Den 4 oktober förra året grundades Mostars universitets första fackförening. Målet var bland annat att värna universitetets autonomi och den akademiska friheten. Men framför allt startades föreningen för att sätta press på ledningen och politiska beslutsfattare gällande de anställdas låga löner. Det berättar Dragan Katić och Damirka Mihaljević, fackföreningens ordförande respektive sekreterare, som båda undervisar vid universitetet.
– Situationen var ohållbar. Lönerna var i snitt mindre än hälften jämfört med andra offentliga universitet i landet och hade inte ökat sedan 2018, trots inflation och högre levnadskostnader, säger Dragan Katić.
Dragan Katić
Ordförande för fackföreningen, Mostars universitet
Grundlönen för professorer vid Mostars universitet var den lägsta i landet 2024 – i snitt 1 696 bosniska mark, motsvarande drygt 9 000 svenska kronor. Som jämförelse tjänade en lärarassistent vid Sarajevos universitet motsvarande 10 500 kronor, och en professor 19 000. Samtidigt förväntas lärare i Mostar själva bekosta publiceringen av forskningsartiklar och resor till konferenser – sådant som universitetet kräver av dem. Den svåra ekonomiska situationen gör att många väljer att dryga ut lönen genom att exempelvis undervisa vid privata universitet vid sidan av.
Lönesättningen har inte bara varierat kraftigt mellan landets lärosäten utan också inom Mostars universitet, berättar Dragan Katić.
– Skillnaderna har varit stora även för samma tjänst, vilket har inneburit ett orättvist och diskriminerande lönesystem.
Efter flera försök att kommunicera med universitetets rektor och framföra fackets krav om rättvisa och högre löner genomförde facket en varningsstrejk under en timme den 19 december, vilket fick lokala medier att uppmärksamma de låga lönerna. I slutet av januari hörsammades kraven till slut av rektorn. Från och med mars beslutades att de anställdas löner skulle ökas med motsvarande 2 500 kronor, och senast i september ska ytterligare en ökning ske om motsvarande 3 500 kronor.
– Det är verkligen en stor framgång, och jag hoppas att andra kan inspireras av det och se att det går att driva igenom förändringar om man går samman och organiserar sig, säger Damirka Mihaljević.
I dag är det fackliga engagemanget starkt bland Mostars universitets anställda. Från att inte ha haft något fack alls har nu nästan hälften av alla anställda blivit medlemmar. Enligt Dragan och Damirka är de höjda lönerna bara ett första steg i den fackliga kampen. Det långsiktiga målet är att få till kollektivavtal – som fortfarande är relativt ovanliga inom universiteten i Bosnien – för att säkerställa inte bara rättvisa löner utan även reglerad arbetstid och inflytande över arbetsmiljön.
Men medlemmarnas engagemang vilar inte bara på facklig kämparvilja – det handlar även om en passion för yrket, enligt Damirka Mihaljević.
– Vi har många väldigt bra lärare här. Om de inte hade älskat sina jobb skulle de aldrig ha stannat kvar så pass länge under de här förutsättningarna.
På andra sidan floden Neretva som rinner genom Mostar ligger stadens andra offentliga universitet, Dzemal Bijedic-universitetet. Maja Popovac tar emot för en intervju på sitt kontor vid den tekniska fakulteten. Hon undervisar i arkitektur och har bland annat jobbat med återuppbyggnaden av den gamla bron i Mostar, Stari most, som förstördes under Bosnienkriget och återinvigdes 2004. Enligt henne är det tydligt att landets utbildningssystem inte är hållbart.
– Det största problemet är att högre utbildning styrs på kantonnivå, vilket är fullständigt orimligt. Eftersom vår kanton är så fattig har man bestämt att lägga kostnaderna för högre utbildning utanför budgeten. Universiteten skulle behöva styras på statlig nivå så att utbildningen och lönerna kan bli lika för alla, säger Maja Popovac.
”Universiteten skulle behöva styras på statlig nivå så att utbildningen och lönerna kan bli lika för alla.”
Maja Popovac
I det rådande systemet är det upp till varje kanton att själva bestämma hur lagar och bestämmelser för högre utbildning ska tillämpas i praktiken. Enligt Maja Popovac gynnar detta nepotism och korruption – och banar väg för politisk inblandning.
– Nu utses dekaner och rektorer av politiska skäl i stället för deras kompetens. Och tyvärr accepterar de flesta anställda de här sakerna. Man är bara glad över att ha ett jobb över huvud taget och håller hellre tyst för att undvika problem.
Samtidigt är kompetensflykten ett verkligt problem, vilket späs på av den ekonomiska situationen. Till skillnad från vid Mostars universitet kommer lönerna vid Dzemal Bijedic-universitetet hålla sig oförändrade den närmaste tiden, säger Maja Popovac.
– Vi kommer ligga kvar på samma låga nivå som förut. Det gör att det blir svårt att få bra studenter att stanna kvar inom akademin. Varför ska en utbildad civilekonom stanna för en lön på motsvarande 500 euro? De söker sig naturligtvis hellre till andra arbetsgivare, andra kantoner eller andra länder.
Ett land – tolv utbildningsministerier
Bosnien och Hercegovina utgörs av två entiteter, Federationen Bosnien och Hercegovina och Serbiska republiken, samt distriktet Brčko.
Akademin är decentraliserad och ligger inte på statlig eller entitetsnivå utan är uppdelat mellan landets utbildningsministerier. Federationen är uppdelad i tio kantoner som var och en har ett eget utbildningsministerium, vilket även Serbiska republiken och distriktet Brčko har.
Totalt finns det därmed tolv olika utbildningsministerier – plus ett statligt – som ansvarar för landets offentliga universitet. Det innebär att arbetsvillkoren för universitetslärare – liksom terminsavgifter och utbildningarnas innehåll – skiljer sig åt kraftigt mellan olika lärosäten.
