Energitemplet lyser utanför fönstret. Utan det starkt blå skenet från konstnären Torgny Larssons verk hade mörkret legat i det närmaste totalt. När folkmordsforskaren Tomislav Dulić kom till Uppsala universitet för att studera ryska för snart 30 år sedan, hade han egentligen en dröm om att bli journalist. Med tiden blev det i stället en masterutbildning i Östeuropastudier. När han ville skriva uppsats om Ryssland uppmanade en professor honom att utnyttja språkkunskaperna till något annat. Då bestämde han sig för att skriva om julikrisen 1914 utifrån ett serbiskt perspektiv i stället.
Han gick vidare till en forskarutbildning, där han fortsatte i samma riktning. Doktorandprojektet handlade om fascistiska Ustaša i Oberoende Staten Kroatien och serbisk-nationalistiska Četnici. Specifikt om de båda organisationernas våld mot människor på landsbygden under andra världskriget.
– Det blev egentligen bara så här av en slump. Det är ju ofta så inom forskarvärlden, att man halkar in på saker lite på ett bananskal.
Sedan dess har han blivit professor vid Uppsala centrum för Förintelse- och folkmordsstudier. Fram till årsskiftet hette det Hugo Valentin-centrum, efter Uppsalahistorikern Hugo Valentin. Han är känd för att tidigt ha spridit kunskap i Sverige om att Förintelsen pågick och skrev löpande rapporter under kriget om hur Nazityskland mördade judar.
Namnbytet har fått kritik från flera håll. Bland annat skrev Aron Verständig, ordförande för Judiska centralrådet, i en debattartikel i Upsala nya tidning i januari 2025 att Uppsala universitet nedvärderar Hugo Valentins kamp mot nazismen genom att byta ut namnet. I ett brev, skickat till universitetets rektor Anders Hagfeldt i slutet av januari, skrev 93 svenska och internationella forskare att beslutet om att byta namn bör omprövas.
Enligt Tomislav Dulić handlar namnbytet om att verksamheten har förändrats. Centrumet grundades genom en sammanslagning av Centrum för multietnisk forskning och Programmet för studier kring Förintelsen och folkmord. Det senare inrättades 1999, som en del i den dåvarande regeringens satsning på att stärka forskning och kunskapsspridning om Förintelsen. Tomislav Dulić var den första doktoranden inom programmet.
Tomislav Dulić…
… är 56 år och professor i Förintelse- och folkmordsstudier vid Uppsala universitet.
Han är i grunden historiker och talar ryska, serbiska, kroatiska, bosniska, svenska och engelska. Inom sin forskning använder han också franska och tyska.
Utanför jobbet spelar Tomislav Dulić gärna schack, fiskar eller renoverar sitt lantställe.
När det behövdes ett namn på sammanslagningen, valde man att uppkalla det efter Hugo Valentin. För ett par år sedan försvann finansieringen för den ena halvan och enbart programmet för Förintelse- och folkmordsstudier blev kvar. Eftersom det är ett godkänt ämne i Uppsala, som Tomislav Dulić också är professor i, ville man förtydliga vad centrumet handlar om.
– Det finns ett masterprogram i ämnet och vi håller just nu på att utreda en grundutbildning i det. Då blir det ganska logiskt att också förtydliga kopplingen till ämnet. Namnbytet gav tyvärr upphov till en del märkliga insinuationer om att det närmast skulle finnas antisemitiska motiv bakom beslutet. Så är naturligtvis inte fallet och förslaget hade överväldigande stöd bland de anställda.
För tillfället arbetar Tomislav Dulić med en bok om de 4 000 jugoslaviska krigsfångar som forslades till Norge som slavarbetare under andra världskriget.
– Andra världskriget är det jag hållit på med mest. Jag är ju historiker och föredrar att arbeta med arkivmaterial än med de ofta knapphändiga källor man tvingas använda om man forskar på samtiden. Det är inte alls lika spännande och man får ofta inte tag på hemligstämplat material som exempelvis kan ge detaljerade beskrivningar av förövarnas beslutsprocess.
Ett hundratal av fångarna lyckades fly till Sverige, ett fyrtiotal av dem till Uppsala, säger Tomislav Dulić och beskriver hur 64 procent av de 4 000 fångarna dödades. Han jämför med hur det fanns 100 000 sovjetiska slavarbetare i Norge under samma period. Av dem dog 15 procent.
– Så det är en enorm diskrepans mellan dödsfrekvenserna. Och då är frågan: varför? Då finns det flera förklaringar som jag försöker undersöka.
Källorna hittar han bland annat på riksarkivet i Stockholm och i det norska riksarkivet, där han gått igenom domstolsprocesser i förräderimål. Han har också undersökt arkivmaterial från en krigsförbrytarkommission i Jugoslavien samt Jugoslaviska legationen i Stockholms arkiv, som finns i Belgrad.
Tomislav Dulić undersöker bland annat det våld som vakter utövade mot fångar. De sistnämnda kan delas upp i två kategorier under olika perioder av kriget. Tyska SS drev lägret från 1942 till 1943, innan Tysklands Wehrmacht tog över. Det fanns också en grupp unga norska män som blev lägervakter, framför allt för att de var fattiga och behövde pengarna de tjänade.
– Det här är en stor grej i Norge som folk minns. Många dömdes för förräderi efter kriget och förhörsprotokollen finns kvar. Väldigt spännande läsning eftersom de inte var lika indoktrinerade som SS-männen. Då blir det extra intressant att se vilka av de här som begick mord i lägret.
De flesta fångar var jugoslaviska partisaner, till stor del män i vapenför ålder. Det fanns också mindre grupper som bestod av nationalister som tyskarna ville bli av med samt en något större grupp civila i olika åldrar och vanliga kriminella från dåvarande Oberoende Staten Kroatien i olika åldrar.
Tomislav Dulić vill ta reda på hur förövarna resonerade och tänkte kring att begå mord. Han tar exempel i en berättelse ur sitt källmaterial om en person som dödade en fånge. När han fick frågan om varför han gjorde det svarade han att han ”ville se” hur det var att döda. Slumpen kan få människor att bete sig dåligt. Men det kan också vara mer övertänkt, säger han.
– Det fanns vissa fördelar som man kunde få av att begå våldshandlingar. I det belöningssystem som rådde fick de som faktiskt deltog i våldet positiva omdömen av de tyska kommendanterna och kunde även få direkta fördelar av att delta i våldet. Sedan fanns det andra som på olika sätt försökte undvika att delta, bland annat genom att fly till Sverige. Några få hjälpte till och med fångarna genom att ge dem mat och cigaretter.
Tidigare forskning visar vad som sker när människor sätts i en kontext där vakternas uppgift är att se till att få ut så mycket arbete som möjligt av fångarna innan de dör. Vilket i princip var det som skedde med de jugoslaviska krigsfångarna, säger Tomislav Dulić.
Han tittar också på fångarnas olika strategier för att överleva. Vissa gjorde sig värdefulla för tyskarna genom att samarbeta och vissa tog på sig roller som innebar att de deltog i våldet mot andra fångar. Ett tiotal kollaboratörer slogs ihjäl av fångarna själva efter befrielsen. Andra försökte fly, däribland det hundratal som lyckades ta sig till Sverige, beskriver han.
Tomislav Dulić berättar om hur en av dem som flydde till Sverige var jude, men hade lyckats dölja det för tyskarna genom att anta en död persons identitet. För några år sedan blev Tomislav Dulić kontaktad av mannens son, som nu är professor vid Universitetet i Tartu, Estland. Sedan dess har de regelbunden kontakt.
Det händer att människor från före detta Jugoslavien hör av sig för att få veta var deras släktingars kvarlevor finns. I Sverige finns de bland annat på en gravplats på Frösön och på kyrkogården i Jokkmokk, berättar Tomislav Dulić.
Sedan terrorgruppen Hamas utförde terrordådet i Israel 7 oktober 2023 och konflikten i Gaza tog fart är ett grundläggande anslag i debatten frågan om det som skett i Gaza ska betraktas som ett folkmord eller inte. Bland annat har Amnesty international utifrån en egen utredning gått ut med att man anser att det rör sig om folkmord. I våras slog också FN:s särskilda rapportör fast att Israel brutit mot FN:s folkmordskonvention på flera sätt. Det avfärdades av både Israel och USA. Flera forskare i Sverige riktade också kritik mot rapporten, och påpekade att det snarare rör sig om krigsbrott än folkmord. I skrivande stund har Israel och Hamas kommit överens om en vapenvila.
Tomislav Dulić har blivit inbjuden att hålla olika föredrag och delta i samtal om Gazakonflikten.
– I våras höll jag ett där jag gav, inte så mycket min syn på om det är folkmord eller inte, utan mer kring vad jag på basis av tidigare rättsfall trodde skulle bli utfallet när det väl kommer till en prövning vid Internationella brottmålsdomstolen.
Begreppet folkmord har inte förändrats alls, säger han. Det är tolkningen av begreppet som har skiftat.
– I de allra flesta fall när det inte är folkmord är det oftast antingen krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten, och det finns ingen rangordning mellan de här brotten. Det är alltså inte mindre allvarligt om man vill kategorisera massmord som brott mot mänskligheten snarare än folkmord.
Han beskriver hur folkmord i allmänhet har blivit ett paraplybegrepp.
– Folk får för sig att om man mördar väldigt många människor på grund av att de tillhör en etnisk grupp så är det folkmord. Men så är det inte.
För att något ska kategoriseras som folkmord måste syftet vara att förgöra gruppen helt eller delvis, förklarar Tomislav Dulić. En domstol måste därför bevisa just det specifika uppsåtet för att kunna döma för folkmord.
– Det finns ju händelser som är brott mot mänskligheten som dödat många fler människor än händelser som definieras som folkmord. Detta gäller exempelvis kommunistiska regimers förbrytelser mot ”klassfiender”. Folkmordskonventionen skyddar nämligen endast etniska, religiösa eller rasmässiga grupper.
Är det som skett i Gaza ett folkmord?
– Med utgångspunkt i hur ICJ (Internationella domstolen i Haag, reds. anm.) har resonerat i liknande fall är jag tveksam till om det blir en fällande dom. Det kommer dock att bero väldigt mycket på vilka argument och bevis som presenteras när man väl diskuterar den helt avgörande uppsåtsfrågan.
Tomislav Dulić håller på att slutföra ett projekt om minneskultur kring andra världskriget, som finansieras av Vetenskapsrådet. Efter det planerar han en jämförande studie mellan motståndsrörelser i Ex-Jugoslavien och Frankrike. Efter att ha läst fransk litteratur i ämnet blev han intresserad av skillnaderna i magnituden av våld. Han har beviljats pengar av Fransk-svenska stiftelsen för att vistas ett halvår vid högskolan École des hautes études en sciences sociales i Paris i höst.
Forskar på Förintelsen och folkmord
Efter masterutbildningar i historia och Östeuropastudier började Tomislav Dulić doktorera 1999. Han disputerade 2005 med avhandlingen Utopias of Nation: Local Mass Killing in Bosnia and Herzegovina, 1941–42.
Just nu skriver han en bok om de 4 000 jugoslaviska krigsfångar som forslades till Norge under andra världskriget. Han slutför också ett projekt kring minneskultur om andra världskriget i Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kroatien.
