I morse när jag kom till universitetet blev vi tilldelade debattartikeln ”Flykten från kurslitteraturen”. Det uttrycks oro över att dagens studenter inte köper eller läser sina kursböcker. Jag antar att våra universitetslärare delar denna bild. Jag som statsvetarstudent skulle vilja göra ett försök att försvara oss studenter och belysa den förändrade verklighet vi befinner oss i.
Studenter studerar av en anledning – för att öka sin kunskap och lära sig. Ingen kan hålla två tankar i huvudet samtidigt, och det är därför vi måste prioritera. Vi har inte flytt från litteraturen, vi har flytt från fysiska böcker som förstör miljön och från att bidra till kapitalism och överkonsumtion. Det är orimligt att köpa en kursbok för flera hundra kronor, använda den i en månad och sedan låta den samla damm på en hylla.
Det handlar inte om att vi läser mindre, utan om att vi läser på andra sätt. Digitaliseringen har förändrat sättet vi tar till oss kunskap. En kursbok behöver inte längre köpas av varje enskild student i en bokhandel. Många av oss köper i andra hand, lånar på bibliotek, har funktionsvariationer, vilket ger tillgång till pdf-format och ljudfiler av litteraturen. Det kan förklara den ”tilltagande oviljan till att köpa” kurslitteraturen. Detta är inte tecken på lathet eller okunskap, utan en anpassning till vår tids tekniska möjligheter och en förändrad attityd kring överkonsumtion.
Dessutom kan vi inte ignorera den ekonomiska verklighet vi lever i. Inflation och höga levnadskostnader gör att många studenter kämpar för att få ekonomin att gå ihop. Att lägga flera tusen kronor per termin på kurslitteratur är inte alltid möjligt. Samtidigt är klimatfrågan mer akut än någonsin. Tryckta böcker kräver enorma resurser, och att fortsätta insistera på fysiska upplagor i stället för digitala alternativ går emot den hållbarhetsprincip som många universitet säger sig vilja följa.
Men kanske viktigast av allt: universitetslärare borde ifrågasätta vad de faktiskt lär ut. Många av oss studenter ifrågasätter kurslitteraturen inte för att vi är ointresserade, utan för att mycket av den är föråldrad. Gamla teorier och teoretiker speglar inte alltid dagens verklighet, och att memorera begrepp och modeller för att sedan glömma dem efter en tenta känns alltmer meningslöst. Borde vi inte i stället fokusera på att utveckla egna uppfattningar, lära oss social interaktion i arbetslivet och förstå hur vi ska navigera i en ständigt och raskt föränderlig värld?
Universiteten måste själva ta ansvar för problemet. Många kursplaner bygger på litteraturlistor som inte har uppdaterats på flera år – ibland decennier. Om studenter väljer bort vissa böcker, kanske det är för att de inte känns relevanta för den samtid vi lever i. Universitetsutbildningar har också blivit mer intensiva, med höga läsvolymer och krav på att arbeta extra vid sidan av studierna. När tiden är knapp blir det naturligt att använda sammanfattningar, digitala resurser och alternativa inlärningsmetoder. Frågan vi borde ställa oss är inte varför studenter ”flyr” från kurslitteraturen, utan om universitetsutbildningarna är utformade på ett sätt som faktiskt möjliggör djupinlärning.
Med det sagt håller jag med om att vi människor generellt sett läser för lite, och min uppmaning är att alla ska läsa mer. Men att anklaga studenter för att ”fly från kurslitteraturen” är missvisande. Det är dags att vi slutar skuldbelägga studenter för att de använder moderna lösningar i en modern värld.
Kenza Rehman
Student vid Malmö universitet
