att de har svårt att räcka till.
– Många lärare har en ambitionsnivå som skiljer sig så pass mycket från förutsättningarna att de känner sig konstant otillräckliga.
Systemet för att finansiera utbildning (se faktaruta), där volym och genomströmning multipliceras med olika summor beroende på utbildning, påverkar lärartäthet och gruppstorlek. Särskilt på humanistiska, teologiska, juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningar eftersom summan där är ungefär hälften mot den för naturvetenskapliga, tekniska och farmaceutiska utbildningar, beskriver Mikael Svanberg.
– När det gäller den här stora gruppen humanistiska och samhällsvetenskapliga utbildningar så finns det ingen realism i att schemalägga mer än kanske en fjärdedel av arbetsveckan. Om man ska ha en rimlig månadslön för lärare.
Följden blir att undervisningen handlar om att stimulera självstudier resten av veckan, säger han.
– Grupperna blir ganska stora. Det blir mycket helklass- och föreläsningsundervisning och i den mån det är grupp- eller seminarieundervisning, blir grupperna förhållandevis stora och aktiviteterna förhållandevis få.
Mikael Svanberg påpekar att det för vissa utbildningar är motiverat med högre anslag, då det kan krävas inköp av utrustning eller investeringar i laboratorier.
– Samtidigt är det också så att det förhindrar investeringar i de utbildningar som har lägre anslag, säger Mikael Svanberg.
Att Sverige ligger i bottenskiktet när det gäller lärarledda undervisningstimmar i vissa ämnen, ser han som en konsekvens av ett föråldrat finansieringssystem.
– De här siffrorna visar ju att staten inte har velat betala för den kvalitet som innebär att kanske hälften av varje årskull på gymnasiet läser vidare på universitet. Utvecklingen har väl sprungit ifrån den här kategoriseringen med prislappar, och uppdelningarna bygger på ganska föråldrade uppfattningar om vad olika ämnen ägnar sig åt. Att humanister inte behöver datorer och så där, säger Mikael Svanberg.
I lokalen Orkanen vid Malmö universitet är Michel Vincent Anderlinis studenter efter en kort bensträckare inne på sitt andra varv av bikupediskussioner. De pratar om valet mellan kvantitativa och kvalitativa studier. Michel Vincent Anderlini rullar mellan borden ett efter ett, sittande på en kontorsstol. Vid något bord pratar studenterna om att undersöka EU:s gränskontroller, en annan diskussion handlar om lagstiftning kring tobak.
Efter föreläsningen konstaterar Michel Vincent Anderlini hur svårt det är att påverka som enskild universitetslärare. För att kompensera behovet av lärarledda timmar, kopplar man handledare till metod. Studenter som vill använda statistik som metod i sin b-uppsats får en handledare som kan statistik.
– Men vi har också väldigt lite timmar för handledning, så vi får försöka göra vårt bästa. Det jag använder själv i min forskning är kvalitativ textanalys, för att känna igen mönster i en text. Jag hade tre timmar på mig att introducera det för studenterna. Det var en föreläsning och en liten workshop.
Hur mycket tid skulle du ha behövt?
– En vecka. Minst.
Studentersättningen släpar efter och kostnaderna ökar
På trettio år har kostnaderna vid svenska universitet och högskolor ökat med 44 procent mer än vad de fått i ersättning för sina studenter, visar statistik som SULF tagit fram.
2024 ökade lärosätenas kostnader med 6,2 procent. Samtidigt ökade ersättningen för utbildningar inom teknik, naturvetenskap och farmakologi med 4,4 procent. För övriga utbildningar var ökningen 3,5 procent.
I sin årliga ekonomiska rapport rekommenderar Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, Sverige att skjuta till finansiering för fler lärarledda undervisningstimmar.
Källor: OECD, SULF
Så får lärosätena pengar till utbildning
Riksdagen beslutar om lärosätenas anslag för utbildning respektive forskning. På grund- och avancerad utbildningsnivå bygger ersättningen på registrerade helårsstudenter. Dessa multipliceras med olika summor beroende på typ av utbildning.
För tillfället är summan 36 687 kronor för humanistiska, teologiska, juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningar. För naturvetenskapliga, tekniska och farmaceutiska utbildningar är den 64 575 kronor.
Utöver det baseras ersättningen på avklarade högskolepoäng, räknat på helår. Det finns takbelopp för den maximala ersättning ett lärosäte kan få.
Källor: UHR, Riksdagen
