Att universitet och högskolor, som ska vara samhällsbärande institutioner för kunskap, kritiskt tänkande och mänskliga rättigheter, väljer att inte agera eller uttala sig i en situation där etiska principer borde vägleda handling är mycket problematiskt i ett demokratiskt samhälle. Efter Israels systematiska bombningar under otaliga månader och elimineringen av Gazas samhällsstrukturer finns idag inte ett enda universitet kvar där högre utbildning kan bedrivas.
Rätten till utbildning är universell och gäller även under väpnade konflikter – men i Gaza har denna grundläggande princip frångåtts. Flera tusen studenter och hundratals akademiker är antingen skadade eller döda. Den svenska akademins tystnad är inte neutral, utan det är ett ställningstagande. Oväntat nog väljer den svenska akademin att vara tyst – det är i sig ett uttryck för en ståndpunkt.
När akademin inte agerar, trots att akademiker och studenter i Gaza förlorar sina liv och sina institutioner, sviker akademin sin roll som etisk vägvisare i samhället. Den akademiska tystnaden gentemot Gaza är i sig ett uttryck för svek. Därtill fortsätter svenska universitet sina institutionella samarbeten med israeliska lärosäten. Att behålla dessa samarbeten innebär ett aktivt politiskt ställningstagande, snarare än ett neutralt förhållningsätt, något som lyfts fram i en debattartikel i Universitetsläraren den 2 juli, 2024.
Vi som sjuksköterskor inom akademiska vårdutbildningar bär på ett dubbelt ansvar: dels att vårda, dels att lära nästkommande generation av sjuksköterskor att stå upp för etiska principer. Vi lär studenter att värna liv, lindra lidande och stå upp för allas lika värde. I Gaza ser vi hur dessa principer systematiskt krossas när institutioner som universitet och sjukhus bombas. Förutom patienter, dödas vårdpersonal som bedriver utbildning, och studenter – samtidigt som världssamfundet, inklusive Sverige, förblir tyst. Om vi som sjuksköterskor och akademiker inte reagerar och agerar när brott mot mänskliga rättigheter begås – som i Gaza – riskerar tystnaden att legitimera våld och förtryck.
Enligt FN har hundratals israeliska attacker riktats mot sjukhus och medicinska anläggningar i Gaza, som fortgår än idag. Attackerna har lett till ett stort antal dödsfall bland vårdpersonal och lämnat vårdinfrastrukturen i ruiner. Det är ett systematiskt brott mot internationell rätt då Genèvekonventionen vidhåller att vårdpersonal måste skyddas i väpnande konflikter. Att inte konventionen följs utan konsekvenser för Israel är inte bara oroande – det är ett moraliskt haveri.
När Ryssland inledde sin brutala invasion av Ukraina stod Sverige inte passivt vid sidan av. Tvärtom – vi agerade med kraft, tydlighet och moralisk kompass genom att omedelbart fördöma den ryska aggressionen och ansluta oss till EU:s sanktionspaket. Sverige valde också att frysa alla institutionella samarbeten mellan våra universitet och deras ryska och belarusiska motsvarigheter. Beslutet vilade på en djup respekt för internationell rätt, akademisk integritet och solidaritet med det ukrainska folket.
I tider av kris prövas våra värderingar – och Sverige visade då att vi står upp för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Emellertid visar den västerländska hållningen gentemot det palestinska folket nu inte på samma medmänsklighet. Är det förenligt med västerländska värderingar att stå upp för mänskliga rättigheter, fred och rättvisa universella principer – oavsett vilken part som står i centrum? Och varför gör vi i sådana fall skillnad? Är det en västerländsk värdering att stödja krig och ockupation?
Det är dags att ta ställning! Redan under sin livstid såg Nelson Mandela paralleller mellan kampen mot apartheid i Sydafrika och det palestinska folkets kamp för frihet och rätten till utbildning. Hans ord ekar med förnyad kraft i dag:
“Utbildning är det mäktigaste vapen du kan använda för att förändra världen.”
Som sjuksköterskor och akademiker är vi medmänniskor i ett världssamhälle. När Gaza bombas, när civila nekas vård, när universitet jämnas med marken och studenter berövas sin framtid – då kan vi inte tiga still! Vi väljer att stå upp för vår profession, för mänskliga rättigheter, och för det palestinska folkets rätt till liv, land, frihet och utbildning. Det är inte bara en politisk handling. Det är en mänsklig skyldighet.
Alma Dautovic
Doktorand i arbetsintegrerat lärande och universitetsadjunkt i vårdvetenskap
Ivan Andrés Castillo
Doktorand i arbetsintegrerat lärande och universitetsadjunkt i vårdvetenskap
Cecilia Engelbrektsson Lundberg
Universitetsadjunkt i vårdvetenskap
Åsa Rejnö
Docent i omvårdnad
Elisabeth Dahlborg
Professor i arbetsintegrerat lärande och professor i vårdvetenskap
Samtliga vid Högskolan Väst
